Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsbilder af Axel S-g. I. "Tokige baron." - De första stegen. Zero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269––-
solvarma leendet biel alltmera sparsamt, den spelande,
lifliga blicken blef allt mera drömmande och långa
stunder kunde hon sitta vid fönstret med ögonen
fastade på vägen, der den unge officeren skulle
komma, allt under det hon liksom med omedveten
otålighet vred på den gyllne trohetssymbol, hon
bar på venstra handens ringfinger. Så förgingo ett
par veckor, hvarunder baron Ridderkrona mer sällan
besökte värdshuset, men Annette flere ’gånger haft
ledighet för att, som hon uppgaf, i staden göra uppköp
till sitt bröllop, då en vacker dag den unga flickan
underrättade sina kamrater, att hennes för-lofning med
Alm var bruten och att hon redan återsändt hans ring.
Detta meddelande upptogs högst olika af Annettes
kamrater, hvilka alla naturligtvis misstänkte,
att baronen var anledningen till den brutna
förlofningen. Medan somliga menade tro på, att Annette
gjort en stor dumhet, då hon, liksom hunden i fabeln,
släppt köttstycket för att gripa efter skuggan, tyckte
andra, att »det var då väl att hon sluppit ifrån
den beskedlige tråkmån-sen» med hvilket binamn den
stackars Alm hedrades. Hvad Annette sjelf beträffade,
-så tycktes hon efter det tagna steget åter blifva
sig lik, och det var med ett muntert leende hon i den
lilla strandpaviljongen gick att ordna ett supebord
för baron Ridderkrona och hans mentor, ryttmästaren
Stjernfelt. Föga kunde hon då ana, att det löje,
som lekte kring hennes fylliga läppar, före morgonen
skulle vara slocknadt för alltid och det blixtrande
ögat redan hafva skådat in i evighetens förborgade
myster.
Klockan nio inträdde i paviljongen de båda
officerarna, hvilka uppenbarligen befunno sig i en
något upprymd sinnesstämning. Sedan de låtit maten
sig väl smaka och den vackra Annette kredensat första
champagnebägaren, slogo de sig i ro vid ett par pipor,
och så snart Annette, som blifvit utkallad, aflägsnat
sig en stund, vände sig rytt-
De första
mästaren till baronen frå-
(Marmorstaty af
gande:
»Hör på, mön cher ami, har du tänkt dig, huru den
här kärleksaffären en vacker dag skall sluta?»
»Hvad vill du säga med det?» svarade Fingal
Ridderkrona, osom icke längre var fullt stadig
på målet. t
»Åh, jag ville blott säga dig, att dina kära
anförvandter, till hvilkas öron ryktet om din
förbindelse och förblindelse redan hunnit, ganska
bekymrade vändt sig till mig med den begäran, att
jag skall förekomma en mesalliance, som ...»
»Ha ha ha», skrattade baronen och tömde ännu ett
glas champagne i botten. »Hålla de mig då för en
dåre eller ett barn? Om man också gifvit ett löfte,
så vet du ju sjelf att löften kunna brytas,»
»Det vill säga, du önskar suga blommans must, du
fladdrande fjäril, och fly henne sedan.» »Alldeles,
min poetiske bror, men så till förståendes, att
endast den senare delen af programmet eller flykten
återstår.» »Aha! Men har du då betänkt, att den
stackars flickan kan la ett hjertesår, som blir
hennes död?»
»Bah! Jag skall gifva henne det bästa af alla
läkemedel, den bästa trösten i sådana sorger och för
sådana sörjande - guldet, som har en förvånande kraft
att läka dylika sår. Redan i morgon lemnar jag i all
tysthet Stockholm. Jag reser till Paris och skall
derifrån ...»
Här afbröts baronen af ett skri, ett genomträngande
skri, som ljöd tätt utanför det öppna fönstret,
och då de båda officer ar ne bestörta hastade ut,
funno de Annette, blek som marmor, liggande på marken
i det klara månskenet med händerna hårdt tryckta mot
det brustna hjertat.
Den stackars flickan hade uppenbarligen, då hon
återvände till paviljongen, utanför fönstret lyssnat
till de sista orden af samtalet och med ens störtats
från kärleksdrömmens himmel ned i öfvergif-venhetens
afgrund.
Det var ett fall, som kunnat krossa ett starkare
hjerta än hennes.
Den från staden tillkallade läkaren kunde endast
konstatera, att »Stallmästaregårdens ros» vissnat
för alltid. Ett hjertslag hade ändat hennes unga lif.
Dagen derpå lemnade Fingal Ridderkrona hufvudstaden,
efter en i ånger och förtviflan genomvakad natt. De
vänner,
stegen.
Oscar Brn-f/. *)
* Oscar Berg är en af våra framstående yngre
skulptörer, som nyligen gjort sitt namn mera
kändt, och detta företrädesvis genom den bild - "De
första stegen" - vi här meddela och hvartill redan
gipsmodellen, utställd på Parisexpositionen 1878, der
af konstjuryn officielt med beröm benämndes. Detta
konstverk, som utmärker sig såväl genom en älsklig
naivetet, som genom talangfullt utförande, är för
hufvudstadens allmänhet väl bekant genom att en
längre tid hafva varit synligt i Fritzes bokhandels
utställning vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, der
försäljning af lotter på detsamma till 10 kronor ännu
pågår - konstnären aktar nämnligen att bortlotta detta
sitt verk. Elev af Qvarnström, kom Oscar Berg på ett
ganska knapphändigt stipendium för några år sedan
till Rom. Men ett fortsatt studium derstädes skulle
blifvit honom omöjligt, om ej enkedrottning Josefina
under sitt besök i konstens stad uppmuntrat den
unge bildhuggaren med att af honom beställa en bild
i marmor: "Mandolinspelaren". Från denna tid är att
räkna ett nytt uppslag i Bergs utveckling. Han har ock
sedan dess visat en ganska liflig verksamhet. Sålunda
har man på Bergs atelier i Rom fått skåda grupperna
"Pan och Psyche", "Faunen och Satyren", en flicka –
"meditation" - "Christus vid tolf år" (i templet),
"Modellören" jämte flera byster m. m. Efter sin
återkomst till fäderneslandet har Oscar Berg
fått mottaga en storartad beställning af Upsala
universitet, hvilken han för närvarande håller på
att fullgöra. Det är ej mindre än åtta figurer,
af hvilka fyra äro karyatider. De öfriga fyra
bilderna äro statyer, som skola smycka den nya
universitetsbyggnadens hufvudfasad och hvilka komma
att personifiera de fyra fakulteterna: filosofien,
teologien, juridiken och medicinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
