Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkolsformationen - Oscarshamn. Oscar von Knorring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
tid, än den egentliga stenkolsbildningsperioden. Alla
dessa olika ämnen - ved, torf, brunkol, beckkol och
riktigt kol - lemna, då de af kemisten i hans retort
underkastas undersökning, liknande produkter och
skilja sig hufvudsakligen genom den större myckenhet
syre, som af de äldre ämnena afgifvas, äfvensom genom
den mindre massa, hvari de i jämnförelse med dessa
blifvit pressade.
Ehuru stenkolsubstansen helt och hållet består af
vegetabiliska ämnen, innehåller den dock sällan
fragment, hvilkas rätta natur kan utrönas. Sådana
förekomma deremot i stort öfverflöd i lagren öfver och
under sjelfva kolet. Kolet hvilar städse på en bädd
af fin, till sten öfvergången gyttja. Denna sålunda
uppkomna skiffer är i allmänhet ljusare till färgen,
än de öfriga skifferarterna, och den öf-verflödar
af en fossil, kallad Stigmaria på grund af det
stora antal punkter och prickar, som förekommer på
dess yta. Denna högst vanliga fossil ansågs länge
hafva varit en vattenväxt, som, efter att hafva
dött, sjunkit ned i gyttjan samt der begrafvits och
bevarats. Man vet nu, att den utgjort roten till de
stora träd, hvilkas lemningar hufvudsakligen bildat
det kol, som hvilar närmast ofvanpå den skiffer, i
hvilken fossilen alltjämnt är inbäddad. Det var mycket
stora, köttiga rötter, som från de många punkter,
hvilka nu- utmärka dem, hafva ut-sändt talrika långa,
cellrika rottrådar. Rottrådarnas mjuka struktur, ej
mindre än deras stora antal, måste hafva satt träden i
stånd att ur den fuktiga jordmån, i hvilken de växte,
upphemta en riklig mängd näringssaft.
De träd, hvartill Stigmaria hörde, hade ett mycket
eget utseende. De voro raka, ogrenade eller grenade
stammar, hvilka nådde en höjd af från femtio till
åttio fot och voro alldeles bara till största delen
af sin längd och endast upptill betäckta af långa,
slanka blad. Den nakna delen af stammen var märkt med
jämnlöpande refflor, och de deremellan befintliga,
platta mellanrummen pryddes af märkena efter affallna
blad, på grund af hvilka märkens regelbundna så väl
form som anordning sins emellan namnet Sigilhria
uppstått, under hvilket dessa fossila lemningar äro
bekanta. Träden liknade till utseendet
Oscarshamns kyrka.
(Teckning af C. 8. Hallbeck.}
de ofantliga, bladlösa kaktusarterna i Amerika
med undantag deraf, att under det de senare äro
försedda med taggar och borst, så hade de förra
riktiga blad. På grund af nämnda likhet hafva
emellertid åtskilliga naturforskare hållit dem för
att hafva varit forntida kaktusar, men stammens,
och i all synnerhet fruktens, struktur bevisar på
det påtagligaste, att i fråga varande växter intaga
en vida lägre plats i växtriket och äro verkliga
kryptogamer. De frukter, som blifvit förvarade i
kolsträckorna, finnas sällan så förenade med sjelfva
växterna, att man deraf kan utröna, till hvilken
art hvarje
sort hört. Endast en forskare har hittills upptäckt
frukten tåSigittaria sammanhängande med bladverk
och stam. Han fann den bestå af åtskilliga små,
runda kapslar, fastade vid bladens något utvidgade
baser. Kapslarna innehöllo icke frön, utan blott
sporer, och dessas struktur och läge visa, att
ifrågavarande märkvärdiga träd äro ganska nära
beslägtade med de små växter, som kallas lummer_
och hvilka förekomma på våra berg.
Sigillarian hade sin varelse icke blott leran
under kolet,
utan fann äfven en lämplig jordmån i den alltjämnt
tillväxande massan af multnande vegetabiliska
ämnen, hvaraf sedermera kolet bildades. När i
följd af en förändring i ytans sträckning eller
någon annan omständighet kolet nedsänktes och
efter hand betäcktes med gyttja eller sand, så
blefvo dessa träd qvarstående i upprätt ställning
och kringbäddades så af gyttjan och sanden. De
motstodo upplösningsprocessen, tills åtskilliga fot
af fällningen bildats. Dessa, i kolgrufvornas öfversta
skiffer lager
befintliga, korta trädstammar innebära en betydlig
fara för grufarbetarna, ty när kolet undertill
bortskaffas, torkar i någon mån det lager, som
innehåller dem, och stammarna, som under stundom kunna
vara ända till flera alnar i diameter och åtskilliga
fot höga, lossna på grund af det dem omgifvande
kollagret lätt från bergarten och störta ofta ned
på arbetarna. Lepidodendron förekom lika ymnigt
som Sigillaria och hade, ehuru beslägtad med denna,
ett derifrån ganska afvikande utseende. Stammen var
betäckt af vackra märken och var flerfaldigt grenad
såsom våra vanliga skogsträd. Bladen
Sv. Familj-Jo urn, 1SSQ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
