- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
267

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsbilder af Axel S-g. I. "Tokige baron." - De första stegen. Zero - Carl XII:s vagga och gångstol. H. H-d

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDe första stesren.

(Se illustrationen sid. 269.)

r oskuldsdrömmar blef han väckt, JHan var uti naturens
drag t, För vår tid allt för egen-, Men som han
ledsnat jämnt stå l ull, Försöka ville mammas gull
Att ta’ de första stegen.

Men det är ej så lätt att stå På svaga ledamöter två,
Och dem att riktigt styra, För den, som vid familjens
glam Ju varit van att krafla fram På sina alla fyra.

Försöket slog dock lyckligt ut: Der stod han, mammas
sockerstrut, Så nyter uti hågen. Ett steg och ännu
ett han tog-, Han ogenerad var med fog, Precis som
ingen såge’n.

Dock fanns en mö, som till den grad

Befryndad var i Filipstad,

Att hon tog närmsta vägen-,

Men piltens syster, fyra år,

Ännu så oförkonstlad går,

Att hon blef ej förlägen.

Då smålog onkel - litet dast, Men vidtberest och
vidtbeläst Och känd för vett och snille -

På ungmöns flykt han gifvit akt-, På minen sågs det,
som han sagt, Nej, som han säga ville:

^Förvända tid! När skall det bli Ett slut på
allt ditt pryderi! O, sägen det, I damer! Du vårens
pulsatilla, hör! Tror du, jag tror, du svärmar för
Blott höstens kryptogamer?

"Nej, sätt på pilten uniform! Det är den enda
skönhetsnorm För allt, hvad Gud har skapat-, Då
kan en mö af ärbar sort Ju slippa vända ögat bort,
Förr’n hon sig rent förgapat,"

* * *

Men, ack, en famn der räcktes nu, Och moder hviskar:
"Följ mig, du, Min ros på lefnads-tegen! O, må på
alla lifvets fält Du taga lika fromt och snällt De
svåra första stegen!

En kyss uppå din hedersdag! I morgon re’n berättar
jag Din stora bragd för farmor." - Men tänk, om
gumman lefvat än Och kännt sin sonsons steg igen -
Ack, farmor, tänk! - i marmor!

Zero.

romerska relikkultcn har utan tvifvel en rent
mensk-lig kärna; icke ens vi protestanter kunna
frigöra oss från en viss förkärlek för så kallade
souvenirer af dem, som varit oss kära eller som
intagit en för oss sjelfva eller för vårt folk vigtig
plats inom samhället, vare sig i politiskt eller annat
hänseende, vare sig deras roll varit i främsta rummet
välsignelserik eller ödesdiger. Den, som känner sig
hugad att förneka detta, må allenast en af de dagar,
då statens Historiska museum är för allmänheten
tillgängligt, gifva akt på det allmänna intresse,
som visas de två å sid. 268 afbil-dade föremålen,
Carl XILs vagga och gångstol.

Om sjelfva dessa föremål är icke mycket att
säga. Sjelfva vaggan är fästad vid tvänne från en
bottenskifva uppstigande ståndare och kan svängas på
i dessa insatta axeltippar. - Uppfinningen är sålunda
just icke att rekommendera, ty en sådan vagga erbjuder
det yppersta tillfälle att låta barnet falla ut genom
en litet for våldsam svängning. Ståndare och vagga
äro utförda i skulpteradt trä, som är förgyldt.

En bonde från vestra Småland, som för några år
sedan besökte museet, frågade med mycken ifver efter
Carl XILs

oel*

vagga, för hvilken han var särskildt intresserad på
grund derai att vaggan skulle vara förfärdigad af en
man, som bott i hans socken och slöjdat äfven dennas
predikstol. Om detta är sannt, om hans uppgift berodde
på en sägen i orten eller om den till honom kommit
på litterär väg, är mig obekant.

I senare tid, då något barn af den kungliga familjen
blifvit döpt, har Carl XILs vagga varit utflyttad
i dopkyrkan eller kapellet, för att der erbjuda den
späda konungaätt-lingen ett hviloläger.

Gångstolen företer i konstruktion eller utsirning
ingenting märkligt - det är en enkel apparat, i
hvilken en nybegyn-nare i konsten att gå fästes,
för att utan fara erhålla öfning i en nyttig idrott.

Det är onekligen eget att se det redskap, som hjelpte
den späde konungasonen att taga de första stegen, om
man dervid tänker på den bana, han under de följande
tider framgick genom verlden, stark, utan hänsyn för
egen fara eller de sipas.

Hvad drömmar lekte väl i den spädes sinne under den
tid han hvilade i sin gyllene vagga?

H. H-d.

af Axel S-g.

I. ’Tokige baron**

Alm var en tretioårs man, som genom arbetsamhet och
godt hufvud i förening lyckats från en ringa början
upparbeta sin affär till ett betydande omfång och
derför

(Forte. fr. sid. 259.)

redan varit föremål för flitiga bearbetningar från
åtskilliga mödrar med giftasvuxna döttrar, utan
att dock hafva fastnat för någon af alla de utlagda
krokarna. Nu var hans öde oåterkalleligen

34*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 17:04:37 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1879/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free