Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigzag. Bilder från en längre sommarresa af Jo. Jo. II. (Forts. fr. sid. 35.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bilder från en längre,sommarresa af Jo. Jo.
Gramla oclx \inga
ijock, det var icke blott de glada äfventyren, som
August Blanche och jag under denna oförgätliga vinter
delade; vi bevittnade också många gripande och djupt
tragiska scener under statskuppens dagar. Så till
exempel hade vi såsom nyfikna placerat oss bakom den
skyddande vaktkordong, bestående af Vincennerjägare,
hvilken stängde den passiva åskådaremassan från
tummelplatsen för den vilda gatustriden, denna strid,
som, i trots af de officiela uppgifterna om blott
ett tjogtal dödade, i verkligheten kostade öfver två
tusen menniskolif.
Plötsligen hörde vi under smattrandet af
gevärselden ett nödrop nära bakom oss, och tätt
derpå varseblefvo vi orons böljande rörelser bland
folkhopen. Skyddskedjan drog sig genast ett par
hundrade alnar tillbaka, ty kulorna hade-icke nöjt
sig med den utstakade gränsen, utan träffat flera
personer, som likt oss trodde sig i full säkerhet.
Yi fördes af strömmen bort mot de sårade och dödade,
hvilka senare genast buros till »La morgue», denna
expositionslokal för okända lik, der nyfikenheten
får bevittna så många skakande scener. De båda
teaterförfattarna beslöto att i dödens salong
gemensamt studera det menskliga lidandet i
specialiteten af fruktan, ångest och förtviflan.
Lyckliga i vissheten af att veta våra egna närmaste
i hemmens goda förvar, trodde vi oss kunna uppträda
såsom temligen likgiltiga åskådare; men vi hade ej
gått många steg bland den täta massan af olyckliga,
som forskade efter sina kära på marmorbäddarna,
förrän vi båda upptäckte en ung, rysk öfverste,
med hvilken vi samtalat samma dag på morgonen i min
portgång. Han bebodde nämnligen med sin vackra fru och
ett par små barn en våning i samma »maison meu-blée»,
i hvilket jag sjelf var hyresgäst, och jag hade några
gånger samspråkat med den ståtlige och intelligente
officern, hvilken, liksom jag, gjort en studie-
och lustresa till Paris.
För endast ett par timmar sedan hade vi alla tre
tillsammans skämtat öfver lämpligaste sättet,
att i full trygghet åskåda en gatustrid, som icke
angick oss; nu låg den unge mannen ett blodigt lik,
offer för en nyfikenhet, hvilken vi delat med honom,
men från hvars följder vi utan all vår förskyllan
sluppit helskinnade. /
Yi anmälde för vakthafvande p olistj ens temannen vår
bekantskap med den fallne främlingen, banade oss väg
bland skaror, som under hjertslitande verop igenkände
de sina, och skyndade att med ytterlig försigtighet
underrätta den unga makan om sin lika oväntade,
som oerhörda förlust. Sålunda fingo också Blanche
och jag genom den upprörande scen, vi åskådade under
vår - sorgerapport, vår rika andel af den smärta, som
Decemberdagarna på så många skilda håll framkallade.
Ingen under derför om vi på balen den 23:dje Februari
med temligen blandade känslor på nära håll betraktade
den man, som genom en trolös våldsbragd framkallat så
mycket elände, och om vi l hans ypperliga viner tyckte
oss förnimma en bismak af den galla, som kokade inom
oss sjelfva.
I sällskap med min unga hustru åsåg jag denna vinter
huru man sorgfälligt utplånade orden »liberté,
fraternité, egalité» från alla offentliga byggnader
och minnesmärken; i sällskap med min familj bevittnade
jag nu efter mera än ett fjerdedels sekel huru de
skickelsedigra orden å nyo eröfrat de platser, från
hvilka så många intriger och blodsdåd sökt för alltid
förjaga dem.
Den franska nationen firade nämnligen den 30:de
juni 1878 eri återuppståndelsens fest sådan som
parisarna sjelfva förklarade, att de aldrig tillförene
anordnat, så storartad var den till sina dimensioner
och så lyckad i dess minsta detaljer, på samma gång
den utmärkte sig både genom den beundransvärdaste
ordning och laglydnad och uteblifvandet af det
ringaste olycksfall.
II.
minnen från
(Forts. fr. sid. 35.)
Illuminationen, till hvilken staden Paris anslagit en
million francs, öfverglänste allt hvad fransmännen
sjelfva i den vägen sett; baneren, fanorna och
ståndaren, som från alla fönster hängde längs
väggarna och tvärs öfver gatorna, antogo stundom
sådana jättedimensioner, att de nådde från hustaken
snart sagdt till fotvandrarens hufvudbonad. På många
ställen hade de rika köpmanshusen utanför sina stängda
butiker upprest festligt prydda musikläktare, från
hvilka gratiskonserter af musici och sångare bjödo
sina lifvande toner, medan hög och låg, rik och
fattig vandrade fram med strålande fröjd, bärande
på hattar eller i knapphålen trikoloren i form af
kokard eller blomman "prestkragen>? (Chrysanthemum
Leucanthemwn) för tillfället trefärgad. Tusentals
blomsterförsäljerskor utbjödo dessa tecken af dagens
betydelse, liksom tusentals damer hade smyckat sig
i de fosterländska färgerna.
Öfverallt såg man glada ansigten. Entusiasmen
framkallade redan vid dagsljus en illumination,
den bästa af alla - fröjd i allas blickar.
Tack vare de förträffliga polisanordningarna hade allt
hvad hästar och åkdon heter förvisats till stadens
ytterkanter, så att de förnämsta torgen och gatorna
voro uteslutande upplåtna åt fotgängare. Också
uppstod, trots det oerhörda antalet af resande -
såsom det uppgafs, en million tre hundra tusen -
som särskildt den dagen gästade Paris, oberäknadt det
vanliga antalet främlingar, ingenstädes någon nämnvärd
trängsel. Alla voro laglydiga och n cirkulerade»
vid minsta upprop af polismännen.
Ingen penna mäktar beskrifva effekten af de millioner
jätteperlor - stora som kålhufvuden, - eller, rättare
sagdt, de med mattslipade, runda glaskupor omgifna
gaslågor, hvilka i mångdubbla rader och festoner
milslångt belyste gatorna och Champs Elysées. Lägg
härtill elektriska och bengaliska eldar, som färgade
vattenkonsterna, kulörta lyktor, som i milliarder
prydde byggningarna, fyrverkeripjeser och mellan
höga master sväfvande ljuskronor, som illuminerade
sjelfva himlahvalfvet; och man trodde sig ha kommit in
i en trollverld eller i ett jättetempel, uti hvilket
ljuset firade sin seger öfver mörkrets~makter.
En liten episod från denna lysande afton torde vara
på sin plats i min tarfliga skildring af en fest, som
knappast låter sig beskrifvas, emedan episoden företer
ett prof på det franska lynnets både eldfängdhet
och ridderlighet, på samma gång den vittnar om huru
taktfullheten ofta kan rädda, hvad taktlösheten är
på väg att låta gå förloradt.
Det af så många olyckor förkrossade Frankrike hade
rest sig upp från marken, likt en sårad kämpe, först
på knä och sedan på båda fötterna. Det stod der nu
den 30:de Juni upprätt som en man och återkräfde
Europas aktning. Det erhöll dess beundran.
Det var dock icke en republikens triumf man
företrädesvis firade, det var snarare nationens
seger öfver sina oerhörda motgångar. Detta insåg
också hvarje taktfull fransman, till hvilket parti
han än hörde, och derför var entusiasmen så allmän.
Denna festliga stämning oaktadt syntes ett halft
dussin hus i Champs Elysées totalt förmörkade. Ingen
flik af en flagga, ingen skymt af ett ljus eller lykta
i något fönster. Allt var tillbommadt och tyst. Husets
invånare tycktes vara bortresta i massa eller lefvande
begrafna. Dock, man egnade dessa opponenter mot den
allmänna glädjen ingen vidare uppmärksamhet.
Men från ett dylikt palats tycktes inbyggarna
afsigt-ligen vilja kasta ut en stridshandske
till den förbiböljande massan. Jag hade för några
minuter skilt mig från de mina och stämt möte vid
ett gathörn ett par hundra alnar längre bort. Utan
minsta trängsel genomskar jag menniskovågorna, för
att på närmare håll taga i betraktande en detalj af
illuminationen. Framåt, framåt måste man emellertid
oupphörligen och i lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
