Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ynglingasång. Herman Sätherberg - Zigzag. Bilder från en längre sommarresa af Jo. Jo. II. Gamla och unga minnen från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ynglingasång.
Friskt är vårt mod
I lifvets ungdomsdagar.
Intet agg vår frid förjagar,
Kyler ut vårt blod.
Hastigt dock flyr
Vår ungdomssol den rika:
Stormen då gnyr
Och lifvets löften svika.
Fröjdas, sjung i vårens
timmar, Medan hoppets fackla glimmar!
Sjung, o sjung!
Älska ditt land
Och älska dina bröder!
I det svenska hjertat glöder
Trohets rena brand.
Väl dig bered
Att häfda fadrens ära!
Svärj dem din ed
Att högt din frejd uppbära!
Blif en man, lär dygder öfva;
Mod och mandom vi behöfva –
Blif en man!
Strid är vår lott,
Vårt arf från fadrens dagar.
Våldet än vill skrifva lagar;
Vaksamt öga blott!
Vekling blir slaf,
Men mandom vet sig värna.
Öfver din graf
Skall brinna ärans stjerna.
Vaka, strid för ljusets fana –
Och till seger går din bana:
Vaka! Strid!
Herman Sätherberg.
Zigzag.
Bilder från en längre sommarresa af Jo. Jo.
II.
Gamla och unga minnen från Paris.
»Reseqvartetten» försökte på bästa sätt presentera sig
för läsaren i uppsatsen n:o I (Band. 18, haft. 11),
men den afgaf ingen sorts förklaring öfver det något
ovanliga namnet på denna serie af resebilder.
Liksom dimmorna och molnen, hvilka lägrat sig kring
en lång kam af bergstoppar, icke skingra sig i någon
bestämd ordning, utan der och hvar lemna en spets
solbelyst och klar, medan andra ligga qvar tills
vidare i dunklet, så framträda också för minnet, dä
det efter sömnen, drömmen och hvilan åter morgnar sig,
olika och vidt skilda punkter plötsligen helt rediga
och ljusa.
Anföraren för den lilla familjetruppen, han, som
tillika är dess egentliga häfdatecknare, följer derför
icke den marschroute, som i det närmaste blef på
förhand utstakad och under resan sällan öfvergifven,
utan han låter – likt det lekande barnet, hvilket i
spegelbiten flyttar solbelysningen blixtsnabbt från
föremål till föremål – tanken flyga »zigzag» till
skilda ställen, föremål och personer, allt efter som
bilderna ordna sig i erinringarnas panorama.
Och efter denna lilla förklaring af titeln »Zigzag»
stiga vi ur järnvägsvagnen vid Gare du Nord, för att
lätta våra bröst och utbrista i ett entusiastiskt:
»Paris! Paris! Vi äro i Paris!»
Far och mor och lille elementaristen fröjdade
sig på förhand, att der möta dottern och systern,
hvilken tillbragt vintern i verldsstaden och hvilken,
underrättad om vår ankomst, skulle vid stationen
helsa oss med öppna armar och föra oss till den
redan förhyrda våningen i förstaden Auteuil. Men der
stodo vi alla tre förbluffade öfver den bristande
uppmärksamheten. Ingen vidöppen famn, inga strålande
ögon, intet öfverlyckligt leende! Idel främlingar,
idel obekanta ansigten, idel egoism och högljudt
kif om mitt och ditt i den stora bagagesalen! Vi
beslöto då, att reda oss sjelfva, togo en droska och
foro i den tvärt igenom hela Paris till vår bostad i
Auteuil, en färd, som upptog en dryg timme. Der fingo
vi förklaringen, glädjetårarna och omfamningarna.
Den unga damen hade nyss återkommit från det aftalade
mötet, bedragen af någon okunnig eller elakt skämtsam
järnvägstjensteman, som påstått, att trängen från Brüssel anländt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
