Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigzag. Bilder från en längre sommarresa af Jo. Jo. I. Vår besynnerlige granne i Montreux - Huru klockan kom att gå för fort. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
332
Aristokraten tillät ingen följa sig på sina
promenader, ehuruväl han tycktes fraternisera
med samhällets drägg, då han satt vid sitt lilla
bord. Dock, fraternisera var ej rätta ordet, ty alla
kallade hono-Qz med ett slags vördnad: »Monsieur le
co-loncl» eller »Mön colonel!»
Vi skulle vexla visitkort, men öfversten hade intet
enda qvar af sin samling. Han bedyrade detta under
artig ursäkt. I stället gaf han mig ett brefkonvo-lut,
adresseradt till honom, »i fall jag önskade erinra
mig min orolige granne», såsom orden föllo. Jag
läste ett adligt namn, som jag inte har någon rätt
att meddela, då jag så här blottar en del af hans
lefnadsro-man. Jag har dock rätt att presentera honom
såsom monsieur du P.
^Ni är svensk och skriftställare, min herre, två
egenskaper som intressera mig, ty annars - såsom ni
kanske observerat - söker jag helst mitt umgänge
bland samhällets lägsta lager. Jag är republikan,
såsom alla schweizare, hvilka inte äro affällingar,
men man anser mig för röd republikan, till följd
af min kärlek för det lägre folket. Jag hatar all
sorts tyranni och derför deltog jag i det amerikanska
befrielsekriget. Född, såsom jag, inom gräddbun-ken
af vår republikanska aristokrati, har jag sett nog
af falskhet, maktlystnad och egoism. Mina närmaste ha
förgiftat hela min tillvaro. Derför afskyr jag äfven
familj-tyranniet. Jag har hämnats genom att skilja
mig från dem alla och pläga um-
gänge med det slags folk, som de betrakta såsom idel
pöbel. Parbleu! jag har funnit mycket fint folk bland
den pöbeln.»
»Men tror ni då inte, herr öfverste, att falskhet,
maktlystnad och egoism kunna spåras i lika grad hos
de lägre klasserna?»
»Törhända! Men säkert finner man der som motvigt
så mycket mera hjerta och förmåga af försakelse och
sjelfuppoffring.»
"Jag har funnit det!"
(Teckning af Jules Lavée; tillhör texten sid. 331.)
»Tror ni då på tillgifvenheten hos alla dessa era
snyltgäster, dem ni dagen lång trakterar? Tänk,
om ni plötsligen afbröte er roll som välgörare!»
»Monsieur! Jag har länge sedan satt dem på
prof. Ett falskt rykte blef af ovänner satt i
gång, att min slägt var ruinerad på storartade
järnvägsspekulationer. Jag motsade inte
det falska ryktet och låtsade en månad vara
utfattig. Ni skulle ha sett de många .rörande
bevisen på mina umgängesvänners tillgifvenhet och
erkänsla. Hvarje hus stod öppet för mig. Droskkuskarna
körde mig gratis, bondfolket öfverhopade mig
med.vängåfvor, barnen bullade mina knän fulla med
frukter och stucko gladt mina små favoritblombuketter
i hvartenda knapphål på både rock och väst. Om jag
varit en stor man, hela detta lilla samhälles befriare
och välgörare, kunde man inte ha hyllat mig mera. Och
då behandlar man så en - en - mauvais sujet - ett
enfant perdu - som jag egentligen är.»
Öfversten tog ett par kraftiga, konvulsiviska
tag i sina mustascher och väldiga polisonger. Det
glindrade till i hans ögon. Jag såg embryot till
en tår. »Sacr-r-r-re», morrade han genast. »Här
sitter jag och hårar ner min älskvärde granne med
min syndapels. Mitt usla jag hör inte hit. Men
nog skulle jag kunna förse er, som författare, med
några årgångar histo-rietter från mina krigskamrater
i A-merika. Jag tillhörde en tid elitkåren: ’Les
enfants perdus’. Hjeltar och gökar
hvarenda en. ’Enfants sans souci!’ För några år sedan
ryckte jag sjelfmordspistolen från en olycklig spelare
i Monaco. Han hade satt hela sin förmögenhet på ett
kort, för att kunna fria som rik karl till en fattig,
förnäm fröken. Förlorade allt. ’Duger inte, markis’,
hviskade jag. ’En sjelfmördare är en kruka! Ni är för
hygglig karl, för att man skall förakta ert minne!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
