Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigzag. Bilder från en längre sommarresa af Jo. Jo. II. Gamla och unga minnen från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
»Men.så tyst då, galning! Betänk, han är likväl
vår värd.»
"Men som gäst är jag ju prest, och presten bör alltid
säga folk sanningen.»
»Han ser på det hela obetydlig ut» - anmärkte jag,
smittad af baktalslusten. - »Det är någonting af
gentil sergeant i hans ansigte. Jag kan omöjligen göra
honom till löjtnant. Något midt emellan sergeant och
kamrer. Se, så slic-kadt håret ligger vid öronen! Se,
sådan pergamehtsgulgrå hud i detta orörliga anlete,
hvars minsta minspel dock bestämmer öfver så många
millioners öden. Men nog är han ändå ett snille. Tänk,
så mycken järnvilja, så mycken romarekraft inom den
der lugna pannan! Yi ha nu betraktat honom minst i
tio minuter, men ingen enda muskelryckning, intet enda
minspel. Man skulle kunna taga honom för en vaxbild,
om inte der innerst i de gråa ögonen glimmade en
underlig eld.»
»Inte måste det vara ’le-le feu sacré’» - afbröt
Blanche. – »Nej, den här atmosfären qväljer mig. Det
finns folk, som mår illa, när det är en katt i rummet,
men jag mår alltid illa i sällskap med - despoter.»
De dansande hade lemnat »la salle des maréchaux»,
i hvilket imposanta rum man ännu kunde upptäcka
minnesmärken efter den sista revolutionen. Vi begåfvo
oss till det långa galleri, i hvilket den kräsliga
supeen serverades. En låg barrier skilde damerna och
herrarna, för att skydda de förra från trängseln,
men öfver barrieren serverade kavaljererna sina
herr-skarinnor, under spirituel konversation, deras
älsklingsrätter och skummande champagne.
Härinne var munterheten så lössläppt, att det nästan
lät som bruset af en revolutionär folkrörelse, så
mycket mer, som smällarna från tusen korkar kunde
tagas för aflägsna gevärs-skott. Härinne återfunno vi
också flertalet af våra landsmän och landsmaninnor,
medan vårt barbariska språk blandades med många andra,
lika okända för fransmännens öron.
»Prinsen-presidenten försonar som värd hvad han brutit
mot verlden» – skämtade August Blanche.
»Låtom oss hämnas på hans rätter alla hans
oförrätter!» - replikerade jag i min ordning, medan
vi läto oss den lukulliska måltiden väl bekomma.
Dock, slumpen, som ofta ligger i bakhåll, likt en
gårdvar och lurar på våra dåliga handlingar, lät oss
snart få umgälla vårt ohöfviska baktal såsom gäster
hos Frankrikes herrskare.
»Fröken Westerstrand», den falska förstås - vi bedja
den rätta om ursäkt för den ofrivilliga namnstölden -
hade åkt hem ined sin förmente far, hvilken bodde i
samma hus som det nygifta paret Jo. Jo., men »löjtnant
Abelin» skulle åtfölja »presten» Blanche till fots
i natten.
Anlända till det stora kapprummet, hvarest våra
öfver-plagg voro placerade i alfabetisk ordning med
inträdeskorten, sedan de aflemnats, fastade förmedelst
en knappnål vid hvarje rock, så att man följaktligen
fick behålla dem såsom ett varaktigt minne af den
lysande festen, ropade jag klart och tydligt mitt
falska namn och erhöll min varma reskappa.
»Hvad i h-te heter presten?» - stammade Blanche
bredvid mig, blossande och i en högeligen eldig
stämning.
»Hvilken prest?»
n Min prest, vet ja. Sjuka presten i Nizza, i hvars
ställe jag har dansat och druckit?»
»Mins inte tusan hvad din prest i Nizza heter.»
»Hur tror du jag ska’ få min öfverrock då?»
»På något oförklarligt sätt, förmodar jag.»
Vi voro bland festens eftertrupper; flertalet af våra
landsmän hade åkt hem med sina damer; vi hade ingen
att spörja om prestens namn.
»Eh bien! Ert namn, min herre!» frågade halft artigt,
halft otåligt en af betjeningen.
»Minns inte ett dugg hvad jag heter» - svarade Blanche
storskrattande.
»Monsieur!» - återtog betjenten, som tycktes vilja
komma snart i sin säng, med en skarp blick och ett
svagt småleende: - »vi ha ej tid att skämta».
»Gör dig litet mera påstruken, än du verkligen är»
- hviskade jag.
Blanche hängde sig slapp och slö öfver barrieren och
upprepade sitt: »minns inte ett dugg hvad jag heter».
»Han har druckit så tappeit af prinsens utmärkta
viner», tillade jag. »I våit land glömmer man
allt, till och med sitt eget namn, när man dricker
ordentligt.»
Betjenten drog just på munnen till ett godmodigt
leende, dä en hans kamrat, som länge fixerat Blanche,
tillhviskade kappmannen någonting om äfventyraren i
svarta halsduken.
Nu blef det stor uppståndelse. Flera af betjeningen
samlade sig kring min följeslagare och sporde honom
temligen barskt om namnet. Blanche förglömde sin roll
som drucken och började känna sig generad.
»Mmns-mi-minns inte!» - stammade han.
»Men ni, monsieur, hans kamrat och landsman! Ni vet
väl hvad han heter?»
Det var en förman för betjeningen, som så der
oförmo-dadt sökte bringa mig i fällan, men jag räddade
mig med förklaringen, att den minnesslöe herrn och jag
nyss blifvit presenterade för hvarandra och att jag i
menniskosorlet inte tydligen hört min landsmans namn.
»Men ni gick dock arm i arm med honom redan i festens
början, då han bar den ohöfliga svarta halsduken» -
anmärkte en nykomling bland vår betjentomgifning.
»Vi presenterades redan under trängseln i
trappan» -förklarade jag, alltmera förlägen. -
»Svarta halsduken var en följd af min lärde väns
tankspriddhet-, han skyndade genast efter en hvit.»
»Hvad har ni då för yrke?» sporde förmannen plötsligen
Blanche, som, halfdöd af skratt öfver det komiska i
situationen, å nyo hängde öfver barrieren, återtagande
sin roll som drucken.
»Pre-prest! - hickade teaterförfattaren.
Jag återtog min skämtande ton om presidentens viner
och om huru man i Sverge alltid hedrar sin värd genom
ärligt drickande. »I Sverge glömmer man då sitt namn,
men i Frankrike glömmer man - hustru och barn och tror
sig vara ungkarl» - afslutade jag mitt försvarstal.
Betjenterna skrattade, men förmannen sökte dölja sitt
löje i den lika försmädliga, som orättvisa frasen:
»Sköna prester i det landet!»
Vi fingo nu vänta tills man tagit sista öfverplaggen,
men återfunno slutligen mycket riktigt den så
innerligt saknade »prestrocken». Jag skyndade att
uppsnappa namnet å kortet och hviskade det förstulet
i örat på min olyckskamrat.
Med strålande uppsyn deklamerade Blanche:
»Messieurs! Vid första skymten af min rock kom jag
genast ihåg hvad jag heter. Pastor ... är mitt ärliga
namn och min titel, messieurs!»
Dock, jag har nu som berättare råkat i samma
fördöm-melse som min följeslagare; och jag säger som
han: »minns inte tusan, hvad presten i Nizza hette».
På hemvägen följdes vi emellertid troget af ett par
uppvaktande polisagenter, hvilka beordrats att spåra
våra fjät. De höllo sig, trots alla våra krokvägar,
alltid på omkring tjugo alnars afstånd; gingo vi
tillbaka mot dem, drogo de sig undan; tilltalade
vi dem, tego de som muren. Då timmen var sen och
afståndet till mitt hem särdeles långt, låg jag efter
öfver-enskommelse med min »svärfar» Westerstrand
och »hans dotter», om natten hos min vän, mannen
med svarta halsduken. Men redan vid min morgontidiga
hemkomst frågade värden i det »maison meublée», vi
bebodde, med ängslan om jag gömde några vapen i min
kappsäck. Ja, snart derefter erfor jag, att mina och
min hustrus bref till Sverge framkommit lika skickligt
uppbrutna, som å nyo förseglade. Blanche och jag voro
tydligen redan signalerade såsom misstänkta figurer.
Vi skyndade att för excellensen Löwenhjelm
inberätta vårt lilla missöde. Han skrattade, gjorde
prinsen-presidenten en uppvaktning, omtalade allt och
framlockade ett leende på sfinxens orörliga ansigte
vid beskrifningen på de napoleonska vinernas förmåga,
att, likt vattnet ur Lethes flod, framtrolla en
glömska så absolut, att man till och med förgäter
sitt eget namn.
Arme despot! Olycklige Napoleon! Kanske skulle
du efter slagit vid Sedan önskat dig ett liknande
rus, ifall du då räddade något af dina fina viner,
(Forts. sia. 47.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
