Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En karolins berättelser om sina öden. Ur efterlemnade anteckningar af A. M. Dahlberg. X. - En fotografi. (Utan retuschering.) Edvard Forssberg - Anekdoter ur vår flottas minnen. G. C. Witt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Klockan elfva följande förmiddag kom generalen till
mig och betygade sin fägnad, att jag, som redan bland
de döda blifvit upptagen, nu befanns lefvande, och jag
måste berätta honom huru allt var tillgånget, hvilket
strax genom tidningarna i Stockholm blef kungjordt.
Denne herre, som förut varit min öfverste i sex år,
visade en särdeles vård och ömhet emot mig, så att,
utom
det att jag dagligen bekom mina spis från hans bord,
det lemnades mig frihet att i hans hus kommendera
allt, som be-höfdes till mitt upphjelpande och af
fältskären föreskrefs, och ehuru ondt det var om rum,
behöll jag dock mitt qvarter hos den förträfflige
löjtnant Ehrensvärd, som intet minskade sin ömhet,
kärlek och vänskap emot mig hela den tid, jag hos
honom vistades, fjorton dagar, om jag minnes rätt*
* I det återstående af de anteckningar, ur hvilka
dessa utdrag blifvit gjorda, sysselsätter sig kapten
Dahlberg med sin hemresa, efter erhållen permission,
som han anträdde landvägen kring Bottniska viken
i Januari 1742. I sitt hem vid Skellefteå fann
han hustru och hemmavarande barn vid helsan,
fortsatte resan till Stockholm, der han den 29
Maj blef utnämnd till stadsmajor i Malmö, från
hvilken befattning han erhöll afsked den 30 Mars
1750, sedan han, som han anmärker, "i goda och
onda dagar tjent kronan Sverge under tre krönta
hufvuden, nämnligen Carl XII, Ulrika Eleonora och
Fredrik I, tillsammans fyrtiosju år två och en half
månader". Kapten Dahlberg dog i Carlshamn den 5
Mars 1772, hvadan han alltså äfven upplefde konung
Adolf Fredriks död och Gustaf IILs tronbestigning.
* "
Red. anm.
fotog-rafi.
(Utan retuschering.)
dagens skönhet här man ser. Yid hvarje fläkt af vinden
En blygsamhetens rodnad breV Sig öfver sammetskinden,
Men tag ej sån’t för verklighet, Ty deraf luras
mången. Nej, rodnad passar, som man vet, Till mörk
tunik - och blygsamhet Är modet för säsongen.
Om ock hon ej kan laga sås,
Så kan hon kokettera.
Ett hjerta har hon - det förstås -
Men sträfvar att få flera.
Hon går i kyrkan - blott i den,
Som är modern, dess värre -
Ta’r fram sin psalmbok - riktar se’n
Sin Hick uppå herr "Den och Den"
Och tanken på - vår Herre.
På qvälFn bland melodiers haf
Man ser den sköna rodna,
Ej höljd af kläder - nej, utaf
En aning blott om såd’na.
Hon valsar med "ett rikt parti",
Rekryt i Amors läger;
Hvad hennes blick är ljuf - deri
Hon speglar allt sitt drömmeri,
En dröm om - hvad han "väger"! -
Till henne diktades en dag Min sång med ungdomsvärma,
Men intet stenhus hade jag Och fick derför ej
svärma. Nu må hon älska någon ann’, Som ger sitt guld
i lösen Och kanske snart får se, minsann, Att han
"har älskat sömmerskan Och dyrkat hårfrisösen.
Edvard Forss"berg.
iw vax* flottas minnen.
X. IToimtlcl^ armeringf på flottan.
Menniskorna hafva visat särdeles uppfinningsförmåga
i fråga om mordinstrumenter. I synnerhet hafva
skjut-vapnen framställts i ett oräkneligt antal
variationer pä samma tema. De former och benämningar,
som för tre hundra år sedan voro moderna, hafva
längesedan försvunnit. Deras verkan, ehuru ganska
allvarsam på sin tid. var dock ringa i jämnförclse
med hvad nutidens af snillrika män på vetenskapliga
grunder konstruerade förstörelseverktyg kunna
åstadkomma. Emellertid synes det af gamla handlingar,
att man äfven i äldre tider var väl sorterad på
detta område. I skeppsgårdsräkenskaperna från år
1568 förekommer en förteckning på då befintliga
skjutpjeser, tillhörande flottan, hvilka utgjorde
2,504 stycken, hvaraf 1,420 af koppar, de öfriga af
järn. De voro af en mängd olika sorter, med till en
del högst besynnerliga benämningar. I förteckningen
uppräknas: apostlar, hela, trefjerdedcls och halfva
kartauer, notslangor, hela, tre-fjerdedels och
halfva slangor, dubbla och enkla falkonetter,
vagnborgsstycken, fyr pilsstycken, långa och
stackote stormstycken, falkuner, nickhakar, stora
och små märsestycken, skeppshakar, stormhakar,
tellehakar, dubbla hakar, märsehakar, halfva
hakar, stenbysskamrar, stenbyssor, skerbreckor,
qvartersstycken. sker-pentiner, bartser och puthundar.
Pil och båge begagnades på svenska krigsskepp temligen
länge efter det eldgevär blifvit införda. På skeppet
Troilus, som år 1565 fördes af kapten Nils Schenk,
funnos då sjutio finnar med stålbågar, hvilka "Skjuto
så fast, att pilen rök som hagel, och vankade der
mycken hugg af sten, rör och pilar".
Besättningarna voro Idädda i harnesk, så långt
förrådet räckte-, när tillgången var för knapp,
utdelades den företrädes-
vis till manskapet på de största skeppen, som oftast
fingo utkämpa den svåraste striden.
Manskapet på Gustaf I:s och Erik XIY:s flottor lär
haft ett bättre kosthåll, än hvad sedermera varit
fallet, ty utom de under senare århundraden brukliga
proviantartiklar, hvilka (med undantag af bränvin)
alla funnos om bord på nämnda flottor, omtalas i den
tidens handlingar fårkött, rökadt oxkött, sylta,
korf, lax, ål, torsk och öl såsom nödvändiga för
folkets för-plägning.
XI. Ovanlig
Under de senast förflutna seklerna fördes sjökrigen
till en ej obetydlig del medelst kapare. Dessa," af
enskilda personer utrustade och bevarade, fartyg hade
af de krigförande makterna å ömse sidor vederbörligt
tillstånd att uppbringa handelsfartyg och deras
laster samt i Öfrigt göra fienderna all den skada,
de förmådde. Vanligen hade kronan en viss andel af
det eröfrade bytet, men det har äfven händt, att
regeringar, för att uppmuntra kaperierna, afstått
hela vinsten åt eröfraren. Detta krigföringssätt,
som nu anses mindre hederligt, var på den tiden
lika berättigadt och ärofullt, som örlogsflottans
uppträdande, och en tillfångatagen kaparekapten,
som hade "klara papper", det vill säga: ktiöde visa
sig hafva en konungs tillstånd att drifva sitt yrke,
behandlades ej annorlunda än andra krigsfångar/
År 1714 sammandrabbade tvänne kapare med
hvarandra. Den ene, som var dansk, fördes af den
sedermera så namnkunnige Tordensköld, som på den tiden
bar namnet Wessel. Den andre var svensk och fördes af
kapten Backtman. Under tvänne dagar slogos de bägge
kaparekaptenerna stundtals med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
