Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två sägner från Hitterdalen. O. L. J-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Af tacksamhet för denna räddning, skänkte jägaren
björnens präktiga pels till kyrkan, för att vittna
om den här skildrade händelsen, och sanning är, att
då kyrkan för några år sedan reparerades och golfvet
uppbröts, fanns der verkligen en björnhud liggande,
hvilken sedan åter lades på sin förra plats.
II.
Sagan om gården. Kye»
Teckningen här nedan visar en gammal bondstuga,
hvilken af ägaren säges vara »så gammal, att man ej
rätt vet huru gammal hon är».
Hon har i alla tider ägts af en och samma ’slägt,
hvilken ej för något pris velat afhända sig
henne. Orsaken dertill framgår af efterföljande
lilla historia:
På den tid, hvilken, oaktadt alla våra forskningar,
dock alltid skall blifva insvept i ett mystiskt
dunkel, lefde i Hitter-dalen en man, som var mycket
from och rättskaffens. Han var ägare till den lilla
gården Rye, som låg ett stycke upp
Troende att någon der hade gjort upp eld, skyndade han
dit för att få värma sig, ty höstnatten var kylig. Då
han kom fram, såg han en stor grotta eller kammare
i berget. En gammal man med långt, krithvitt skägg
satt der framför en stockeld och smidde pilspetsar.
»God afton, gammelfar», helsade bonden. »Har du
här någonstans sett till en häst, som sprungit bort
för mig?»
»Nej, du, men du kan ju fråga far min, som är der
inne», sade den gamle, pekade på en dörr och såg
på bonden.
Han kom derefter in i en annan grotta, i hvilken
likaledes en man satt, som dock var mycket äldre än
den förre. En tjärsticka satt inkörd i väggen och
han sysslade att sno en bågsträng.
»God afton, gammelfar», sade bonden. »Har du sett
till min häst här ibland fjällen?»
»Nej men, har jag så», svarade den gamle, »men fråga
far min, som bor der inne i andra kammaren.»
Åter gick bonden in igenom en liten dörr
och kom
Det inre af en norsk bondstuga.
(Skiss af 0. Leop. Janssen.)
på fjället. Fastän gården var liten, bergade sig
dock dess åbo godt och behöfde aldrig anlita någon
annan om hjelp, utan hjelpte tvärt om andra. Ingen
gjorde heller någon anmärkning om detta egendomliga
förhållande, ty alla kände Rye-bondens redbarhet.
Så förflöto många år i stilla lugn, men en höst
inträffade, att en af bondens bästa hästar kommit
vilse i skogen. Han väntade i flera dagar att hästen
skulle komma tillbaka, men den kom ej. Då beslöt han
slutligen att sjelf gå ut och söka.
Sagdt och gjordt.. Han tog en dugtig matsäck med sig
och drog så ut i skog och mark.
Den första dagen gick han långt, dock utan att
höra eller se någonting. Så gick äfven den andra,
tredje och fjerde dagen, men på den femte, som var
en lördag, kom han om aftonen till ett stort berg,
hvilket var omgifvet af väldiga stenar, och mellan
tvänne af dessa såg han ett ljus glimma.
å nyo in i en grotta, som var mycket egendomligare
än de je andra. I taket hängde en vagga, i
hvilken en liten gubbe låg, som var flera hundra
år gammal. Skägget var som den hvitaste snö och på
hufvudet hade han en stor mössa. Bädden var af mjuka
ej der dunskuddar.
»God afton», helsade bonden. »Har du sett till min
häst, som sprungit bort för mig?»
»Jo, du, det har jag visst, det! Om du går till nästa
gård, så finner du honom der. Men, hör du, efter som
du nu är här, så kan du väl säga mig, om den gamla
stugan på Eye står qvar ännu?»
»Jo, det gör hon visst, och det är jag, som bor der.»
»Då skall jag tala om för dig, att den slägt, som nu
har henne i sin ägo, skall komma att lefva i välmåga
och lycka så länge den behåller henne; men låter du
eller dina efterkommande andra blifva rådande der,
så är det slut med hela din slägt för all tid och
evighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
