Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskans arfslott. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
"Alldeles, men det kallar mig ned i Augusti och
egentligen var jag ändå tvungen att se om mina många
landtbruksålig-ganden på Kroneby.»
^Nå, om ett par tre veckor kan nog jag resa med."
"Det sker icke", hördes gamle baron Sigesmund, der
han kom ledande sin gemål, tvärt förklara. "Tacka
Gud, min fru sonhustru, om jag blottställer husets
arftagare till hösten, då Conny väl skall hafva sina
skatter med sig in till Stockholm."
"Det är ej sagt han blifver vald för borgareståndet."
"Jo, lita på att han det blir. Han lider ej af
konservativa principer och borgarståndet är i
allmänhet till tänderna väpnadt med liberala
reformer. Hvad säga damerna härom?"
"För min del", svarade Amalia raskt, "tillhör jag
nu borgarena och är som borgmästarinna pligtig att
vara liberal Men i själ och hjerta fruktar jag att
jag sympatiserar med adeln och harmas öfver om den
skall gå bort som särskildt stånd."
"Bravo, Amalia", skrattade ’gamle balon’. "Men hvad
säger vår Hermine?"
"Ack, kära pappa, om jag varit uppfödd i den mest
konservativa luftkrets inom Svea land, så bjelpte
det icke, ty hustrun indrages omärkligt i sin mans
tankekrets, och jag följer min, icke af svaghet,
ty politiken är på det hela ett neutralt fält. Men
fruarna i vår stad förförde mig med sin nya
patriotism. Den ångade ur både kaffe- och tekök."
"Se der", sade Conny och gaf sin hustru en vältalig
blick, "Se der ser nu pappa, att tiden tagit på
sig lunkentus-stöflar, då till och med damerna låna
modellen efter dem."
"Ja, tacka vill jag derför min Louise", baron kysste
med ståtligt galanteri sin hustrus hand. "Du öfverger
aldrig den gamla fanan, du."
"Aldrig", svarade hon, med en nobelt behagfull
rörelse mot simman. "Jag står och faller med dig och
de fyra stånden."
"Åh, du och jag, kära Louise, stå nog ändå,
om än alla fyra ramla., Men vi hafva ej sett det
än. Yi hafva ej sett det än, min herr son. Den nya
representationsreformen torde väl ännu behöfva sofva
en tid, innan den blifver fullsöfd."
XIX. Första mottagningen,
Det var nu höst, midt inne i Oktober, och baron
Conny hade just med hustru och barn flyttat in i en
fullkomligt kom-fortabel våning på Blasieholmen. De
funno sig här helt hemmastadda, i trots af att Hermine
knappt velat tro på att ett fjerde hem kunde blifva
dem fullt angenämt.
"Det är endast Kroneby", sade Conny, som är vårt
rätta hem, dernäst älskade jag vårt lilla trefliga
borgerliga hem i staden. Hefa vårt förmak var der en
den behagligaste mur-grönslöfsal. Kommer så det stora
Sigesberg, som jag nu i alla fall kanske högst älskar,
om jag blott slipper att bo der, men huru skulle jag
annat kunna, än varmt omfatta den boning, der min
son är född, der jag sjelf är född och der min fader,
farfar och farfars far äro födda och derifrån en rad
af hederliga och redliga män utgått. Hela saken, min
Hermine, är blott den, att mina sympatier äro för det
enkla och det, som gifver ens egna åsigter den mesta
tillfredsställelsen. Här i denna hyrda våning andas
jag fullkomligt lätt, här är lyckligtvis ingenting
som fordrar beundran, liksom en massa föremål på
Sigesberg. Men det är ändå att gå för långt. Man
får ju i denna lokal beundra utsigten och - den
närvarande värdinnan."
"Jag försäkrar dig, min vän», svarade Hermine (der hon
stod vid ett bord i salen, sysselsatt att smakfullt
i vaser ordna de från Sigesberg ankomna blommorna)
"att allt sedan du hade den äran att blifva vald till
representant för vår ort, det går en helt ny åder
genom ditt lifssystem. Hvad du skall tala kraftfullt
och ädelt i riksförsamlingen, din stämma har det
vackra, djupa, vibrerande ljud som gör så god effekt
då den understöder en varm själs vältalighet."
"Men, Hermine, du börjar ju ordentligt att skämma bort
mig. Detta är icke likt din forna förbehållsamhet."
"Det må vara, Conny, men nu är jag, i min dubbla
värdighet af hustru och mor, i en helt annan säkerhet
än då vid
början. Jag var ju så rädd för hvarje ord jag
uttalade, att jag knappt, när jag renskref åt
dig, vågade förklara huru förtjust jag var i dina
skildringar, och huru jag sedan vred och vände på
orden, när min rättskänsla tvingade mig till någon
anmärkning öfver vissa argumenter och perioder."
"Ja, men det var dock en, om ej så synnerligen
solid, så i alla fall ljuf tid, ehuru vi i det
närmaste båda två liknade ett par barn, vilsekomna i
skogen. Förstås, jag menar i afseende på studiet af
hvarandra . . . Men apropos denna, vår lektionstid,
så har du nästan lagt bort de anspråkslösa toaletter
hvarmed du då förtjuste mig. Den så blygsamt beslöjade
bilden gaf hvila åt ögat. Jag studerade den."
"Conny, hvad säger du", utbrast den unga frun med
en glödande rodnad, "gör jag toaletter beräknade
på att störa dina ögons frid. Var god och betrakta
mig, från hufvud till fot-, finner du en bar fläck
utom ansigtet, eller om det ger dig bättre hvila,
så skall jag lika omsorgsfullt som då draga håret
långt ned öfver kinderna. Hela skilnaden är att
jag nu nyttjar en mörk sidenklädning i stället för
de grå ylleklädningarna. Dock, för att behaga dig,
skall jag efterskrifva dem."
Och der stod hon nu framför honom oemotståndligt skön
i sin blossande harmsna rodnad och med båda händerna
fulla af blommor sträckta emot honom.
"Jo, jag tackar jag, nu är det minsann icke fråga om
att vara rädd för fri yttranderätt! Och du, som, ändå
sade mig att det endast var under vissa betänkliga
epoker, som en qvinna tilläts visa sig lättretlig."
"Älskade Conny, jag är ej nu lättretlig, men saken
är den, att jag icke lugnt kan åhöra, att du påpekar
brister som jag ej äger. Och nu är det så godt,
jag begagnar tillfället och föreslår att du alltid
går ensam på bjudningar, jag menar större sådana,
ty behaga dig. vill jag framför allt, men det skulle
jag ju ej kunna om jag visar mig klädd för stor middag
eller stor supé.
"Du vet, min Hermine, att jag ej mera är
svartsjuk. Men jag har min egen uppfattning. Sök
derför i allt hvad din qvinliga takt förmår ..."
"Att göra mig ful?"
»Det skulle du ej kunna. Och det vore också det
sista jag ville. Då det emellertid gäller sådana
tillställningar der fruntimmer äro oumbärliga, så går
jag aldrig utan min hustru, men hon ä-ger tillräckligt
både smak, blygsamhet, intelligens och aktning för
sin mans omdömme, att afpassa modet efter den metod,
som anstår en gift qvinna. I Öfrigt är du naturligtvis
allt för svag att denna vinter deltaga i dans."
"Ja, naturligtvis", svarade hon småskrattande, "och
äfven utan att vara kroppsligt svag, så kommer jag
aldrig att dansa, det är säkert."
»Verkligen, min dyra Hermine, så ung du är, skulle
du kunna afstå från detta nöje?»
"Jag, min Conny, känner inga andra nöjen än de,
som äro i din smak. Låt oss ej tala derom. Jag vill
helst lefva mycket hemma för vår son och dig, då du
har tid att vara hos oss."
"Och det blifver alla de stunder, som det allmänna
ej upptager. Jag vill dessutom gerna i mycket rådgöra
med dig."
"O, hvad säger du?"
"Att Gud var nådig emot mig, då jag, en man med så
kinkig smak, fick en hustru med hvilken jag kan
tala om annat än det, som rörer vårt hus eller
societen. Vid en sådan qvinna skulle jag snart
hafva tröttnat, och med din hela bländande skönhet,
hade du icke kunnat qvarhålla mig, om du försökt det
ringaste koketteri eller om du ej förmått att utan
allt prål visa mig att din bildning, ditt förstånd
och din skarpsinniga uppfattning voro tillräckliga
för att genom studier och en ännu högre utveckling
ställa dig såsom en värdig sällskapa-rinna åt din
man. Du förenar allvar med qvinligt behag. Nu finns
ju också ingenting, som jag ej meddelar dig. Och du
har lofvat att blifva en älskvärd värdinna, då jag
bjuder mina ståndsbröder hit. Vi komma, såsom du
gillat, att hafva mottagning en gång i veckan."
"Det blir min heder att visa mig som en värdig hustru
åt en så framstående medlem. Men du har ju ingenting
emot att
20*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
