Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 / 4 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - William Shakspeare. B. F. Olsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skaldens rastlösa skriftställareverksamhet och hans
sceniska yrke medverkade till att försätta honom i
en burgen ställning. 1597 köpte han det ståtligaste
huset i Stratford, 1602 tillhandlade han sig 107
acres jord i närheten af denna stad, 1609 betalade
han drygaste fattigskatten i Southwark (der han bodde
i London). Hans rikliga inkomster, hvilka enligt
Collier slutligen uppgingo till ett årligt belopp af
omkring 35,000 kronor i nutida mynt, satte honom äfven
i stånd att skaffa sina föräldrar en lugn tillflykt
på deras ålderdom (fadern dog 1601; modern 1608).

Skaldens umgängeslif i London tyckes hafva motsvarat
hans stora snille och nobla karaktär. Sedan 1599
var han den lysande medelpunkten i den berömda, af
Raleigh stiftade klubben The Mermaid, der den tidens
alla snillen – en Beaumont, en Fletcher, en Johnson
med flera – hade sin samlingspunkt. Vid hofvet stod
Shakspeare i ynnest, och det berättas, att drottning
Elisabeth skall hafva funnit sig så road af Falstaffs
karaktär, att hon uppmanade skalden att låta honom
framträda äfven som förälskad – en uppmaning, som
Shakspeare äfven ställde sig till efterrättelse i
»De muntra fruarna i Windsor».

Sedan Shakspeare sått »sin vilda hafre» eller,
med andra ord, genomgått lidelsens stormar, kom
han till ett lugn, en klarhet och renhet, som icke
blott afspeglar sig i hans senare dikter, utan äfven
erkännes af alla hans samtida. Skaldens älskvärdhet
lofprisas lika mycket som hans manliga och harmoniska
hållning, hans rättrådighet och hofsamhet framhållas
med samma aktningsfulla erkännande. »Om den unge
svärmande skalden i sin ungdom mycket liknat prins
Henrik, så visar oss den mognade mannen i sitt lif och
sina verk drag af en hjeltegestalt, hvarför segraren
vid Azincourt, det ridderliga Englands manliga ideal,
icke behöft blygas.»

Mätt på triumfer och ära, lemnade Shakspeare
1611 det bullrande Londonlifvet för att i det
idylliska Stratford njuta frukterna af sitt
snilles idrotter. Men ödet beskärde honom ej länge
den fridfulla tillvaro, han lofvat sig på Avons
sköna stränder. På en af de första dagarna af hans
femtioandra lefnadsår, den 23 April 1616, bortryckte
honom döden plötsligt, utan föregående varning, i
hans fulla manliga kraft. Den 25 Mars samma år hade
han gjort sitt testamente, genom hvilket dr Hall
och dennes hustru, hans älsklingsdotter Susanne *,
utnämndes till hans universalarfvingar. Hans
stoft begrofs i Stratfords församlingskyrka, hvars
»register» innehåller det enda fullkomligt trovärdiga,
man vet om skalden. Öfver hans graf upprättades
ett monument, hvilket är märkligt derför, att det
innehåller en bröstbild af skalden – ett troget,
fastän icke synnerligen väl utfördt porträtt, hvilket
sannolikt haft till

William Shakspeare.

modell den gipsmask, som togs efter Shakspeares
död. 1793 blef bysten hvitmenad, men före denna tid
var den färglagd och framställde skalden med nötbruna
ögon samt kastanjebrunt hår och skägg. 1741 restes
i Westminster Abbey, Englands panteon, en präktig
minnesvård öfver honom. Den framställer diktaren i
hel figur, med handen hvilande på en bok, på hvilkens
blad äro inristade följande ord ur »Stormen»:

"Och liksom detta bländverk utan kropp,
Så skola stolta slott, skyhöga torn
Och tempelhvalf, ja, sjelfva detta jordklot,
Med allt hvad deri är, en gång försvinna,
Och, liksom denna väsenlösa hägring,
Ej lemna efter sig det minsta spår.
Af samma tyg, som drömmar göras af,
Vi äro gjorda, och vårt korta lif
Omfamnas af en sömn."

Shakspeares litterära lärospån utgjordes af
bearbetningar af äldre teaterstycken. Den talang,
han utvecklade i detta
jämnförelsevis underordnade skriftställen, var
emellertid så betydande, att han ådrog sig äldre
och namnkunnigare skriftställares hat. Hans första
originalarbeten voro de berättande, redan omnämnda,
dikterna Venus and Adonis (1593) samt The rape
of Lucreze (1594), i hvilka han på de då varande
eleganta klassernas högtrafvande språk behandlar
temligen lättfärdiga ämnen. Den genialitet, som,
trots formen och ämnet, ofta framblänker i dessa
dikter, gör sig ännu mer gällande i hans sonetter
(tryckta 1609 – utan skaldens tillåtelse), hvilka
innehålla lyriska skönheter af oöfverträffad art.

Sitt sjelfständiga dramatiska författareskap
tyckes Shakspeare hafva börjat omkring 1589. Under
en tid af tjugofyra år eller till 1613 skref han
tretiosex stycken, af hvilka endast fyra kunna
kallas för omarbetningar af äldre skådespel. Ramen
för denna uppsats tillåter oss icke att redogöra
för de olika åsigter, som gjort sig gällande med
afseende på de shakspeareska dramernas indelning och
tidsföljd. Vi måste derför inskränka oss till att
omnämna den vanliga engelska grupperingen. Enligt
denna, utgöras Shakspeares dramatiska skapelser af
komedier, tragedier och historier. Komedierna eller
lustspelen indelas i fyra grupper. I den första komma
sagodramerna, i hvilka skalden förflyttar åskådaren
till en ren fantasiverld, der öfvernaturliga väsen
ingripa i det menskliga lifvet; till denna grupp höra
En midsommarnattsdröm och Stormen. Den andra klassen
utgöres af de dramer, i hvilka det öfvernaturliga
faller bort, men som dock ännu hafva en fantastisk
och sagolik karaktär. Till dessa räknas Vintersagan,
Köpmannen i Venedig, Trettondagsaftonen, Hvad ni vill,
Hur er behagar, Kärt besvär förgäfves. I den tredje
klassen sättas de dramer, der handlingen icke är

* Med dennas dotter utslocknade Shakspeares familj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>