- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
147

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porla. C. S. Hallbeck - "Frihetsbröder" i Kalifornien och Mexiko

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

om skogens dryader, - träden - här, med ett glänsande
silfver-band mellan sig, utförde en i tusen bugter
gående långdans, under det att deras vana gestalter
afspeglas i den understundom med himmelsblått
vattrade ytan.

Omkring en mil från Porla utfaller Stafån i sjön Teen,
vid hvilkens södra spets ligga först Skagorshults
gamla kyrka och strax der bredvid Bolby. Det åldriga,
anspråkslösa templet med spåntäckta väggar och tak
ligger här i sin idylliska omgifning så fridfullt,
men dess tid är förbi och det bibehålles endast
såsom någonting som varit; ty vid sjöns motsatta
sida, på näset mellan denna och sjön Toften och på
en dominerande höjd reser sig i en präktig romanisk
stil Skagershults nya kyrka - en storartad skänk af
ägarna till Bolby och Hasselfors. Söder om sjön förer
oss en väg till den nya kyrkan, och här invid ligger
Hasselfors med dess brusande

fall, dess sågverk och stångjärnssmedja. Det är en
egen anblick, en genretafla af xovanlig art, som
kan gifva ämne till betraktelse nog, då vi här skåda
den eleganta damen från brunnen i sin lysande drägt,
denna känsliga sensitiva, som under sitt ’ dohe far
niente ur järnkäilan suger helsans dryck bredvid den
svärtade, muskulösa smeden, järnets och mödans egen
son, hvilken i dagens tunga och hetta handskas med
den obändiga, glödande metallen.

Yi återvända till brunnen, och mycket mera skulle
ännu om densamma och dess romantiska omgifningar
vara att till-lägga, men vi måste sluta här; dock -
till sist en honnör för ställets läkare och intendent,
doktor Björn Floderus, under hvilken Porla framstått
i sin nya, förskönade gestalt och hvilkens nit och
humanitet säkerligen ingen brunnsbesökande glömmer
att bevara i tacksamt minne.

C. S. Hallbeck.

i Kalifornien ooli IMLexiko.

\ e kaliforniska s. k., »fristäderna» Los Angeles
och San José äro beryktade tillhåll för en samling af
mensklighetens afskum, hvilket på ett eller annat sätt
ligger i delo med det ordnade samhällets lagar. Detta
afskums leder hafva också i långliga tider försett de
kalifornisk-mexikanska röfvareanförarna med spioner
och »vänner i viken». Största delen af den lägre
befolkningen i dessa städer är nämnligen halfblod*
och detta har städse varit en fiende till lugn och
ordning. Dessutom är det intaget af ett vildt hat till
den hvita rasen och drager i härnad mot den och dess
bildning, då det hvässer sin knif mot den amerikanska
polisen. Det bör således icke väcka förundran, att
de flesta röfvareanförarna på gränsen mellan Mexiko
qch Kalifornien äro »halfblod».

Samma beundran, som lånbibliotekernas publik
fordomdags skänkte rof vareromanernas diktade hjeltar,
egnar det passionerade »halfblodet» sina allt för
verkliga banditer. Många af dessa hafva blifvit
»odödliga» och firas i sång och saga af Kaliforniens
lägre befolkning. Deras namn hafva sålunda blifvit
vidt kända och ryktet om deras bragder har spridt sig
äfven till den civiliserade verlden. Som ett bidrag
till kännedommen om den aflägsna amerikanska vesterns
kultur torde några drag ur det kalifornisk-mexikanska
röfvarelifvet, tecknade af den berömde engelske
reseskildraren William Hepivortli Dixon, vara af
intresse äfven för svenska läsare.

Bland »de kaliforniska skogarnas och bergens
herrskare» intaga kaptenerna Soto, Senati och den
framför andra firade Vasquez främsta rummet.

Soto var anförare för ett band, som sysselsatte
sig med häststöld - en inbringande och, enligt
mexikanarnas åsigt, mycket ridderlig branche af
röfvareyrket. Men om äran och inkomsterna i detta
»yrke» äro stora, så betinga deras för-värfvande
också stora egenskaper. En skicklig amerikansk
hästtjuf måste vara tapper och oförvägen, måste känna
hvarje vinkel och vrå i hela trakten, der han har sin
verksamhet, och sitta som fastvuxen i sadeln. Soto
ägde alla dessa egenskaper, men framför allt var han
en utmärkt ryttare. Han satte af som en stormvind och
kunde midt i hästens vildaste lopp slingra sig under
buken på djuret samt haka sig fast vid dess hals, så
att en förföljande fiende trodde sig se en häst utan
karl. Andra skickliga ryttare bildade hans följe. Ena
dagen festade bandet tillsammans med några fala
skönheter i Los Angeles, dagen derefter redo de, såsom
jagade af furier, för att undkomma polisens blickar.

Den värde kaptenen lefde sålunda i ordets egentliga
bemärkelse på rörlig fot. Men alltid var Mexiko hans
operationsbas - derifrån företog han sina ströftåg,
dit drog han sig tillbaka efter fullbordadt
värf, ty der fann han afnämare för sina stulna
hästar. Slutligen kom dock äfven han inom lås och
bom. Men djerf och slug, som Soto var, bröt han
sig snart ut genom de tjocka murarna i San Quentins
fängelse, der man inspärrat honom. Länge fick han
dock icke njuta * Afkomlingar af indianer och hvita.

af sin sjelftörvärfvade frihet. Den hvite mannens
rättvisa följde honom hack i häl och kort efter sin
flykt blef han öfverriden och nedskjuten af en honom
förföljande polistjensteman.

Kapten Senati kommenderade ett band, hvars egentliga
uppgift var att plundra boningshus och bortföra
unga flickor. Los Angeles och trakten deromkring var
den egentliga skådeplatsen för hans bragder. En dag
fick,han höra, att några damer från San Francisco
skulle gifva en bal i Los Angeles. Han lät en del af
sitt band besätta huset, der festen ägde rum, och
trängde med återstoden in deri, der såväl herrarna
som damerna plundrades på alla värdeföremål. Sedan
de objudna gästerna helt lugnt superat, fattade de
tag i hvar sin dam och dansade en stund omkring i
den vildaste fart. På ett tecken af kaptenen begåfvo
de sig derefter med afmätta steg ut ur salongen,
under det a.tt de skakade sina dolkar mot herrarna
och kastade de artigaste slängkyssar åt damerna.

Senare på natten gjorde bandet inbrott i ett landthus,
i stadens närhet,o der Moreno, Senatis förste
löjtnant, stal ett guldur. Tid de plundrades nödrop,
som hördes vida omkring, skyndade åtskilliga af
traktens unga män till häst och förföljde bandet. Men
Senati skingrade de förföljande genom att nedskjuta
deras anförare; derefter hade han den djerfheten att
återvända till staden, der han plundrade åtskilliga
hus och bort-röfvade några unga mexikanska flickor.

Nu utlofvades en belöning af 1,500 dollars åt den,
som jj öfverlemnade Senati, lefvande eller död, i
rättvisans händer. Moreno beslöt att vinna priset,
och en natt, då han befann sig i Senatis tält, jagade
han en pistolkula genom hufvudet pä sin chef. Derefter
kastade mördaren en filt öfver liket. Emellertid
hade en af bandet vid namn Bulwia hört skottet och
skyndat in i tältet. - »Hvem var det, som sköt?»
frågade Bulwia. - »Senatis pistol gick tillfälligtvis
af», svarade Moreno. Bulwia, som icke tycktes tro
honom, frågade då hvar Senati fanns. - »Han ligger
der», svarade Moreno likgiltigt. Men just som Bulwia
skulle böja sig ned för att vika undan filten, stötte
Moreno en dolk i hans hjerta, så att han föll död
till marken.

Derefter lade mördaren de båda liken på en kärra och
forslade dem helt lugnt till staden, der han anmälde
sig hos fängelsets direktör. Man igenkände Senatis
välbekanta drag, och priset tillerkändes Moreno. Men
innan det utbetalades, måste denne berätta, hur
han kunnat taga de båda brottslingarnas lif. Han
förklarade då, att han blifvit tillfångatagen af dem
och att han, när hela det öfriga bandet var borta,
gifvit sig i strid med kaptenen och Bulwia samt
lyckats döda dem.

Förklaringen togs för god, och Moreno, som en tid
lefde ett muntert lif på blodspenningarna, blef
dagens hjelte i Los Angeles. Emellertid begick
han den dumheten, att utbjuda det stulna uret
i en guldsmedsbutik, der det igenkändes. Moreno
öfverbevisades om inbrottet, hvarefter han frivilligt
bekände morden på sina kamrater. För stölden dömdes
han till femton års fängelse, för morden - hade han
redan fått belöning.

19*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free