Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Svart herrskap. E-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svart herrskap.
”Ingenting” — säger en amerikansk folklifsskildrare —
”kan öfverträffa det rent komiska i de scener, som
negerbefolkningen, lemnad åt sig sjelf, utför. De
svarte, som äro begåfvade med en ganska stor portion naturlig
humor, hängifva sig då åt de mest tokroliga påhitt, hvilka
emellertid merendels gå ut på att härma de hvite, en
härmning, som med eller utan afsigt alltid karrikaturmessigt
framställer dessa senares personligheter och vanor i en ytterst
löjlig dager.”
Det är denna sida af negerlifvet i Amerika, som den
berömde franske konstnären A. de Neuville låtit sitt stift skildra
i den teckning, vi här nedan meddela. Det är en liflig och
lustig scen, full af upptåg och ansträngningar att »vara
schangtil», att spela herrskap, vore det ock blott under ett kort
marknadsbesök.
 |
Svart herrskap på marknad.
(Teckning af A. de Neuville.) |
Vi kunna väl föreställa oss en sådan scen i verkligheten
— de svarta skönheterna med sina af brokiga trasor
hoptråcklade klädningar, skurna efter nyaste modet för balkostymer,
djupt urringade och utan ärmar, med glittrande glasband kring
de svarta halsarna, lysande hängen i de svarta öronen; de
svarta herrarna, liksom damerna barfota, med slängkappor
stolt draperade, hattar med kolossala brätten, såsom
gentlemännen begagna i de soliga nejderna, sprättiga käppar,
brokiga västar med stora glittrande knappar; surret och skrålet,
klirret från primitiva instrumenter, de entoniga, men dock
passionerade sångerna, den egendomliga dansen, men först och
sist denna efterapning af fint folks fasoner, oemotståndligt
skrattretande genom det ytterst komiska allvar, hvarmed det svarta
herrskapet utför de olika rollerna i en förnäm, hvit societet.
Allt detta kunna vi väl föreställa oss, åt allt detta kunna
vi till och med skänka ett godt leende, trots de många
motbjudande drag, som i öfrigt möta oss, men hvilka ej hindra oss från
att i detta »solens svarta barn» se vår broder, han må nu
halfnaken som arbetare draga dagens tunga och hetta eller
som trasgrann herreman för tillfället försätta sig in i
förhållanden, hvilkas hela verklighet för honom upplöser sig i en —
tom dröm eller af honom ej anses förtjena något vidare
afseende, än hvad några ögonblicks lustigt gyckel kan innebära.
Vi kunna så mycket mindre misstycka, att han täckes drifva
med oss sjelfva en smula — vi hafva åtminstone så mycket
mindre verkligt skäl dertill —, som den svarta rasen
sannerligen icke har anledning att med någon tillsats af välvilja
betrakta och bedömma den hvita och hans samfundsordning.
Den »svarte brodern» — i förnedringens tid ställd lägre
än ett osjäligt boskapsdjur — har för länge stått fastkedjad
vid denna samfundsbyggnads vrångsida, för länge släpats
omkring från den ena slafmarknaden till den andra, der
spekulanterna på hans muskler vid muntert auktionslynne öfverbjödo
hvarandra, han har för länge på sin rygg burit de blodiga
såren af pådrifvarens piska, för länge varit hånad, misshandlad
och förtrampad, för att man med något sken af rättvisa kan
på honom ställa fordran att vara, när han nu ändtligen fått
rätt att vara det, en samhällsmedlem, jämnställd med de hvita
i fasoner, vanor, behof och lifsuppfattning. Och likväl hafva
vi oss bekant, hvad många sedan vittnat, att ur Amerikas
forna negerslafvars svarta led redan framstigit medborgare,
öfver hvilka deras nya fädernesland känner sig stolt, liksom
att den oväldiga dommen öfver hela slägtet lyder, att det är
bättre än sitt rykte.
Fastän hos de hvita amerikanarna ännu mycket sitter
qvar af den gamla fördommen mot de svarta, liksom hos de
senare helt naturligt en god del af den af ålder berättigade
misstron till de förra ännu fortlefver, har dock ett betydande
omslag i uppfattning och en afgjord benägenhet för
tillmötesgående hos bägge parterna på mångfaldigt sätt gifvit sig
tillkänna. Det är nu mera till och med icke sällsynt, att hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0181.html
