Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter ur vår flottas minnen. G. C. Witt - Till en liten konstnärinna! -a-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36*8
hvarandra. Under denna långa skärmytsling hade kapten
Wessel nyttjat upp allt sitt krut, utan att hafva
vunnit någon fördel öfver sin motståndare. Wessel
framställde då en anhållan till Backtman att - få låna
krut, emedan det annars var omöjligt att fortsätta
striden, sedan krutförrådet på det danska skeppet
nu hade tagit slut. En så besynnerlig begäran kunde
naturligtvis ej bifallas och är väl snarast att anse
som ett skämtsamt yttrande af Wessel, hvarmed han
ville antyda, att endast bristen på krut tvingade
honom att uppgifva striden.
Äfvan måste man antaga, att Wessels skepp var bättre
seglare än Backtmans, ty annars hade den senare
utan tvifvel gått sin fiende närmare på lifvet,
skjutit honom redlös och genom äntring bemäktigat sig
fartyget. De, som skrifvit historien om våra sjökrig,
berätta att - sedan Wessel fått afslag på sin ovanliga
låneansökan - han drack sin fiendes skål och skildes
så ifrån honom, hvilket ytterligare bekräftar vårt
antagande, att det danska kaparfartyget Öfverträffade
det svenska i snabbsegling.
Gr. C. Witt.
Till en liten konstnärinna!
sysslar med din teckning dag från dag, annan lek från
taflan hän dig tubbar,
Se, lagern vinkar . . . Mins dock: ingen vann den,
Som uppå mödans törnstig dignat ner!
Den lilla konstnärinna!!. (Tafla i olja af Ludvig
Knaus.)
Det käraste, du vet, är dessa gubbar, Som griffeln
trollar fram af sällsamt slag.
Och med en tillförsigt, som intet rubbar, Med knubbig
hand du tecknar drag för drag, Fast omedveten om,
så konstens lag, Söm «kritikaster med och utan
stubbar». -
Så fostras ögat upp allt mer och mer, Så skarpes
tanken och så öfvas handen, Så väckes fantasin,
så klarnar anden - Ty tron uppå sig sjelf blott
framgång ger.
Och konstens verld, som underbar sig ter, Förutan
trogen flit, vet, ingen hann den!
Far fort, barnkammarns lofvande artist! Det skönas
urbild du kanske till sist Kan mana skymtvis fram ur
råa skalet.
Far fort, som nu, med samma sinnesro, Att på din
uppgifts gudasändning tro - Det konsten är att söka
idealet!
-a-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
