Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskans arfslott. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts. fr. sid. 94.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
»I detta ögonblick», svarade han rodnande, »törs du
fråga om allt. Jag vågar ej svara för framtiden, ty
jag känner min naturs misstrogenhet, men nu, tala!’»
»Nå, i förlitande på ditt löfte, frågar jag dig
då, hvilken den makt är, som nästan tvingar dig att
reducera din egen sanna känsla (jag tror att du älskar
mig) till något, som knappt bör vara skönjbart för dig
sjelf, liksom min kärlek också af mig bör reduceras
till en pligttrogen, fängslad känsla? Är väl detta
förhållande efter Guds lag makar emellan?»
»Efter Guds lag skola makar älska hvarandra inbördes
i nöd och lust, men dermed förstår jag en sansad,
lugn känsla, långt ifrån färglös, men ej af den
glödande färgton, som kan komma en rättrådig
själ på villospår. Jag* menar, om den till-låtna
känslan öfvergår till passion och vill herrska öfver
förnuftet.»
Hermine skakade på hufvudet. »Hvad denna åsigt
förefaller bunden och studerad!»
»Hvarför säga så», min dyra maka. »Hvarje menniska
kan falla i frestelse och jag fruktar», han såg på
henne med ett så bönfallande uttryck i sina ögon,
att hennes hjerta jublade, »jag fruktar detta
välde öfver själen. Låt mig äga, låt mig behålla
vissheten, att jag ej blifver otrogen min ungdoms och
min mannaålders uppfattning af det heligaste, men
derjämte det ömtåligaste af alla förhållanden. Jag
är nu så lycklig, att. . . att, med ett ord, äfven
du kan vara nöjd.»
»Jag är det, min Conny, men jag skulle kanske
synas dig obarmhertig om jag sade, att i fall din
förklaring hade haft bref-form, jag trott mig kunna
läsa mellan raderna . . . Nå, häpna ej, jag läser
kanske ingenting annat än mina egna fantasier. Ty jag
är ju blott qvinna, och om jag får sådana sorgliga
aningar som Amalia, så vill jag tro mer på mina
fantasier, än på dina.»
»Tala icke så», Hermine, »du får ej vara grym, ej
missbruka min ångest och min lycka!»
XTO. IEri lyel^lig inans olyolsa.
Huru länge förmådde hjelten i närvarande aram ur
lifvet hålla sig fri från missmod och misstroende,
hålla sig uppe i flägten af sin öfvertygelse,
att han nu ändtligen erfor en fullkomlig
tillfredsställelse? Jo, jämnt åtta hela dagar.
r>Kmn en sanning - det är enda sättet att fatta
den», säger en engelsk författare inom det religiösa
området.
Kände väl Conny, han, som gjort och gjorde så
trägna sjelfstudier och ville reglera allt, den
sanningen, att hans sträfvan icke skulle kunna nå
sitt eftersträfvade mål - det målet, som i enkelt
tal kallas kristlig förnöjsamhet, alldenstund han
aldrig var i stånd att få sitt lifs förhållanden i
harmoni med sina inre fordringar, kritiker och åter
kritiker öfver sin oförmåga att vara lycklig i sjelfva
lyckans öfverflöd!
Nej, han kände icke denna sanning, fattade den alltså
ej, utan fortfor att ständigt söka grunden till det
grumsfyllda djupet i sin själ, hvilket aldrig ville
rätt klarna. Och huru skulle det kunnat klarna, då
han, i stället för att genomgräfva det till botten,
ständigt påfyllde mera af lifvets hvardagsgrums?
Det är nästan ofattligt huru det händer, att rikt
begåfvade naturer, naturer, hvilka motspänstigt
hålla hypokondriens spöken på tillbörligt afstånd,
naturer, som med en oupphörlig, gag-nelig verksamhet
fylla sin tid och deremellan ej lemna något studium,
som kan hämtas ur böcker, oförsökt, ändock hafva en
särskildt, ändlös tidräkning att disponera för inre
analyser och experimcnter.
Hvad var det nu, sona orsakade, att Connys så
djupt efterlängtade lycka, att i faderskallet
finna rätt på sitt eget kall, ej längre kunde
utgöra en tillfredsställande helhet? Jo, blott den
omständigheten, att prostinnan vid sitt nästa besök
utan krus talade om, huru hon af kärlek till sin
älskade systerdotter skulle så mycket som möjligt
vistas på Kroneby, der hon hoppades fa bära en ny
Hermine till dopet.
Ifrån döt ögonblicket blef prostinnan, som efter
förra besöket stigit i aktierna, honom vida mer än
odräglig. Huru kunde hon med donna ovärdiga säkerhet
tala om ankomsten
af en dotter, då han aldrig, aldrig en sekund satt
i fråga att det skulle blifva en son, för hvilkens
uppfostran han räknat på att genomtänka massor af
olika system.
När då samma afton Hermine, som såg molnet, men
alls icke begrep hvarifrån det kom, ty hon hade
ej varit inne under tantens frispråkighet, ville
muntra honom med att tala om deras barn, sade han
med dämpad häftighet - ty han var förfärligt rädd att
på minsta sätt oroa sin hustru: »Jag begriper icke,
söta Hermine, hvarför du säger »larnet». Du tviflar
ju icke mer än jag på dess kön!»
»Hvad Gud i sin nåd skänker oss, skola vi ju med
tacksamhet mottaga. Jag tror icke att hvarken böner
eller önskningar dervidlag vore bevis på tacksamhet.»
»Deri tror jag dock, att du öfverdrifven och jag
hoppas Gud icke skall, som en honom ovärdig känsla,
förkasta det ödmjuka hopp, jag hittills hyst.»
»På en son, menar du, dyre Conny!»
»Ja visst, och när svaret kommer från föräldrarna,
får du se att pappa har alldeles samma tanke. Men
nu skulle jag blifva inkastad i ett sådant här
tvifvelsmål.»
»Jag förstår dig ej, älskade vän. Denna sak måste ju
alltid blifva tvifvelaktigt?
»Må vara, men att, som prostinnan nyss, taga för
alldeles gifvet, att hon skall bära en ny Hermine
till dopet, det är alldeles för starkt. Och vet du,
Hermine lilla, att jag får svårt att hädanefter
fördraga henne.»
»Det der», svarade Hermine, med helt bekymradt
utseende, »var oändligt ledsamt. Du förstår ej,
Conny, huru ovärderligt ett äldre, erfaret fruntimmers
sällskap och råd just under denna tid är för mig.»
»Min älskade hustru, jag ser icke mer än en utväg att
förlika alla intressen i detta senare fall, och det
blifver att vi antaga det anbud, som jag fullkomligt
bestämdt vet kommer att göras oss af far och mor,
nämnligen att vi under några månader bosätta oss på
Sigesberg. Det kan också vara rättast att vår son just
der helsar sin första dag. Hvad säger du om detta?»
»Jag säger, att jag långt hellre ville att denna
tidpunkt paserade här i vårt ljufva, kära hem, der du
är mera förtrolig med din hustru, än på det präktiga
Sigesberg, der du ofta var underligare till sinnes
än här.»
»Ja, du bestämmer naturligtvis, men då måste min mor
i alla fall komma hit. Jag förmodar, att hon har lika
stor erfarenhet som prostinnan, om hvilken det aldrig
kommer i fråga att hon skall bära mm son till dopet.»
»Conny, Conny, det här är icke bra för mig och
god tid att tala om.» Hon lutade sig betryckt ned
mot soffdynan. Sigesberg i minnet, var precist som
en upprullad tafla öfver hennes första, famlande
äktenskapslif. Allting der var så stort, huru ömma
föräldrarna än voro.
»Ack, hvad jag nu är olycklig! Icke känner jag,
huru ömtåligt det är att tala med en qvinna i din
belägenhet. Älskade Hermine, var modig, derpå beror
mycket.»
»Ja, ja, jag är modig, och blir du blott naturlig
emot mig och icke återtager ditt ceremoniella väsende,
varieradt med för mig så ofattliga afbrott, så skall
jag gerna resa hvarthelst du vill. Är du då nöjd?»
»Nöjd och tacksam», svarade han med hjertligaste
ton, men ändock i en inre disharmoni. Sjelf hade
han i likhet med sin hustru helst sett att »barnet»
blefve honom gifvet i deras närvarande, mest älskade
hem. Men grannskapet var odrägligt, och omöjligt att
se sin mor och prostinnan uppträda på nästan lika
berättigad fot och vilja styra hvar åt sitt håll.
»Nej», sade han med stor bestämdhet, »det må vara
trll-räckligt med det bekymret, som icke Jean
afhjelpas, det här måste rangeras.»
Och när så svaret kom från Sigesberg, med den
allra varmaste lyckönskan och dito inbjudning, ja,
då man antog som något fullkomligt oomkullkastligt,
att arftagaren skulle födas i sitt tillkommande hem,
så var Conny ännu bestämdare och hans ögon strålada af
hopp och glädje, då han lade brefven i Hermiiies hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
