Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXX. Jakob Serenius. A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
ningen af de medel, hvilka voro anslagna till de
inhemska näringarnas uppbjelpande.
Till råga på krigets olyckor måste vårt land
skaffa sig fred genom att antaga den tronföljare,
som Ryssland föreskref. Detta föranledde ett mycket
spändt förhållande till Danmark, hvars kronprins haft
för sig ett stort parti. Då det liknade sig till krig,
drog den regering, som så storordigt hade lofvat att
skaffa landet upprättelse af den ryske arffienden, en
ny förödmjukelse öfver Sverges folk, da hon begärde
och fick en rysk hjelpsändning: tretio galerer och
tolf tusen man skickades hit. Skälet, hvarför man
behöfde den, var att en stor del af folket ansågs
hågadt, att göra gemensam sak med danskarna. Serenius
gaf från sin predikstol uttryck åt det fosterländska
tänkesättet, i det han förehöll sina församlingsbor,
huru de borde skicka sig mot de ryska trupperna -
dessa voro nämnligen förlagda omkring Nyköping och
Norrköping. »Harmens icke öfver dem", sade han, mitan
om I viljen harmas, så barmens öfver edra synder, som
retat Gud så svårligen, att han tillåtit ynglingar
och dårar att föra oss i olycka; olycksfåglar,
som med skryt och högmod skriat upp hela landet
till krig och skulle skrämma vilddjuren i skogen,
men hafva sprungit som harar och varit glada att få
beskydd hos sina fiender. Låtom oss göra så väl,
vi kunna, mot dessa ryssar och bevisa, att här är
mer mensklighet och kristendom i våra fattiga hyddor,
än det har varit vishet i våra rådslag eller mandom i
våra vägar! Låtom oss med tålamod och goda gerningar
afvända den skam från våra hus, som klenmod och
dårskap satt på våra vapen utom hus, att främlingen
må se, att här är förnuftigare folk hemma, än dem
lian funnit för sig i fältet borta!-’
Serenius var väl en ifrig anhängare af sitt parti, men
dock en motståndare mot partiväsendets ytterligheter
och mot de afvägar, på hvilka sjelfva styrelsesättet
genom dem inleddes. Detta visar sig af flera hans
åtgärder å 1746 - 1747 årens riksdag, da han ej
satt i hemliga utskottet. Han försvarade riksrådet
Akerhjelm, en rättrådighetens och ärans man, kallad
"den svenske CatO", i hvilken de öfvermäktiga och
öfvermodiga hattarna sökte ett offer åt sin hämnd. I
målet mot köpmannen Springer, hvilken några år förut
hade väckt den frågan, om ej ständerna sjelfva vore
ansvariga - nämnligen inför sina kommit-tenter -
varnade Serenius mot dessa ständernas utomordentliga
"kommissioner^, hvilka med förbigående af de
lagliga domstolarna ransakade och dömde och hvilka
utgjorde en af de svåraste fläckarna på frihetstidens
statsskick. När ständerna 1746 utan hejd och mått
togo befordringsfrågor om hand, erinrade Serenius,
att "krönikorna gifva rätt så många exempel på afsätta
ständer, som på afsätta konungar, när de icke hållit
Jakob Serenius.
aftal med hvarandra". Mindre verksam än vanligt
vid 1751- 1752 årens riksdag och äfven i en mindre
fiendtlig ställning mot hattregeringen, deltog han
icke i riksdagen 1755-1756; hans val hade blifvit
förklaradt ogiltigt. Men 1760-1762 återkom han. I
striderna om landets handels- och näringssystem finner
rnan nu Serenius på deras sida, hvilka ville lossa
på det ytterliga statsförmynderskapet.
Året efter denna riksdag blef han, sedan Strengnäs
stifts presterskap gifvit honom första rummet å
biskopsförslaget, utnämnd till biskop, derigenom
att två hattledamöter af rådet i denna sak förenade
sig med konungen och mössledamöterna. Och år 1764
blef han, den yngste bland biskoparna, satt på
erkebiskopsförslag; med honom på förslaget stod en
hatt och en mycket beskedlig mössa: om den sistnämnde,
Beronius, förenade sig partierna i rådet, och härtill
jakade äfven konungen under förklaring, att Serenius
önskade B:s utnämnande. - Hans verksamhet såsom
biskop, det är dels såsom chef
för stiftets presterskap, dels såsom efo-rus för
stiftsstadens gymnasium, utmärkte sig genom synnerlig
drift och nitälskan. Han höll allvarsam tillsyn
öfver församlingsvården; inskärpte kyrkolagens
tydliga, men alltför illa iakttagna föreskrift, att
klockaren skulle undervisa barnen och följaktligen
måste äga dertill nödiga egenskaper; gaf föreskrifter
om bevarande af kyrkornas tillhörig-heter, om redig
rä-kenskapsföring. Lärarnas inkomster vid Strengnäs
gymnasium förbättrade han och han inrättade der
ett lektorat i naturhistoria. Till hans litterära
arbeten höra flera hjelpredor för prester i deras
embetsutöfning. Sitt nit för folkupplysningen visade
han ej minst genom det förslag om åtgärder för en
förbättrad bibelöfversättning, som
han framlade för regeringen 1768. Några år senare
tillsattes en kommission, och nödiga penningemedel
blefvo för ändamålet anvisade.
Redan å 1760-1762 årens riksdag hade hattarnas makt
minskats; till det eländiga kriget mot Ryssland
hade de, i kriget mot Preussen, fogat ett likadant
vittnesbörd om sin statskonst. Riksdagen 1765-1766
börjar med deras fall. De segrande mössornas känslor
afspeglas i den riksdagspredikan, Serenius vid
riksdagens högtidliga öppnande höll öfver texten:
"rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är ett
folks förderf". Tillämpningen är klar nog af dessa
ord:
"Förderfvet öfver ett syndigt folk förkunnas af
Mose, då han säger: Herren skall sända ibland dig
armod, ofrid och oråd. Att skynda armodet, det första
landsförderfvet, öfver ett folk, dertill behöfves icke
att sända gräshoppor; en synd, som kallas högmod,
och dess syster öfverflöd äro gräshoppor nog att
ödelägga ett land. Mose räknar lån bland ett lands
förbannelser;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>