Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder från Prag. I. - Gotländska anekdoter. XII. Kungsstugan i Visby, Karl (X:e) Gustaf och Sven Orre. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
sjelf ett vackert prof på hvad byggnadskonsten i
långt svunna sekler kunde åstadkomma, men ännu mer
tilldrager sig den samling af kostbara skatter,
som hon äger, besökarens uppmärksamhet. Till dessa
räknas främst Johan von Nepomuks graf-monument,
ett ytterst konstnärligt utfördt arbete i silfver,
vägande 30 centner, äfvensom den af marmor och
alabaster förfärdigade stora och ytterst dyrbara
minnesvården öfver de böh-miska konungagrafvarna,
samt, att icke förglömma, Wenzel-kapellet, hvars
väggar äro inlagda med böhmiska ädelstenar och
i hvilket de böhmiska ständerna den 24 Oktober 1526
korade erkehertig Ferdinand till konung i landet,
hvilket således kom i närmare förening med Österrike.
Den väldiga, bro öfver Moldau, som synes å motstående
teckning, är Karlsbrticke, byggd åren 1357-1502
(flera gånger under tiden genom öfversvämningar
förstörd). Bron prydes med en dubbel rad bildstoder,
hvilka stå liksom vaktande denna öfvergång från ena
stadsdelen till den andra och hvars käcka försvarande
1648 afvärjde från gamla staden Hradschins öde.
id en af de gränder, som i Yisby förena , Stora
torget med Sankt-Hans-gatan, låg helt nyligen en
sträcka af sammanbyggda hus, hvilka till ålder
och skaplynne voro mycket olika. Den vestliga
delen af denna hus-sträcka bestod af en, troligen
sexhundra-årig, hanseatisk byggnad med grofva murar,
hvälfda våningar och utåt nämnda gata hög och saaJ,
upptill trappformig gafvel. -Den östra delen, inåt
gården, utgjordes af ett tYåvånings korsverkshus,
troligtvis från 1600-talet och med den tidens säregna
inredning. Mellan detta hus och den närstående ruinen
af Sankt Lars’ kyrka, och alldeles intill denna,
var mot norr en tredje byggnad uppförd, hvilken pä
senare,tider begagnades till färgeri.
En höstnatt år 1875 uppstod i detta färgeri
en eldsvåda, som med våldsam fart utbredde sig
till och ödelade de andra, dermed sammanhängande
byggnaderna. Att en del af kyrk-
XII. I Vislby, Karl (X:e) GKtstaf ocli JSven
Orre.
ruinens södra sida och dess vackraste portal
genom färgeri-husets nedbrinnande ej mer stodo
undanskymda, blef visserligen en antiqvarisk vinst
af eldens härjning; men rysligt hemsk blef denna
härjning derigenom, att en ung moder och hennes
trenne barn dervid blefvo under sömnen förqväfda
och innebrända, och den nyss antydda antiqva-riska
vinsten blef i någon mån förminskad derigenom, att
ett af de för den forna hansestadens byggnadsstil
egendomliga trappgafvelhusen och att tillika med
korsverksbygg-naden ett der befintligt rum, hvarest en
af Sverges ypperste furstar en gång bodde, på samma
gång blefvo förstörda. I sistnämnda rum, beläget i
det antydda korsverks-huset en trappa upp och med
ett pär kamrar vid sidan, bodde år 1652 arfprinsen
Karl Gustaf under sitt besök i Visby, dit han från
sitt då varande residens, Borgholms slott på Öland,
kommit för att dels bese den stad, det slott och det
landskap, hvarmed hans franka, drottning Kristina,
den 2 Juni samma år hade »förbättrat» (såsom det
hette i den tidens officiella språk) de till hans
underhåll anslagna förläningarna, och dels för att
jaga i de härtill särdeles inbjudande gotländska
trakterna. Troligen hade han funnit de storartade
salarna i Visborgs förfallna slott alltför ödsliga,
och hellre valt sig en treflig, fast anspråkslös
bostad i ett enskildt hus. Efter den tiden och till
minne af den högtförnäme hyresgästen, som ett par år
senare mottog Sverges krona, blef rummet kalladt än
»Högstugan», än »Kungsstugan». Om dess beskaffenhet
vet man numera endast, att de tvänne små, qvadratiska
fönstren hade synnerligen prydligt snidade sido-
och mel-lanposter, och troligt är att bland deras små
blyomfattade rutor midtelrutorna, såsom då på Gotland
var brukligt, varit målade med inbrända färger. Lika
antagligt är ock, att rummet haft i taket synliga,
med bibelspråk och blom-sterrankor, enligt tidens sed,
utsirade bjelkar. Under tidernas lopp många gånger
reparerad och omändrad, hade slutligen »Kungsstugan»»,
när den förstördes af lågorna, förlorat hvarje drag
af det skaplynne, som utmärkte 1600-talets borgerliga
byggnadssätt.
Efter återkomsten från en längre jagtresa, på hvilken
tullnären i Visby, Sven Orre, som var en ifrig
jägare och ypperlig skytt, varit följaktig, befann
sig prinsen, en höstafton meranämnda år 1652, i nyss
beskrifna bostad, omgifven af stadens förnämste män,
hvilka han inbjudit, samt af Sven Orre, som blifvit
hans dagliga sällskap, Der sågos landshöfdingen,
friherre Axel Sparre, superintendenten Hans Nilsson
Strelow och borgmästaren Hans Olssen.
.
Den liflige, kunskapsrike fursten, var vid
språksammaste lynne. Han hade så många iakttagelser
att meddela, så många frågor att göra. Snart var
samtalet i full gång. Och sedan de talat vidt och
bredt om hvarjehanda, både civila och mi-litäriska
ämnen, vände sig prinsen till en hvar af sina gäster.
»Det är ett framtidsrikt land, käre Axel!» yttrade han
till landshöfdingen, »öfver hvilket du är satt till
fader och förstyre; det öfverflödar på skön och fet
åkerjord, och kan få tusendetals tunnland mera deraf;
det är rikt på ängsmark,
15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
