- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
94

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskans arfslott. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts.) - Akrostiskt alfabet. Epicurenius - Silhuetter. Klippta af Herman Eckert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Dyre Conny, jag gillar och vill sträfva till, att
den skall finnas hos oss, men jag är öfvertygad, att
i en mängd hushåll denna återgång till patriarkatens
tider ej skulle duga. Det vill mycken andlig kraft
och stor menniskokärlek till, för att kunna gå rätt
den vägen. Många tjenare blifva eljest sturska och
likgiltiga genom förtrolighet. Utan stor aktning
eller, hvarför icke, en helsosam respekt går systemet
ej efter din önskan. Men handledd af dig, skall jag
nog blifva värdig att stå vid din sida – ty jag äger
en allt för utpräglad känsla af medvetandet, att vi
alla tillhöra ett slägte, för att ej önska och vilja
bidraga till dina ädla afsigters framgång.»

»Tack, Hermine! Vi skola hjelpas åt.»

»Men är du icke ledsen på mig? Jag öfvervägde, om jag
borde uttala min mening, men så tänkte jag, att det
icke skulle blifva ett meningsutbyte, utan ett tvång,
liknande det du vill undvika med vårt tjenstefolk,
i fall jag städse vore af din egen åsigt. Du skulle
också då få mycket tråkigt.»

»Ja, kan hända, jag förmodar att du har rätt.» Han
betraktade henne med forskande uppmärksamhet, och
från hans sköna, mörka ögon föll en hastig blixt,
som träffade henne i hjertat, hvilket började komma i
stark fart. Men det var ej tid för henne att forska i
något så plötsligt försvinnande som en blixt. Dessutom
började han åter:

»Nu kommer jag till en annan, synnerligt vigtig
fråga, husandakten! Denna bör antingen vara en rätt
andaktsstund eller ock uteblifva. Du vet, att på
Sigesberg har min far sökt fasthålla denna vackra
ide, om den nämnligen får blifva vacker. Men säg,
om det icke ingaf en smärtsam oro, då på Sigesberg,
vid de obestämda aftnar, när främmande vagnar, lastade
med gäster, just bortrest, tjenstepersonalen, som i
köket hade alla händer fulla med göromål, hals öfver
hufvud skulle släppa allting, för att, troligen endast
med stort missnöje, infinna sig i salen och höra min
far läsa ur bibeln och sedan en psalm? Han var så
lycklig, min gode, gamle far, i vissheten, att han
nu slutat sitt dagsarbete i frid. Jag skulle icke
för allt i verlden velat säga honom, att då jag
en gång ämnade mig till köket, för att i förbifarten
tända min cigarr, jag hörde köksan, med en allt annat
än uppbyggd känsla häftigt ropa till en af kammarpigorna,
som skulle taga ett stryklod ur elden: ’Har man sett
sådana upptåg, jag blir olycklig för hushållerskan,
jag, som aldrig hinner sluta herrskapsdiskarna.’
’Än jag då’, skrek den andra, ’har nu ej lodet kallnat,
som jag skulle stryka mina förkläden med? Gubben kunde
gerna läsa för herrskapet sins emellan och låta en
stackare, som inte har någon annan stund än aftonen,
få vara i fred.’ Hvad säger du om det der, min goda
Hermine?»

»Att en gemensam husandakt är en plägsed, som
jag mycket förordar, men den bör vara på bestämd
tid – lördagsaftonen och söndagsaftonen, om ingen
främmande vänder upp och ned på vanorna. Dessutom
böra tjenstflickorna, utom vid nödfall, hafva onsdags
och lördags eftermiddag fria, för att verkställa
eget arbete.»

»Du har nu öfverraskat mig med en dubbel
sympati. Detta var just hvad jag beslutat nämna. Men
vid andaktsstunderna vill jag icke blott läsa ett
kapitel ur den heliga skrift, som vi tillsammans alla
aftnar skola läsa. Jag vill genom några förklarande
ord belysa de ställen, som måste vara dem dunkla. Ja,
så skall det blifva ... Men hvad blifver det här
nu för afbrott – hvilka röster!..»

»Ack, det är studenterna från prestgården, som söka
oss! Kära Conny, det är mina kusiner!»

»Var lugn, Hermine. Jag skall gå och möta dem.»

*



Akrostiskt alfabet.

Att njuta allas önskan är:
Betala kommer sedan.
Cedera om du vill, mon cher!
Din måne går i nedan.
En perla än ur skalet bryt
Från lifvets slutna mussla;
Gif ock din nästa – utan skryt –
Hvarföre skall man knussla?
I med- och motgång var dig lik,
Ju lugnare, dess bättre.
Kan du, så gläds af god musik;
Likvisst den dig ej fjättre!
Med lyran i din ena hand,
När du till skogs vill vandra
Och nöjets lunder – tag ibland
<b>Pål-yxan i den andra.
Qvick eller dum, man blir bedömd
Rätt knapphändt här i verlden.
Så mången lefver oberömd,
Tills han har slutat färden.
»Ur svenska hjertans djup en gång»
Vi kärleksqväden sjunga! –
Xantippan gör så mången gång
Ynglingens bojor tunga.
Zefyr frisera må ditt hår:
Åt gyllne rankan spara
Ännu din lugg i många år. –
Ök hjertats skatter bara!

Epicurenius.

*



Silhuetter.

Klippta af Herman Eckert.

illustration placeholder


*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free