- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
20

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar slott. Eva Brag - En före detta storhet. A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"En för cletta storhet.

sydliga Peru och nordliga Bolivia - i Syd-Amerika,
vid Stilla hafvets strand - bor ett indianfolk,
kändt under namnet Aymara, numera räknande blott
en ringa återstod af en fordom mäktig stam. Det är
nu undanträngdt till ett högland, omslutet af höga
berg, tillhörande Kordillererna, och har för samtiden
gjort sig kändt för sitt hat mot alla hvita män och
sina aldrig slocknande drömmar om att åter blifva
fritt och mäktigt, såsom det var i förra tider, innan
spanjorerna kommo öfver det stora hafvet och med svek
och våld gjorde sig till herrar i landet. Det är ur
de första inkräktarnas grymheter det hat uppväxt,
som sedan framkallat så otaliga omenskliga brott samt
kostat så mycket blod i dessa trakter, der naturen
eljest bjuder menniskan så mycket, som borde göra
henne god och lycklig.

Medan ännu detta folk var i sin blomstring, alltså
fore inkräktarnas tid, utmärkte det sig, deri helt
olikt grannfolken och för öfrigt alla andra folkslag,
för det egendomliga sätt, hvarpå det behandlade sina
döde. Och det är med denna egendomlighet, denna ensam
stående sida af mensklig kultur, som vi vilja genom
dessa rader och hithörande teckning (sid. 12) göra
våra läsare bekanta,

I stället för att öfverlemna de aflidna s kroppar
åt jordens moderliga sköte eller åt elden, det,
som bekant, eljest van-

Brunnen på borggården i Kalmar slott.

(Staffaget från 1500-talet. Teckning af
C. S. Hallbeck.)

I den fyrkantiga likkammaren, till hvilken ljus
inströmmade genom en öppning i muren, ställdes
vanligen tio till tolf stycken lik i en ring, med
ansigtena vända inåt och helt nära hvarandra. Dessutom
ordnades framför liken träskålar, skedar, krus med
majsöl och ax af majs. Bredvid männens lik lades
vapen, jagt- och fiskredskap och bredvid qvinnornas
korgar, ull, skottspolar, nålar och andra redskap,
tillhörande qvinlig slöjd. Så snart det bestämda
antalet lik var insatt i likkammaren, tillmurades
dörren omsorgsfullt, men öppningen för ljusets inträde
i grafven lemnades o-rörd.

Åtskilliga reseskildrare, hvilka i senare tider besökt
dessa trakter, hafva påträffat sådana likkam-_rar,
men alltid funnit dem tomma. I stället får man i de
större europeiska museerna ofta nog se mumier af det
ifrågavarande Aymara-folket, hvilka som kuriositeter
förts från det fjärran landet och såsom sådana
nyfiket beskådas. En sådan mumie har .>»suttit
" för tecknaren till vidstående bild - och, hvem
vet? Medan lifvets kraft ännu spelade i den kropp,
hvilkens frånstötande återstod vi här i af-bild skåda,
medan hans nu förtorkade hjerna var tankarnas hem,
medan blodet i hans ådror pulserade, hjertat svällde
af lefnadslust och viljan utstakade pla.-ner, som
härdade nerver och kraftfulla senor sedan

ligaste sättet att fullgöra bibelbudet:

>af jord är du könimén, jord skall du

åter, varda»», byggde de ordentliga likkamrar af tegel
eller sten, de så kallade »chulpas». hvilka ömsom hade
formen af en stympad pyramid, ömsom af en obelisk,
af ända till tretio fots höjd, der liken insattes,
sedan de blifvit omsorgsfullt balsamerade. Efter
balsameringen ikläddes liket, hoptryckt i sittande
ställning, antingen den aflidnes egna kläder eller
ock en säck, med en öppning för ansigtet,

utförde - hvem vet, om han då ej

var en af5 sitt folks stormän, en af dem, .som Btyrde
dess handlingar, som länkade dess öden och som derför
i sin nuvarande skepnad med rätta kan kallas en för
detta storhet? Huru som helst, kan han kallas så
i alla fall i egenskap af att en gång hafva varit
ett »skapelsens mästerverk», men nu blott i sin
skröplighet, sedan det gudomliga återtagit sitt åt
stoftet lemnade lån, visar förgängelsens makt, en ,
makt, som genom den grinande dödskallen tolkar sitt
grundlagsbud om allas likhet i döden.

A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free