Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosciuszkos minnesvård. A. - Gossar blå vid Hvita örnens ambulans. Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men minnet af dem och deras ädla ungdomsbragd är väl
värd att åter upplifvas. I nummer 111 af Aftonbladet
för år 1831 läses i ett bref från Lund följande:
»Ett nytt prof af den studerande ungdommens varma,
men lugna nit för polska frihetssaken hade vår stad
den glädjen att erfara i går, då man vid klockan fem
på eftermiddagen helt plötsligt fick se hela den
studerande kåren utströmmande från Lundagård och,
under afsjungande af den bekanta polska frihetssången,
taga vägen ner åt söder, hvarvid tre ynglingar
utmärkte sig i första ledet såsom prydda med bälte
och ränsel. Vid närmare upplysning fanns, att den
akademiska ungdommen var stadd att beledsaga tre
unga, men skickliga läkare (två af skånska och en af
Östgöta nation), hvilka, ömmande för sårade polackar,
beslutit att åt de nya tros-förvandterna offra en
oförderfvad ungdoms krafter. Hela kåren hade varit
samlad på Lundagård, der till de afgående ett lämpligt
afskeds- och lyckönsknings-tal blifvit hållet och
dessa afgifvit ett tackande svar, som uttalat en varm
känsla för frihet och fosterland. När
ungdommen efter tåget från Lundagård framkommit
till Södertull, sades å nyo under tårar, blandade
med glädje och sorg, ett rörande, men kort afsked åt
de bortfarande, hvilkas sista ord, framförda med all
sinnesstyrka, voro dessa: »Frid öfver kamrater! Frid
öfver fosterlandet!» Ungdommen återvände fullkomligt
tyst tillbaka till Lundagård, der hela kåren upplöste
sig.»
Namnen å dessa tre unga män, hvilka, eldade af
ungdomsmod och kärlek till lidande och för sin
sjelfständighet kämpande medmenniskor, företogo denna
djerfva och mödosamma färd, vågade på den tiden ej
ens Lars Johan Hiertas Aftonblad yppa. De voro då
varande kandidaterna Stenkula, Stille och Bergh.
Öfver deras resa till det insurgerade Polen och
vistelsen derstädes utgaf Stille år 1834 en broschyr –
för många år sedan utgången ur bokhandeln samt numera
en sällsynthet äfven i den antiqvariska bokhandeln –
och denna broschyr är delvis, i sammandrag och utdrag,
källan för denna uppsats.
Öfver Köpenhamn begåfvo sig de tre unga männen med
segelfartyg till Königsberg. Der erhöllo de underrättelse
om, att preussisk militär strängt bevakade polska
gränsen. De sökte då, legitimerande sig såsom
svenska läkare, pass för att studera koleran, som
då, jämte krigets eländen, hemsökte det arma Polen,
men lyckades ej. För att dock någorlunda efterkomma
deras önskningar, utfärdade emellertid de preussiska
myndigheterna de svenska läkarnas pass så, att det
gällde öfver Bromberg och Posen till Krakau. Med hjelp
af en liten handkarta sökte de till fots uppnå polska
gränsen. Att äfventyren under en sådan fotvandring
skulle blifva både många och farliga, behöfver väl
ej sägas. De hade lärt sig utantill några polska
ord: klebb (bröd), voddy (vatten), massla (smör),
dwa kon do Briesen (två hästar till Briesen),
och med deras trollmakt, väsentligen understödd
af det internationella teckenspråket, uppnådde de
tre den lilla staden Kowalewo, belägen en och
en half svensk mil från gränsen mellan Preussen
och Polen. »Värdshusvärden der var en glad och
öppenhjertig menniska. Han dolde alldeles icke sin
tillgifvenhet för Polens sak, och vi, glade att hafva
funnit en själsförvandt,
</b>Kosciuszkos minnesvård vid Krakau.</b>
(Teckning af F. Stroobant.)
anförtrodde honom vår plan att gå öfver
gränsen. Han billigade likväl icke vår afsigt,
ty han ansåg den som omöjlig att verkställa,
emedan preussiska kordongen var till yttersta grad
verksam. Han berättade äfven, att tvänne personer
blifvit dagarna förut skjutna, då de velat passera
gränsen.»
Oaktadt dessa varningar beslöto de tre svenskarna att,
äfven med risk att utsätta sig för preussarnas kulor,
följande morgon stå på Polens mark. Det gällde att
komma öfver floden Drewenza, gränsmärket mellan
preussiska och ryska Polen. Vi lemna nu ordet åt
trions historiograf, Stille:
»Drewenza är på det ställe, vi nalkades
henne, ungefär fyrtio alnar bred och för djup
att öfvervada. Stränderna äro höga och branta
jordvallar. Vi funno ett ställe, der vattnet skurit in
i sanden och gjort en håla, som ofvantill betäcktes
af gräsvall. Här gömde vi oss och då vi insågo, att
vi med våra ränslar ej kunde simma öfver floden, kom
Stenkula lyckligtvis ihåg, att vi under vandringen
genom skogen passerat en spång öfver en liten
bäck. Spången bestod blott af en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
