Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosciuszkos minnesvård. A. - Välkomman. -ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
minnes vård.
(Se teckningen sid. 373.)
21 Februari 1818 uppdrog kommunalrådet i polska staden
Krakau åt behöriga smakdoinmare att uttala sig om,
huru beskaffadt det monument borde vara, som kunde
anses mest värdigt att hugfästa minnet af Polens
högsinnade och berömde härförare Kosciuszko, hvilken
den 15 Oktober året förut aflidit i Solothurn i
Schweiz. Vid samma tid pågick en nationalsubskription
till bekostandet af detta monument.
Namnet Tadeus Kosciuszko leder tanken på en af Polens
ädlaste söner och mest storslagna karaktärer. Född
den 12 Februari 1746, väckte han i kadettskolan i
Warschau genom sin begåfning så stort uppseende,
att en annan polsk storman, furst Adam Czartoryski,
tog hans uppfostran om hand och lät honom genomgå
det högre militärläroverket i Versailles. Hunnen
kaptensgraden i sitt hemland, lemnade han detta 1777
och inskeppade sig i Frankrike till Nord-Amerika,
der han blef Washingtons adjutant och vän. 1786
åter i Polen, fick han 1789 generalmajors rang. Han
förklarade sig för konstitutionen af 3 Maj 1793,
fäktade som generallöjtnant under prins J. Poniatowski
och grundlade sin krigarära vid Dubienka, der han
med 4,000 polackar under fem dagar försvarade svaga
förskansningar mot 16,000 ryssar (1792). l Mars
1794 af nationalförsamlingen utnämnd till högste
befälhafvare och diktator, slog han den 4 April
vid Eaclawice 6,000 ryssar med 4,000 illa beväpnade
polackar, hvilket hade till följd tillsättandet af en
provisorisk regering i Warschau. Den 10 derpå följande
Oktober slagen och fången af ryssarna, lofvade han
sedan (1796) kejsar Paul I, att han ej vidare skulle
uppträda mot Kyssland, hvilket löfte han ock höll,
trots många försök af motståndspartiet i hans hemland
att förmå honom åter gripa till vapen. Det var denne
mans minne, staden Krakau nu ville -hedra.
Den 19 Juli 1820 blef det beslutadt, att man på
Bro-nislawas kulle, belägen en half mil vester om
Krakau på Weich-selns venstra strand, skulle uppkasta
en grafhög, liknande dem,
hvilka de gamla slaverna plägade uppkasta öfver sina
hjeltar oeh hvaraf ett stort antal finnes i trakten
af Krakau.
Den 16 Oktober 1820, den utsatta dagen för graf
högens grundläggning, voro alla vägar till berget
redan tidigt på morgonen inkräktade af menniskor,
hvilka i allvarlig tystnad afvak-tade timman för
ceremonien. Efter en högtidlig messa lät man framföra
en vagn med jord och bensamlingar af de tappra, hvilka
kämpat den minnesvärda 4 April 1794 vid Raclawice, der
Kosciuszko vann första segern öfver ryssarna. Urnan,
som innehöll dessa dyrbara lemningar, blef nedsatt
på det ställe, der i dag jordhögen uppreser sig,
och sedan Krakaus borgmästare, Stanislaus Wodricki,
och general Paszkowki, hjeltens vän, hade kastat
de första jordskoflarna, började hela befolkningen,
utan afseende på ålder, kön, religion och härkomst,
att medverka till minnesvårdens fullbordande, hvilket
dock gick långsamt. År 1822 hade nämnligen grafhögen
nått en höjd af endast fyrtioåtta fot. Prinsessan
Isabella Czartoryski lät då ditföra betydligt med jord
från Macieiovices slagfält. Ar 1823 ökades högen med
jord, uppsamlad på slagfältet vid Dubienka.
Först år 1825 blef minnesvården
färdig. Genomskärningen af hans bottenplan uppgår till
tvåhundrasextio och af toppen till tretio fot. Högens
lodräta höjd är nära etthundratjugo fot. Omkostnaderna
för densamma hafva varit betydliga. De kontanta
utgifterna uppgingo till omkring 50,000 kronor,
hvarvid är att märka, att det mesta af arbetet
verkställdes utan betalning.
Namnet på den kulle, hvarå högen reser sig,
Bronislawa, betyder: "Ärans skydd». Med den polska
republikens fall 1846, då österrikarna besatte Krakau,
som var denna republiks hufvudstad, införlifvades
denna sista återstod af det gamla sjelf-ständiga
Polen med österrikiska provinsen Galizien. Berget
Bronislawa är sålunda, i viss mening, icke längre
den polska ärans skydd, men det uppbär dock än i dag
Kosciuszkos stolta minnesvård, fastän han blifvit
omsluten af österrikiska fästningsmurar.
A.
(Se teckningen sid. 376.)
Lan reste från sitt unga vif ’Med bitter sorg i hågen,
Att pröfva på en sjömans lif
Bland stormarna på vågen.
Det band, som dem förenat, var
Till åldern knappast fjorton da’r.
Det var ej lätt att slita sig
IJtur den varma famnen,
Att skynda ut på farlig stig
Ifrån den lugna hamnen-,
Men huru smärtsamt hjertat sjöd,
Han lyda fick, hvad pligten bjöd.
En. kyss, ett älskadt namn, en tär,
Och borta är den dyr e,
Och makan beder: »Fader vår,
Hans dunkla stig du styre!
Håll öfver djupets fasor vakt
Och kufva stormens vilda makt!» -
Och hösten gråter skur på skur, Hård kommer vintern
sedan, Den unga makan, stängd i bur, På våren hoppas
redan. - Ett minne utaf vännen kär Hon dock inunder
hjertat bär.
Hvem täljer väl de stunders qval,
Dera ensam hon får lida,
Det hopp, de tvifvel utan tal,
I hennes hjerta strida?
Och hennes bittra fröjd till slut,
När väntans timglas runnit ut?
Men ändtligt sommarsolen ler, Och, med sitt barn på
armen, Från stranden hon mot hafvet ser, Med fruktan,
hopp i barmen. Nu äger hon vid hemmets härd Åt maken
härlig välkomstgärd!
Och när den dagen randas sist,
Då kända segel svälla,
Då hon den käre, som hon mist,
Ser kosan hemåt ställa -
Hur stolt och glad, hur säll och varm
Hon lyfter pilten på sin arm!
Det är en skatt att vifta med Ät den, som hemåt
vänder! Och se, den lille vill ej ned, Han sträcker
sina händer, Som om han visste, att han är En
välkomstgåfva, dyr och kär!
-ed-.
47*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
