- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
279

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönskog. O. v. K. - Läs-timmen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

nämndt är, genom ytterligare giftermål kom i
Weidenhielmska slägten. Nyss nämnde friherre
Ehrenstral har sannolikt uppbyggt den nuvarande
manbyggnaden och äfven de bredvid gårdens inkörsport
befintliga båda visthusbyggnaderna, på hvilkas
toppformiga tak finnas järnflöjlar med årtalet 1747.

Grönskog har genom senare ägares åtgöranden till sitt
inre undergått en tidsenlig förändring. Men utom
allt det nya, som der finnes, förtjena åtskilliga
der befintliga, antika saker att äfven ses och
omtalas. Så står på salskakelugnen, hvilken sjelf är
ett konstnärligt arbete, en bordstudsare af järn och
med urverket jämnväl af järn. Han är omkring sju tum
hög, fem tum bred och ungefär lika djup och säges
vara två hundra år gammal, ehuru på urtaflan står
årtalet 1113, Detta årtal lärer dock väl få anses
hafva ditkommit af något så när samma skäl, som då
drottning Kristina lät måla på en tafla i förstugan å
ett af sina jagtslott, att "detta slott är bygdt 800
år fore Kristi födelse». Vidare finnes på Grönskog
ett, omkring 200 år gammalt, antikt skrin af ebenholz
med inläggningar af silfver, föreställande scener ur
gamla testa-

mentet, äfvensom några höga karmstolar af furu,
klädda med rödt saffian.

Grönskog utmärker sig dock, liksom Hägerum (se
Familj-Journalen 1879, sid. 112), måhända mest för den
hemtrefnad och gästvänlighet, som der råder, äfvensom
för det goda förhållandet emellan husbondefolk och
tjenare samt öfriga underlydande. Så finnas ännu i dag
vid Grönskog icke några skriftliga kontrakt upprättade
mellan ägaren och de underlydande arrendatorerna
och torparna - tro och lofven hafva der gällande
kraft utan »svart på hvitt». Och hvad gästfriheten
beträffar, så hörer der till bruket, att, då någon
gäst skall resa derifrån, ägaren, fastän gårdens
ekipage lemnas, icke säger till om förspänning. Den
afresande gästen måste sjelf tillsäga derom - och
ofta göras der, liksom på Hägerum, åtskilliga försök
att få stunden för afresan uppskjuten så länge som
möjligt. Och då värdfolket på Grönskog eller Hägerum
väntar främmande, läggas, med större eller mindre
mellanrum, öfver vägen i allén trenne guirlander
eller band af eklöf, hvilka betyda detsamma som:
trenne gånger välkommen!

O. v. K.

(Se teckningen å nästa sida.)

mer tjugo års bortovaro från hemmet beslöt jag att
helsa på en älskvärd familj, med hvilken jag förr
umgåtts på det bjertligaste sätt och på hvilken jag
under min vistelse i främmande land ofta hade tänkt,
oaktadt vi icke bref-vexlade. Af vänner och bekanta
fick jag veta, att tiden farit skonsamt fram med
familjen och att jag skulle återfinna alla mina gamla
vänner. Men icke nog dermed, man berättade mig också,
att familjen ökats med två generationer, som icke
funnos till vid min afresa och som således nu skulle
taga min vänskap och tillgifvenhet för familjen i
anspråk. Efter inhem-tandet af dessa underrättelser,
begaf jag mig till den landsbygd, der mina vänner
bodde. Jag hade dock ej på förhand underrättat dem
om mitt tillämnade besök.

Den gamle tjenare, som mottog mig vid
trädgårdsgrinden, kände genast igen mig och berättade,
att icke endast de gamla, utan äfven de yngre, som jag
aldrig sett, ofta talade om mig. Mina äldre vänner
hade kort före min afresa bortgift sin enda dotter
och voro nu morföräldrar i andra led-, de dåvarande
unga makarna, som ett år före min återkomst bortgift
sin äldsta son, voro sedan några månader tillbaka
farfar och farmor.

Som jag icke ville låta anmäla mig, stannade den gamle
betjenten, som hittills åtföljt mig, i förstugan vid
början till en lång korridor, i hvilken jag såg flera
halföppna dörrar.

»Det är nu lästimmen», sade han, »och en hvar är i
sitt rum; om ni här och der kastar en blick igenom
dörrarna, under det ni går fram i korridoren, kan ni
få se hela familjen, innan ni kommer in till de gamla,
som bebo våningen vid ändan af korridoren.»

Orden: »det är nu lästimmen» hade gjort mig tjugo år
yngre. Jag kände mig i tankarna förflyttad tillbaka
till de förtroliga qvällstunder, då någon af oss,
till nöje och nytta för sig sjelf och sina åhörare,
läste högt i den behagliga kretsen.

Jag visste redan på hvad sätt man vid olika åldrar
lyssnar, när menniskorösten gör det skrifna ordet
till ett lefvande ord. Nu ville jag begagna tillfället
att närmare undersöka, huru ung och gammal bete sig,
när de läsa för sig sjelfva.

Jag skred fram i korridoren till första dörren
i densamma. Det var matsalen, nu förvandlad ’till
läsrum, och som dörren stod halföppen, mötte det inga
svårigheter att titta in i det stora rummet.

Vid ömse ändar af ett långt bord sutto två barn,
en gosse och en flicka, hvardera med en öppen bok
framför sig. Flickan stödde armbågarna mot bordet
och höll hufvudet, som hon uppbar med händerna,
lutadt öfver boken, liksom utöfvade denna en magnetisk
dragningskraft på henne. Hon tillämpade tydligen den
kända regeln: »Om man vill läsa med gagn,

måste man hålla uppmärksamheten så spänd,
att själen ser tankarna, liksom ögonen se tingen.»

Gossen, som satt vid andra ändan af bordet, bildade en
egendomlig kontrast till flickan. Med pannan lutad
mot golfvet, läste han med ena ögat och spanade
efter flugor med det andra, allt under det han
tillfredsställde sitt behof af kroppslig verksamhet
genom att tälja på en käpp.

Hvaraf härrör, att den ene är så uppmärksam och
den andre så tankspridd? Jag fann svaret på denna
dubbla fråga, då jag hann den halföppna dörren till
närgränsande rum.

Der funnos också två personer, en ung gosse och
en ung flicka, äldre syskon till de båda barn, som
nyss varit föremål för mina iakttagelser. Men här
voro rollerna ombytta, ty nu var det gossen, som
gaf föredömmet af uppmärksamhet och intresse. Hvad
den unga flickan angår, kunde man icke säga, att hon
läste med uppmärksamhet; ty boken fäste så föga hennes
tankar, att hon på en gång kunde följa raderna och det
tapisseriarbete, som sysselsatte hennes fingrar. Hvad
jag såg, berättade mig följande: Boken är för den
lilla pojken ett oangenämt sällskap, på hvilket han
tager hämnd, genom att vända sig bort från detsamma;
längre fram blir boken en rådgifvare, som skänker
honom goda upplysningar, och slutligen blir hon en
vän, som stärker och tröstar honom. Beträffande den
lilla flickan, som nu är fri från de många omsorger,
hvilka i en framtid komma att åligga henne, skyndar
hon att förvärfva kunskaper, innan hon uteslutande
måste egna sig åt familjens och hemmets omsorger.

Jag fick strax derefter veta, att den tiden var kommen
för den äldre flickan.

Vid den tredje dörren, som jag hade den
ogrannlagen-heten att öppna något mera, för att
bättre kunna se in i rummet, befann jag mig framför
tvänne personer, hvilka läste helt annorlunda i sina
böcker. En ung moder, som på ett likgiltigt sätt
höll den tillslutna boken i sin hand, hade af brutit
läsningen för att gifva sitt barn di. Med ögonen
fästa på den lilla, sysselsatte hon sig med studier
af barnnaturen. Hennes man, som intog en begrundande
ställning, tänkte utan tvifvel icke på sin läsning,
hvilken äfven han hade afbrutit. Samtidigt med att
modern var försjunken i det närvarande, tycktes han
hängifva sig åt en framtidsdröm. En ärelystnadens dröm
kanske? Nej, en faderlig dröm! De båda makarnas ögon
möttes, och det leende, de utbytte, under det deras
blickar smekte den lilla, i modersskötet insomnade
varelsen, sade mig, att samma föremål sysselsatte
dera» tankar.

Hittills hade jag endast sett nya ansigten; först då
jag stannade vid fjerde dörren, påtirälade jag gamla
’bekanta. Det var också ett par läsande - M/sande
med glasögon på näsan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:14:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1879/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free