- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
340

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandgatan i Visby. IV. C. J. Bergman - En karolins berättelser om sina öden. Ur efterlemnade anteckningar af A. M. Dahlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

f?~~

340

Gud, att han ville anamma min själ i sin nådes
händer. Han steg ock af, emedan han här utsett den
plats, der jag skulle offras; men hans omtanke att
icke förlora något af bytet gaf honom först att syssla
med hästarnas sammankopplande, så att de oj skulle
gå ifrån honom. Under detta hans arbete och medan
han vände ryggen åt mig, var jag i begrepp att taga
min värja och ränna honom genom lifvet, men då var
det liksom om någon sagt mig: »Gif honom uniformen
att binda ihop, så blir han så mycket säkrare»,
och jag tog då i stället upp densamma och sade,
helt sorgfällig om hans intresse: »Hör, kamrat, tag
dessa kläder och bind dem fast med svankrem-marna,
att du dem ej förlorar.» Detta behagade honom och han
bad mig räcka sig dem, det jag ock gjorde. Under det
han nu var sysselsatt härmed och vände ryggen åt mig,
fick jag den kraft och resolution, att jag fattade
min värja i ven-

ganska farlig, ty jag befann mig ännu inom fiendens
läger; ville jag bli frälst från vidare dödsfara,
så måste jag, sedan det blifvit natt och mörker,
leta mig ut genom ryska linien, som uppenbarade sig
genom de många präktiga eldar, hvilka voro uppgjorda
vid hvarje regemente och bataljon. Detta befordrade
min undanflykt åt tjocka skogsdungar, hvilka
på somliga ställen förorsakade ett stort afstånd
mellan regementena, hvaraf jag sökte att mig betjena,
och tog varsamt min kosa åt största skilnaden eller
skogsparken, men blef i skogen af en rysk skildtvakt,
som hörde mig, anropad, då jag begynte grymta likt
ett svin och slapp dermed, utan vidare anfäktning,
utom lägret. Jag marscherade oupphörligt och sökte
den tätaste skog, jag kunde finna, men kom om sider
på ett stort hvetefält, utanför hvilket låg en sjö,
dit törsten tvingade mig att gå, men som iag var
kommen till stranden, hvilken var med tjocka

S:t Olofs ruin.

(Teckning af C. S. Hallbeck; tillhör uppsatsen
Strandgatan i Visby.)

5 strå handen, satte fästet mot mitt bröst, passade
udden i veka. sidan på honom och gaf med alla mina
återstående kroppskrafter en sådan stöt, att klingan
gick honom tvärt igenom, hvarpå jag lemnade värjan
i den mordiske hundens lif, tagande fötterna till
hjelp och skogen till mitt beskydd. Jag hisnar, när
jag tänker på den svåra dödsfara, hvarifrån ingenting
annat än Guds allsmäktiga hand kunde frälsa mig.

Jag skyndade mig alltså efter yttersta förmåga från
denne halfdöde förrädare, hvilkens grymma mordanslag
blifvit vändt på honom sjelf, och for som ett vilddjur
genom skogen, utan att veta hvart jag tog vägen-, men
hvart lof, som rörde sig, tycktes mig vara mördaren
och fördubblade mitt hastiga springande, tills om
sider mattheten befallde mig att stanna och uti en
tjock albuske sätta mig ned att flåsa. Denna hvila var

albuskar bevuxen, blef jag varse en eld icke
långt derifrån, hvarest några ryska dragoner voro
posterade. Jag tänkte då att dricka mig otörstig och
med det hastigaste begifva mig derifrån-, steg så
ned till sjön för att vederqvicka mig, men medan jag
drack som bäst, kommo sju stycken dragoner ridande,
hvilket så förskräckte mig, att jag så när lupit dem
i gapet och begärt pardon, ty jag trodde, att de hade
sett mig, men lyckligtvis fann jag på ett annat råd,
nämnligen att göra mig osynlig, sänkande mig ned i
vattnet ända till halsen och betäckande hufvudet med
en- alruska, att de ej blefvo mig varse. Sedan de nu
voro ’förbi, förfogade jag mig ur vattnet samma väg
som jag kommit, för att söka skogen igen.

Det lyckades ock för mig att komma osedd undan.
Mot dagningen råkade jag på en mosse, som rundt
omkring var så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:32:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1879/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free