Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lefvande kakelugnen. Helsovårdsskiss af dr Paul Niemeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
De åtgärder, som värmeregleringens rätta utöfning
och skötsel påkalla, utgöra grundvalen för hela
den personliga helsovården, vilkoret för allmänt
välbefinnande, liksom äfven för arbetskraft och ett
långt lif. Så länge vår kropp bibehåller sin normala
värme, känna vi oss friska och väl till mods, men om
värmeregleringen blir ojämn, förnimma vi genast en
känsla af obehag och illamående; faller kroppsvärmen
under 37°, frysa vi, stiger den öfver denna grad,
känna vi oss upphettade; uppnår densamma 40° och
deröfver, så inställer sig feber, som vid 42° blir
lifsfarlig.
Ordet feber, af grekiskt ursprung, betyder egentligen
eld, hetta. Den vård, underhållandet af kroppsvärmen
fordrar, är vida mer invecklad, än den, som behöfves
vid eldandet af en kakelugn. I senare fallet" hafva
vi, såvida det finnes drag och spjället är öppet,
endast att förse kakelugnen med en viss mängd bränsle;
i fråga om kroppen gäller det deremot, att noga
öfvervaka det hela jämte alla dess lemmar. Om någon
del af den liflösa kakelugnen skadas, så kan densamma
lagas genom anbringandet af en ny sådan del; blir
deremot någon del på den lefvande kakelugnen förstörd,
till exempel lungorna, så medför detta småningom äfven
de andra delarnas och slutligen det helas undergång;
det är en organism och icke en maskin. Men åtnjuter
denna organism en rätt behandling, så besitter han det
oskattbara företrädet framför maskinen, att organerna
dagligen samarbeta med ny kraft och att det hela genom
årtionden förblir oförsämradt. Med hänseende till
denna behandling böra följande enskildheter iakttagas:
1. Rätt »eldningn. Fastande personer frysa,
men blifva varma, då de hafva ätit eller druckit.
Att omåttligt ätande och drickande medföra
upphettning, är en daglig erfarenhet. Mindre bekant
är, att man äfven vid skenbar måttlighet, endast genom
att "lefva godt", kan blifva för starkt upphettad,
och detta så mycket lättare, dess mer man försummar
2. kroppsrörelse. Rörelse eller, rättare,
arbete förvandlar nämnligen den alstrade värmen till
kraft och förtär hastigt det intagna bränslet. Såsom
förut blifvit antydt i fråga om ämnesomsättningen,
sker matsmältningen ej blott i magen, utan äfven
i armarna och benen. Den, som utöfvar ett rörligt
handtverk, får elda på mer än den, som hela
dagen sitter lutad öfver bordet. Deraf ordspråket:
"Hvad som hjelper smeden, slår ihjel skräddaren^.
I närmaste sammanhang med rörelsen står
3. lungventilationen; så kalla vi utbytet
af frisk luft, som vi vid andhemtningen insupa,
mot dålig luft, som vi vid utandningen gifva ifrån
oss. Med frisk luft menas den fria atrnosferen,
hvaremot luften i tillslutna rum merendels är oren
och förskämd. Till och med vid eldning i
en kakelugn ser man, huru elden, så snart den yttre
luften strömmar in i rummet, blir betydligt lifligare,
än när fönstren flera timmar förut hållits stängda.
Likaså torde hvar och en hafva erfarit, huru man,
då många personer äro samlade i ett slutet rum,
fortare blir varm, än då man befinner sig i ett
sällskap i fria luften. Tillståndet af bristande
lungventilation är att förlikna vid företeelsen
af en kakelugn, hvilkens rör ej åstadkomma ett
tillfredsställande drag.
4. Hudventilation kalla vi den vexelverkan, som
uppstår mellan huden, såsom ett jämnförelsevis varmare
lager, och den honom omgifvande kallare luften. Som
bekant, sträfva tvänne olika, i beröring med hvarandra
stående, temperaturer att ömsesidigt utjämna sin
värmegrad. Kroppens värmeutstrålning eller,
med en annan benämning, afkylning, försiggår
derför med desto större hastighet, ju mer den
yttre temperaturen understiger 37° Celsius, hvarför
man äfven fryser lättare om vintern än om sommaren.
Yid den i vårt klimat helt naturliga sträfvan,
att medelst kläder förminska afkylningen, bör
man likväl icke förbise, att, genom ett öfverdrifvet
hindrande af hudventilationen, värmen drifves
inåt och hetta uppstår, något som man får erfara
vid ett ångbad.
För att denna lilla skiss skulle kunna praktiskt
uppfattas, vore naturligtvis ytterligare en mängd
förklaringar af nöden. Yårt hufvudsyfte är likväl
närmast att meddela läsaren en öf-versigtlig
undervisning och att framför allt bibringa honom
den Öfvertygelsen, att värmeregleringen, såsom redan
blifvit antydt,
icke blott har att ombesörja skydd emot hastig
afkylning eller som det vanligen heter, "förkylning»,
utan äfven att noga undvika upphettning och att i
allmänhet söka vidmakthålla en fullständig samverkan
mellan ofvannämnda fyra kroppsverksamheter. Intagande
af födoämnen, rörelse, lung- och hudventilation
skola ständigt följas åt. Stores en af dessa
förrättningar, råkar värmeregleringen ur jämnvigten,
så att kroppsvärmen antingen blir för hög dier för
låg. "Förkylning" eller upphettning kan ske likaväl
i magen eller lungorna, som genom huden.
Att febersjukdommar så allmänt förekomma i det
civiliserade samhället, äger sällan sin grund i
väderlekens inflytande, som alltid främst får bära
skulden derför, utan bör snarare tillskrifvas en mängd
för helsan skadliga och värmeregleringen störande
vanor. Dessa oordningar i värmeregleringen börja äfven
långt innan läkaren uttalat ordet feber, hvilket ofta
endast betecknar en högre grad af ett på föregående
lägre stadie småningom utveckladt sjukdomstillstånd.
Det fall, som till följd af menniskokroppens
säregna byggnad vanligast förekommer, är ojämn
värmefördelning: för varmt hufvud och för kalla
fötter. Rörledningen (blodkärls-systemet) är nämnligen
icke, liksom vid varmvatteneldning, fördelad efter
behof, utan efter organernas funktionella vigt
och betydelse, och i synnerhet är den öfre delen
väsentligen gynnad framför den nedre. Icke mindre
än 52 procent af all värme strömmar till den i
hufvudskålen inneslutna hjernan. Händer och fötter
måste icke allenast åtnöja sig med en betydligt
ringare andel, utan befinna sig derjämte på det
längsta afståndet från blodomloppets utgångspunkt,
hjertat. Båda äro dessutom omgifna af en på
fett fattig hud, hvartill kommer, att finger-
och t å-delningen i väsentlig mån förstorar den
värmeutstrålande ytan. Till allt detta ansluter sig om
vintern äfven den yttre omständigheten, att fötterna
äro i nästan oafbruten beröring med det invid golfvet
städse kallare luftlagret, under det att hufvudet
befinner sig i de högre, ständigt varmare och, der
gas brännes, ofta till och med heta regionerna.
Kalla händer inverka endast obetydligt på det allmänna
välbefinnandet, utgöra mer blott ett hinder vid finare
handarbeten. Deremot äro kalla fötter något mycket
obehagligt, i synnerhet emedan de vanligen åtföljas
af tyngd och hetta i hufvudet, hufvudvärk med mera
dylikt. Huru vid dylika tillfällen denna ojämnhet i
vämefördelningen uppkommit, inses af den erfarenheten,
att man, då man lägger sig till sängs med upphettadt
hufvud och kalla fötter, kan ligga i flera timmar,
innan de senare blifva varma och sömn infinner
sig. Deremot återställes jämnvigten med säkerhet
genom en rask promenad eller några gymnastiska
rörelser. Man känner de medel, hvaraf kuskar och andra
sådana arbetare begagna sig (s. k. "åkarebrasor"),
för att genom rörelse på stället få sina händer
uppvärmda. Deraf följer, att ojämn värmefördelning
i allmänhet uppkommer genom ihärdigt stillasittande
och att den, som vill bibehålla kroppsvärmen jämn och
normal, bör allt emellanåt genom full kroppsrörelse
af-bryta sitt arbete. Tilläggas må, att denna ojämnhet
så mycket lättare uppstår, om den i ett varmt rum
stillasittande personen förtär kaffe, te, öl (i
synnerhet svagare sorter) eller andra hetsiga drycker,
hvilka då, som man säger, "stiga åt hufvudet".
Senme’s helsoregel: "Allt skulle gå bättre, om man
ginge mer", gäller således lika väl för kontorister,
som för kaffesystrar, för mindre handtverkare och
toddygubbar, för besökare af te-cirklar, teatrar,
och så vidare.
En annan yttring af störd värmereglering är den
.>.>olustighet", som plägar infinna sig dagen efter
något dryckeslag eller kalas. Föregående afton hafva
vi, genom att inandas en qvaf och förskämd luft i
ett tillstängdt och af menniskor uppfyldt rum, skadat
lungventilationen och på samma gång till öfverdrift
upphettat oss med mat och dryck samt sålunda, då
vi under tiden icke företogo någon kroppsrörelse,
förorsakat ojämnhet i värmefördelningen. Sedan, efter
slutad festlighet, tänkte vi ingalunda på att afhjelpa
detta, utan begåfvo oss genast, kanske till och med
åkande, hem, för att så fort som möjligt lägga oss,
måhända i ett illa vädradt rum eller i en alkov. Vid
uppvaknandet känna vi till en början tyngd i hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
