Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Islossning. Algot Ljunggren - Asken. E. A. - Robinson Crusoes författare. Anderson-Edenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I rummet höres ej knäpp, ej kny Och skumt är det
mer än förr; Men i hans själ börjar dagen gry: Det
gläntar på hjertats dörr;
168
Och gladt ett anlete blickar in Och hviskar der
innanför: "Du lilla, glittrande droppe, rinn, Du vet
ej hur godt det gör!»
Algot Ljunggren.
* sken, hvilkens vetenskapliga namn är Iraxinus
excelsior, tillhör den naturliga familjen Oleacea
samt räknar oliveträdet och syrenen till sina
anförvandter. Hon är ovedersägligen ett bland våra
ståtligaste träd. Hennes höjd når ofta öfver ett
hundra fot, och i genomskärning mäter stammen stundom
fyra fot. Kronan är mera hög än bred, löf-verket
vackert mörkgrönt. Asken blommar i Maj, »på bar
qvist»; blommorna, som sitta i täta. vippor, sakna
allt skydd, vare sig af hylle eller skärmblad, och äro
mångbyggare (somliga träd hafva tvåkönade blommor,
andra hanblommor, andra åter honblommor). I början
af Juni framkomma de parbladiga, af sju till elfva
lan-cettlika, sågtandade småblad bestående bladen,
hvilka åter affalla tidigt på hösten.
Detta förhållande - att asken så sent får och så
tidigt förlorar sina blad - har gifvit anledning
till gåtan: »Hvilket träd är det förnämaste af alla?»
hvarpå svaret lyder: »Jo, det är asken, ty hon kommer
sist och går först af sällskapet!»
I sitt aflöfvade tillstånd igenkännes asken lätt
på sina tjocka, knöliga, bågformigt uppåtböjda
grenar och sina svarta knoppfjäll. Hon växer vild i
södra och mellersta Sverges lundar och skogar samt
älskar i synnerhet något fuktig, myllrik mark. För
öfrigt är hon utbredd öfver nästan hela Europa och
den tempererade delen af Asien. Större skogsbestånd
bildar hon aldrig, utan växer antingen enstaka eller
i mindre grupper. Planterad, är asken ett af vara
vanligaste trädslag, och hon var det fordom mer än nu.
Bland de artförändringar, som odlas, är den så
kallade hang- eller sorg-asken, med sina utåt och
nedåt riktade grenar,
Askträdet,
den allmännaste. Hon brukas i synnerhet till bildande
al ber-såer och på kyrkogårdar. Askens ved är hvit,
med dragning åt gult, hård och seg samt lemnar ett
ypperligt virke, som har en mångfaldig användning,
såsom till hjulaxlar, tröskverkskuggar, redskap och
dylikt. De gamla runstavarna förfärdigades merendels
af detta träslag. Barken användes förr i medicinen
(mot frossa, på samma sätt som nu kinabark),
och löfven, hvilka, torkade, äro ypperliga till
boskapsfoder, synnerligast för får och getter,
användas ännu i dag bland folket i åtskilliga
landsorter som medel mot sår voch svullnader,
särskildt bi-sting.
Redan Dioskorides omtalar färska och sönderstötta
asklöf som ett verksamt medel mot ormbett, och
Plinius anmärker, att ormar ej trifvas i grannskapet
af askträd.
I den nordiska mytologien har asken en stor
betydelse. Verldsträdet, Ygg-drasil, var en ask,
och ur ett askträd skapade Oden, Vilje och Ve den
förste mannen, som ock deraf fick sitt namn.
Den framstående vigt, våra förfäder fastade vid detta
träd, framgår af de många betydelser, som utvecklade
sig ur dess namn. Aslcr betydde nämnligen i det gamla
språket, utom sjelfva askträdet, äfven ask (bytta),
fartyg, spjut och krigare.
En nära slägting till den vanliga asken är manna-asken
(Fraxinus Ornus), ett tjugo
till tretio fot högt träd, som lemnar det i medicinen
använda mannat, hvilket utgöres af trädets genom
i stammen anbragta skåror utflutna och i luften
stelnade saft. Mannaasken växer vild i södra Europa
och odlas äfven flerstädes, mest på Sicilien.
E. A.
ävem känner icke numera den bok, hvilkens innehåll
skildrar Robinson Crusoes underbara öden på den
obebodda ön i oceanen? Verldsliteraturen äger
ej många böcker, hvilka rönt en sådan framgång
och utbredning som denna. Hvarje bildadt folk har
införlifvat henne med sin litteratur, och hon har
genomgått flera omarbetningar, lämpade efter den
stigande utvecklingen och vetenskapens fortgående
författare.
upptäckter, men grundiden, den tilltalande tanken,
att i en menniskas öden framställa hela mensklighetens
framsteg, från det mest hjelplösa tillståndet genom
de olika skedena af odling tills samhället med dess
många hjelpmedel framstod i ordnadt skick, har alltid
bibehållits. Deraf förklaras ock, att boken kunnat
och kan utgifvas i oupphörligt nya upplagor, utan
att innehållet någonsin blir gammalt och utan att
det förlorar något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
