Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandgatan i Visby. IV. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Återvänder man nu till södra delen af Studentalien
och blickar man in åt staden, så ser man mot norr,
huru den ståtliga ringmuren, med omvexlande höga och
låga, mångsidiga, inåt öppna och derigenom på skuggor
och dagrar rika torn, höjer sig med den uppåt stigande
marken. Framför sig har man D. B. Y:s sköna "Botaniska
trädgård", anlagd år 1856, med talrika, efter Daniel
Mullers ritning, smakfullt ordnade grupper af rara
träd och buskar, med höga terrasser och slingrande
gångar, med gräsmattor och prunkande blomsterrabatter,
samt i trädgårdens sydliga del S:t Olofs kyrkoruin,
omkr ansad af grönska. Och vid trädgårdens norra sida
ser man den gröna, af buskar och träd omkransade,
åt de gotländska folkspelen "park" och *varpa»
samt andra förströelser bestämda lekplanen, hvilkens
östra gräns upptages af den så kallade Paviljongen,
som uppfördes efter ritning af arkitekten
en tafla, som för Visby och vestkusten är egendomlig
- taflan af solens nedgång i vågorna, af himmelens
väldiga hvalf öfver hafvets spegel - en tafla ännu
lika praktfull som den var för de slägten, hvilka
böljade fordom å de nu ödsliga gatorna och hvilka
bodde och trodde och badö i de af tiden skoningslöst
förvandlade husen och tempelhvalfven. Framför oss,
så långt ögat når, skåda vi det fria, friska hafvet,
som ter sig än så mildt och än så vildt, men alltid
fullt af majestät. Hvem mäktar väl att skildra
dess rörliga, hvarje dag så olika, på dagens olika
stunder nästan ständigt skiftande lynne, dess leende
så tjusningsrikt, dess vrede så fasansfull? Men
skönast är hafvet, när en blid och varm afton
andas öfver det slumrande djupet, och det gyllene
solljuset ligger dallrande öfver den stilla ytan,
på hvilken här och der synas några matta strimmor,
de lekande hafsflägtarnas eller den framsväfvande
farkostens lätta
Parti i D. B. V:s trädgård.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
Abom, invigdes 1877 och med enkel inredning kostade
vid pass 24,000 kronor. Och mot norr synas vidare
många täppor och bördiga fält, med små och stora,
bland’ lummiga träd sig gömmande villor och
boningshus. Och högt öfver den grönskande och
blomstrande förgrunden resa sig i en lång rad de
stolta ruinerna af S:t Nikolaus, S:t Klemens, S:t
Drotten och S:t Lars. Längre bort synes domkyrkan
S:t Maria med sina trenne torn. Och längst bort
i bakgrunden, uppe på "Kyrk-berget», ser man
fortsättningen af den tornbeväpnade ringmuren,
omslutande, sammanhållande hela det stora panoramat.
Efter denna långa och kanske tröttande vandring
må nu den nyssnämnda Studentalien åt den medtagne
vandraren bjuda en väl behöflig hvila i poppellunden
vid Murfallet. Utsigten härifrån mot vester erbjuder
i sommarqvällens fägring och frid
spår. För hvarje öbo är denna tafla outsägligt
kär, och han förstår så väl, hvarför en gång i
forntiden Xenofons vid’ Greklands haf och vikar
uppvuxna krigare, efter vandringen inne i Mindre
Asiens högland, vid återseendet af hafvet jublande
utropade dess namn och brusto i tårar, under
inbördes omfamningar. . Och hur gerna hvilar icke den
gotländske öbons blick öfver detta haf, som afskiljer
- nej, som förenar honom med den öfriga verlden, -
som varit medlet för hans förfäders makt och rikedom,
- som gömmer i sitt tysta djup så många hemligheter,
sagor och skatter, - som ännu med hämnande stränghet
invid Carlsons korallklippor rufvar öfver kung
Yal-demar Atterdags år 1361 sjunkna röfvareskepp,
med dess last af tempelskatter och klenoder, och
som här på redden af Visby i de utåt sluttande,
trappstegslika afsatserna af öns grundval
ST.
43,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
