Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerbrukskolonien på Hall. A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
af de hittills vidtagna reformerna. Dels återstår
att understödja dem, som efter utståndet straff
ur fängelset frigifvas, i deras bemödanden att -sig
ärligt försörja; ty både arbetsduglighet och god vilja
att ej vika från en hederlig vandels bud blifva ofta
vanmäktiga i kampen mot rnedmenniskors förakt eller
misstro. Dels måste staten egna en särskild omsorg åt
de unga förbrytare, som, af dålig uppfostran införda
på brottets väg, genom lämplig bohandling skulle,
i de flesta fall, kunna räddas, emedan deras bättre
anlag ej ännu hunnit qväfvas, deras sinne ännu ej
förhärdats. I senare hänseendet har staten ännu alls
ingenting gjort. Och hvad det förra angår, torde de
flesta vara ense om, att den nuvarande lagstiftningen
rent af motarbetar den frigifnes sträfvande att
hederligt vinna sin utkomst, så länge vanfrejden,
inskrifven i prestbeviset, hindrar honom att få
arbetsförtjenst och, hvart han går, ställer honom
under stundlig bevakning af misstrogna, fiendtliga
blickar. »Hvar och en», säger justitieombudsmannen,
»hvar och en, som samtalat med fångar om deras framtid
efter fängelseårens slut, har varit i tillfälle
att erfara, med hvilket bekymmer, med hvilken till
förtviflan gränsande hopplöshet de allvarligare bland
dem emotse denna tid. I synnerhet är detta händelsen
med dem, som förut varit i straff-fängelse intagna
och för återfall i brott kommit dit tillbaka. De
skildra den erfarenhet, de haft af svårigheterna för
den en gång straffade att kunna ärligen sig försörja,
på ett sätt, som måste väcka medömkan. Den, som för
sitt lifs uppehälle uteslutande beror af aVbete,
som tillika har kraft och håg att arbeta och stadgadt
uppsåt att sålunda skaffa sig sin utkomst ärligen, men
ändock ej allenast icke kan få arbete, utan öfverallt
bemötes med misstroende och hån, en sådan förtjenar
att beklagas. Han har föga annat val, än att svälta
till döds - eller återfalla i brott.»
För allt hvad hittills gjorts, i syfte så väl
att med råd och dåd bistå frigifha efter uttjent
strafftid, som att taga vård om unga förbrytare,
har man enskildes nitälskan att tacka. Nu mera
torde dessa vackra bemödanden hafva fått en
varaktig föreningspunkt i den år 1873 stiftade
»Föreningen till minne af konung Oscar I och
drottning Josefina», hvilken satt sig till mål,
dels att i förbättringsanstalt mottaga och uppfostra
vanartade, unga personer, dels att egna tillsyn och
moraliskt stöd åt frigifna samt åt dem anskaffa tjenst
eller arbetsanställ-ning. Med hänsyn till den först
nämnda af dessa uppgifter har föreningen redan nått
ett löftesrikt resultat, i det den upprättat en så
kallad åkerbrukskoloni på den för ändamålet år 1874
inköpta egendommen Hall, vackert belägen vid en vik
af Saltsjön, en half mil söder ut från Södertelje.
Det är Frankrike, som gifvit de öfriga civiliserade
samhällena foredömmet af offentliga åtgärder
och inrättningar, som afse att underkasta unga
förbrytare en särskild behandling, ej i de vanliga
fängelserna, ej i gemenskap med äldre brottslingar,
utan i uppfostringsanstalter, der de mera äro
lärjungar under sträng tillsyn, än fångar under
bevakning. Den svenska^ allmänhetens uppmärksamhet
blef ock första gången på ett rätt öfvertygande
och till efterföljd manande sätt fåst på denna
stora angelägenhet genom de redogörelser för tvänne
af de i Frankrike inrättade åkerbrukskolonierna,
hvilka för några år sedan af trycket utgåfvos. För
dessa skrifter, hvilka hos oss väckt det allmänna
deltagandet för en pligt, som samhället blott
allt för länge försummat, står man i förbindelse
till justitierådet Olivecrona, hvilkens inom och
utom landet frejdade författareverksamhet länge i
väsentlig mån varit riktad på strafflagstiftningens
och fångvårdens förbättring.
Namnet »åkerbrukskoloni» säger oss redan i
hufvudsak planen för de förbättringsanstalter,
som i Frankrike haft en så glänsande framgång och
som utgöra förebilden för den svenska kolonien
på Hall. Det faller lätt i ögonen, hvarför man
hellre på landsbygden än i stad förlägger en
förbättringsanstalt för vanvårdad ungdom. Utan något
afbräck i den noggranna ordning och stränga uppsigt,
som der oaflåtligt måste råda, medgifver den dock
mindre tryckande tvång, än vid en dylik inrättning i
stad blefve nödvändigt. Arbetet ute på fältet är ej
blott mera helsosamt och stärkande, än det instängda
verkstadsarbetet, utan har ock för de unga väckelser
för hjertat och
eftertanken, som den enformiga sysselsättningen
inom ett trängre begränsadt yrke ej medför. Och
om barnens uppfostran i en åkerbrukskoloni
visserligen i allmänhet afser att dana dem till
dugliga jordbruksarbetare, är dock den undervisning,
de mottaga, nog mångsidig att ej utestänga dem från
andra yrken, om håg och fallenhet föranleda ett annat
val, när de lemna åkerbrukskolonien. Detta visar oss
förteckningen å den vid Hall för gossarnas handledning
anställda personal.
Planen för kolonien på Hall afser, att ända till tre
hundra gossar der skola kunna mottagas. Naturligtvis
är inrättningens utvidgande till ett så stort omfång
beroende af de penningetillgångar, hvaröfver styrelsen
kommer att förfoga. Helt visst bör man hoppas,
att den enskilda frikostigheten ej skall förtröttas
att understödja detta menniskokärlekens värf, men
staten har ock till pligt, att här mellankomma
med sin hjelp. Den har redan 1873 anhållit,
att kunglig majestät ville taga i öfvervägande,
huruvida ej strafflagen och författningarna angående
verkstäMlighet af .straffarbete och fängelse böra
derhän förändras, att förbrytare under aderton år .må
kunna insättas ej i de vanliga straffanstalterna, utan
i särskilda, antingen af staten eller »med konungens
tillstånd af enskilda inrättade förbättringsanstalter,
der en för deras sedliga upptuktelse och fysiska
utveckling mera ändamålsenlig behandling kan
dem egnas». Att staten med mindre kostnad skall
främja denna angelägenhet, genom att understödja
enskilda inrättningar, än genom att sjelf anlägga
åkerbrukskolonier, lär väl vara onek-ligt. Huruvida
staten ändock en gång bör ensam inrätta, bekosta och
råda öfver dylika förbättringsanstalter, derom kunna
tilläfventyrs meningarna vara delade. Men det torde
vara oom-tvisteligt, att åtminstone banan säkrast
brytes under ledning af de enskildes personliga,
uppoffrande nit för en god sak.
Vid åkerbrukskolonien på Hall mottagas gossar ej under
tio, ej öfver femtonår. Styrelsen förbehåller sig
målsmans myndighet öfver dem och rätt, der så finnes
lämpligt, att ej utskrifva dem från inrättningen förr
än vid tjugo års ålder. För hvarje gosse betalas 150
kronor årligen under tre år. Hundra gossar kunna vid
Hall i dess nuvarande skick mot-ej fullt detta antal
finnes der för närvarande.
Den arbets-undervisning, barnen åtnjuta, afser
som sagdt väsentligen att dana dem till dugliga
jordbruksarbetare. Men detta är ej att fatta så
bokstafligt eller i så begränsad mening, att ej samma
undervisning skulle kunna anses grundlägga färdighet
äfven i andra göromål, än sådana som omedelbart eller
uteslutande tillhöra jordens skötsel. Man synes hafva
haft i sigte så Tal olika fallenheter, som det inom
den lilla landt-ekonomien bestående förhållandet,
att af jordbruksarbetaren måste fordras åtskilliga
insigter och färdigheter, hvilka inom den vanligen
så kallade »industrien» fördelas på ett flertal af
yrken. Dessa praktiska göromål upptaga den större
delen af arbetstiden; den mindre delen är anslagen
åt den bokliga undervisningen, men denna mindre del
synes, att dömma af de goda framstegen, vara fullt
tillräcklig. På ena som andra sättet tages gossarnas
arbetskraft utan tvifvel ganska strängt i anspråk,
utan att dock öfveransträngas; åtminstone vittna
deras utseende och hållning mot ett sådant antagande.
Af utländska ledamöter af den förra året hållna
fångvårdskongressen yttrades vid ett besök å Hall
olika omdömmen om den föda, som bestås barnen. En
engelsman menade, att den var allt för skral; en
finne åter fann den rent af öfverdådig. Flertalet af
dem, som vid det tillfället åsågo middagsmåltiden,
tycktes vara ense derom, att qvantiteten var riklig
och beskaffenheten fullt oklanderlig. Nu torde en och
annan tycka, att detta är för mycket, att det vore
nyttigt att genom något sämre och något knappare föda,
som dock regelbundet står till buds, »vänja barnen vid
försakelse». Men af sådan’ försakelse torde väl, de
flesta hafva rönt så mycket förut, att den ordentliga
kosten blir en lockelse, som håller dem qvar och som
till en början torde vara rätt behöflig. Derjämte
bör ihåg-kommas, att barnen få arbeta så strängt,
att en knappare ut-spisning icke är försvarlig,-
der ej nöden skrifver matordningen.
Det ligger i sakens natur, att hela lifvet och
verksamheten inom en anstalt af detta slag måste vara
underkastad en i en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
