- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
116

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I storm. Skiss af Harald Molander. (Forts. fr. sid. 99.) - Blomsterbord af smidt järn. L. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

som gjorde, att dörren rörde sig. - Det hände också
der hemma i qväll, att draget slog upp porten. Jag
satt inne i salen och sprang upp och ut i tamburen,
för jag trodde att det var Gustaf, som kom. Men det
var bara draget . . . alldeles som nu ... Då gick jag
hit ned. - Men att de inte komma! Hvarför skynda de
sig inte? Pappa, skola vi inte gå ned till stranden
och möta dem?"

"Du är varm och svettig, min flicka, och det blåser
kallt ute. Det är bättre vi vänta på dem här inne."

"Ja. - Jag är så lugn nu, efter som stormen tagit
af. Jag är så glad, att de äro räddade."

Just då sprang båten i spillror mot en klippa utanför
kusten, några boss-håll från stranden, båten som
Kristoffer rodde hemåt. Han hade räddat löjtnanten
från den sjunkande ångbåten.

Men folket på land såg båten krossas. En annan var
redan färdig att lägga ut, och starka armar rodde
honom. Vid styret satt den gamle lotsen.

En stund derefter buru de in löjtnanten i
lots-stugan. Han hade varit i vattnet en god stund
och var sanslös, men vid lif. De drogo rocken af
honom, svepte in honom i ett par filtar och lade
honom på soffan.

"Gustaf, Gustaf!" hon föll på knä bredvid honom.

Det var gubben, Johannes och några andra sjömän, som
burit upp den skeppsbrutne i stugan. När de kommo
hade gumman sprungit ut för att möta sin son. Hon
var så glad öfver honom i qväll. Han hade haft rätt,
när han sade, att hon skulle blifva det.

57Han kommer sig snart", sade en gammal sjögast
förtroendefullt till brukspatronen och nickade på
sned åt soffan. "De flesta andra passagerarna lära
hafva blifvit räddade ute på fyrklippan.

"Rapp pojke, den der Kristoffer", sade
brukspatronen, "han skall, djekeln i mig, ha sig en
medalj." Mor Kristin kom i detsamma in i stugan. "Far,
far, hvar är Kristoffer?"

Blomsterbord

(Prisbelönt ritning af D. F.

Gubben stod borta vid skåpet. Han var genomvåt och
hade fått af sig rocken. Det syntes, att också han
varit i vattnet. Han svarade intet.

"Far, hör du inte? Tiger du? Hvar är Kristoffer? Tiger
du? Johannes, Johannes, hvar är Kristoffer?"

Alla tego der inne. Då blef gumman tyst. Hon såg på
sin man. Han nickade åt henne, en långsam, sorgsen
böjning på hufvudet. Då satte sig gumman på stolen
vid dörren och grät.

"Pappa! Pappa! . . . Han slår upp ögonen . . . Han
lefver! Gustaf, Gustaf! Känner du igen din
Sigrid?" Hon strök det våta håret ur hans panna och
såg på honom så glad, så lycklig, så älskande. "Mor
Kristin", sade Johannes sakta åt gumman, «en sådan
kamrat får jag aldrig mer. Hade han blott ej tagit
sig till att..." Johannes tänkte derefter på vackra
Lovisa, och märkte att han ej ogerna hade gjort,
hvad Kristoffer gjorde - hade han blott kommit hem
med lifvet.

Det var tyst en stund i stugan. Brukspatronen talade
sakta med gubben.

Då sprang den unga flickan hastigt upp.

"Men hvar är Kristoffer? Ack, hvad jag skall tacka
honom! Hvar är Kristoffer? Mor Kristin, hvarför
gråter du?"

"Jag gråter inte, lilla fröken."

"Hvar är Kristoffer?"

"Han kommer nog . . . han kommer nog. Han . . . är
visst . . . qvar der nere vid båten än. Han kommer
nog strax upp, lilla fröken . . .

Men vi ska’ svepa filten bättre om löjtnanten och
se till, att han får något torrt på sig."

"Ack, mor Kristin, hvad jag skall tacka Kristoffer,
när han kommer hit upp! Jag är så glad, så glad."

Gumman gick bort till -gubben. De togo hvarandra
i hand

och sågo vänligt på hvarandra. Derpå hviskade hon
till honom:

"Far, har du en snygg, ren skjorta, man kan
sätta på

löjtnanten? Jag vet, att det bara finns en ren af
Kristoffers ...

och den . . . den skall han ha ..."

af smidesjärn.

Carlsson; so texten sid. 118.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free