Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fyra temperamenten. G. E. - Våra förfäders kanon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
messiga rörelser, hvilka hänföra oss till öfverdrifter
i den ena eller andra riktningen, kunna dock tämjas
och styras genom eftertanken och genom våra andliga
förmögenheters odling. Det finnes lyckligtvis en
punkt, all uppfostrans mål:
det sanna och rätta, hvari alla, trots de olika
temperamentens motsatta inverkan, kunna och böra
mötas - alla: den flegmatiske, den sangviniske,
den melankoliske och den koleriske!
a. E.
förfäders kanon.
ed skäl må vi förundra oss, då vi se de besynnerliga
tingestar, som våra förfäder behagade kalla
kanoner. Ännu mer måste vi förundra oss, då vi
läsa berättelserna om hvad med dem uträttades. Här
följer en beskrifning på några artilleripjeser, som
begagnades af Philip van Arteveide vid belägringen
af Oudenarde år 1382 och som måste hafva varit
riktigt underbara i sitt slag. Den lyder sålunda:
"De uppställde med mycket besvär på Oudenardekullen
en ofantligt stor krigsmaskin af tjugo fots vidd och
fyrtio fots längd, som de kallade en vädur och som var
ämnad att slunga väldiga stenar och timmerstockar,
hvilka åter i sin ordning skulle krossa allt, som
de träffade. De sköto äfven, för att desto mer oroa
besättningen, med en ’bombard’ af ganska betydlig
storlek, som höll femtio fot i längd och sköt stenar
af ofantlig storlek. När de afsköto denna bombard,
hördes det om dagen på fem och om natten på tio
leagues* omkrets. De belägrande gjorde likaledes
en annan krigsmaskin, som de riktade mot staden
och hvilken var afsedd att mot den slunga stora,
glödgade kopparstycken.
År 1383, när den krigiske biskopen ai Norwich
belägrade Ypres, lät han förfärdiga ^en viss, sinnrik
brygga, för att me-, delst denna kunna nalkas murarna,
men de belägrade», säger Walsingham, "slungade ur
ett visst skjutvapen (de quadam gunna) en stor sten,
som träffade bryggan och dödade några af
dem, som befunno sig derpå". Biskopen måste upphäfva
belägringen, och af hans tillhörigheter, som icke
kunde brännas eller sönderbrytas och hvilka han
var nödsakad att lemna efter sig, voro några "Stora
skjutvapen af ofantligt pris och värde».
På ett annat ställe läses om en jordkanon, som dock
torde hafva varit fruktansvärdare för sin ägare, än
för fienden. Ett hål borrades i marken, som gjordes
fastare medelst lera, tunga stenblock och andra
motståndsmedel-, sjelfva borrhålet stärktes genom
stänger eller plåtar af metall, och derpå infördes
laddningen och affyrandet skedde medelst en tändsats,
som stod i förbindelse med den nedre ändan af kanonen
genom ett långt fänghål. Ett sådant vapen måste
naturligtvis snart komma ur bruk.
De kanoner, hvilka begagnades vid Oudenarde och
Ypres samt, enligt hvad några uppgifter förmäla,
af engelsmännen första gången i slaget vid Crécy,
voro förfärdigade af metall, smidt järn eller koppar-,
stundom voro de ock af järn- och kopparplåtar, omgifna
med ett blylager. De voro icke af beskaffenhet
att kunna fortskaffas i den meningen, att de
voro anbringade på fordon, utan voro bokstafligen
planterade i marken, som hade att utstå stöten af
återstudsningen och ofta deraf måste hafva blifvit
upprifven. Samma omständighet? gjorde, att de icke
kunde riktas mer än åt ett håll, så att, om de spelade
En bombard.
på menniskor eller hästar och dessa ändrade ställning,
voro de försatta ur brukbarhet. De kunna icke hafva
varit till något väsentligt gagn för den krigshär,
som betjenade sig af dem, ty den tidens kanonierer
voro rädda att ladda dem i upphet-tadt tillstånd,
och det fordrades dessutom lång tid till att rensa
och omladda dem. Då venetianarna 1378 voro i krig med
genuesarna och mot dem försvarade Chioggia, ** hade
de två bombarder, som de laddade under natten och
afsköto på morgonen, all den stund de, ehuru hårdt
ansatta af fienden, icke gerna kunde begära, att
bombarderna skulle kunna skjuta mer än ett skott om
dagen. Stenar begagnades i stället för kulor och när
de träffade något, träffade de ^så, att det kän-des",
ty de vägde öfver 200 till 300 svenska skålpund och
kommo, temligen långsamt utkastade af laddningen,
nedfarande i helt skick, utan att kringspridas i
stycken. Det var genom ett lyckligt skott ur en af
de antydda bombarderna, som venetianarna nådde Öfver
den mur, bakom hvilken Peter Doria, den genuesiska
amiralen, hade sökt skydd. Muren störtade, hvarvid
amiralen jämte ett tjugotal af hans omgifning dödades,
och detta bidrog väsentligt till att göra slut på
belägringen.
Man var ganska senfärdig med att förbättra kanonen,
ty herremännen i krigshären betraktade den såsom ett
simpelt va-A pen, ovärdigt riddarnas uppmärksamhet,
och brydde sig för den skull icke om att studera
artillerivetenskapen. Då ingeniörer, vare sig riddare
eller andra, började egna uppmärksamhet åt skytteriet
- och fransmännen togo i det hänseendet första steget
- så lärde de gjuta kanonerna i stället för att man
dittills sammansmidt dem af järnstänger och sedan
om-gifvit dem med starka järnband. Vidare inskränkte
man deras storlek och inrättade dem för fordon,
hvilket med ens gjorde dem flyttbara och medgaf
deras riktande åt hvilket håll som önskades. Vidare
ersatte man, hvad kastkropparna beträffar, stenarna
med kulor och bultar af järn och gjorde både kanonen
och kastkropparna mera lätthandterliga, än hvad
de hittills hade varit. Teckningen här ofvan visar
bombardens skapnad och tillverkningssätt kring den
tidpunkt, då förbättringarna togo sin början. Denna
egendomliga bombärd befann sig förut i Bodiham Castle
och tillhör nu samlingen af gamla skyttestycken
i Woolwichs arsenal, England. Från mynningen till
fänghålet håller den tjugotvå tum-, dess diameter är
femton och en fjerdedels tum och dess vigt omkring
sex centner. Hur underligt det än kan förefalla oss,
som yfvas öfver våra eldvapen med deras bakladdnings-
och kringvridnings-inrättningar, så är dock verkliga
förhållandet det, att många af den gamla tidens
kanoner och handskjutvapen voro bakladdare, och i
England finnas i närvarande ögonblick prof på mu-
* En league (statute league) är 16,260 svenska fot.
** En stad belägen vid Pos mynning och höjande sig
ur lagunen på pålar. Har nu 26,000 invånare.
SY. Familj-Journ. 1879.
42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
