Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXIV. Magnus Jacob Crusenstolpe. A. Hedin - Ett besök i en prairi-hundkoloni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
vara faktisk historia. - Det är en lika vanlig som
ogrundad tro, att allt, hvad Crusenstolpe skrifvit,
är en giftig blandning af dikt och sanning, h varåt en
skicklighet från afgrunden förlänat förförisk färg och
smak, och den försäkran om »historisk" hemul, hvarmed
han, till exempel i »Karl Johan och svenskarna»,
utrustat såväl många både oskyldiga och muntrande
anekdoter som obevisade, blodiga insinuationer, har
öfvergått till ett ordstäf, som betecknar mer eller
mindre betänkliga osanningar.
En del af hvad han utgifvit är historiska handlingar,
hvilkas äkthet ej blifvit bestridd. En annan del är
po-litisk-historiska öfversigter och betraktelser
(de 1828 utgifna, ofullbordade" »Politiska åsigter»,
»1720,1772, 1809 sekel och ett år af polska frågan»),
alls icke mera behäftade med fel än många dylika
arbeten, som ej fördömmas. I andra åter (såsom
»Stamfaderns antecedentia») har han ur utländska
källor öst meddelanden, som hvarken böra anses osanna
eller skändliga derför, att de innehöllo någonting
nytt för svenska läsare eller någonting stötande för
en beundran, som ville vara blind. Ännu andra äro
partiskrifter, såsom »Vidräkning» med fler, angående
samtidens tilldragelser och handlande män, skrifna
under ögonblickets intryck och ibland påverkade af
personlig harm: de äro ej till innehåll och syfte
förkastligare, än hans mer eller mindre högtbe-trodde
vedersakares, of ver hvil-
på det ljus, de skänkte. Mången har till exempel
fåfängt rufvat öfver det hemlighetsfulla upphofvet
till den rysliga tilldragelse, som >. under folkets
jäsning och verkställande maktens neutralitet» fläckat
minnet af den 20 Juni 1810-, men Crusenstolpe lät
sig af några osäkra märken hastigt ledas till en på
samma gång allt för bestämd och allt för obestämd
anklagelse. »Ingen», säger Blanche, »trodde så på
hvad han skref, som Crusenstolpe.»
Men hans så kallade romantiserade skildringar?
Villad af de tecknade personernas och händelsernas
närhet i tiden samt af sidoblickar och bitankar
på författarens öfriga skrifter och på hans
lefnadsöden, har man påbördat dem att gifva
Ett | sig ut för omängd, verklig historia,
och så har man mätt
dem med ett mö-
Amerikanska murmeldjuret.
(Se texten sid. 166.)
ka de höja sig genom framställningens behag, och
de sakna, med varsam kritik anlitade, icke sin vigt
\id studiet af vår närmaste förtids historia (bland
andra »Riksdagen,1850»). Crusen-stolpes egna ord
förtjena härvid att ihågkommas: »Svårt torde det
falla sig att bevisa, det ett framstäldt faktum,
en yttrad mening äro förgripelser derför, att de
underkastas den offentliga granskningens skärseld,
medan ett beriktigande är möjligt, är ofelbart,
om irring ägt rum; samt att de mest förvrängda
historiska uppgifter och omdömmen varda historiska
sanningar blott derför, att de halfva eller hela
seklet undanstickas i enskilda gömmor, för att träda
fram i dagsljuset, sedan ingen mer kan kontrollera
tillförlitligheten.» Hans lifliga inbillning och
hans dristiga kombinationsgåfva förledde honom ock,
han litade för mycket
raliskt mått i stället för det e-stetiska, hvilket
eljest lägges på historiska romaner, med ämnet
hemtadt längre tillbaka i tiden. Och särskildt har
man påstått, att
Crusenstolpe under den senare, längre delen af
sin författarebana med outsläckligt hat förföljt
Karl Johan. Detta är dock icke sannt, ehuruväl det
är sannt, att han om konungen yttrat mycket ondt-,
men han har ock om honom sagt mycket godt, och många
gånger framstörta under hans penna med lavans fart
och hetta mångfaldiga uttryck af en tillgifvenhet och
beundran, på hvilkas oförställda uppriktighet ingen
kan misstaga sig. De förhatliga beskyllningarna mot
konungens person hafva föga verkat. A
andra sidan är det åter visst, att Crusenstolpes
skrifter i ej ringa mån bidragit till att bestämma
det numera allmännast rådande omdömmet om Karl Johans
politik och tidehvarf, äfven deras, som äro fjärran
från att tro, att de lärt något af Crusenstolpe.
Crusenstolpes litterära qvarlåtenskap är för
vidlyftig att här fullständigt antecknas. Vi erinra
blott ytterligare att inom den periodiska pressen
hans »Ställningar och förhållanden» (femte bandet
1842, sjette 1843), såsom en i flera år fortgående
månadsskrift, spelat en roll - om de än ej mot slutet
ägde samma intresse, som förut, och öm än vissa med
envis förkärlek drifna satser (såsom om katolicismens
hotande planer) både förvånade och tröttade läsaren -
samt att hans årliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
