Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärleksbilder. W. H-e. - Lösning af schackuppgifter - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Men skyarna församlades och solen vände bort; Ty
lifvet, liksom kärleken och våren, är så kort, När
löfven föllo af- De föllo på hans graf, Den tida.
Om alla träd i skogarna och böljorna de blå, Om alla
träd och blommor hade fåglalungor små, De kunde ej
förmå Min hjertesorg ändå, Att sjunga.––––-
»Men du ska’ inte vara så ledsen, Astrid, kära Astrid,
det blir nog godt igen, bara Ejnar kommer, och det
gör han i vår."
"Kommer han?" och Astrid log sorgset-, "hvaraf vet
du det?"
"Jo, för jag har drömt, att han kom och såg så god
ut, som alltid, och han lyfte mig så högt, så högt,
att jag kunde räcka taket, och så gick han fram till
dig och tog din hand, den med ringen på, och så log
han ..."
"Det är för sent!" hviskade Astrid och såg sorgset
ned på sin hand, som ännu var så mager, att ringen
måste hållas qvar med ett band, som var knutet kring
handleden. Alma lyfte upp handen och förde ringen till
hennes mun. "Kanske är det icke för sent ändå!" sade
hon och såg med sina tillitsfulla barnaögon upp mo,t
systern, som satt der så öfvergifven och hopplös.
vin.
flutet.
Bland skogens höga furustammar,
Der ha’ vi byggt vår egen kammar,
Der snön just faller först
Och drifvan är som störst
Och nordanljuset rödast flammar.
Jag trifdes godt i låga tjällen, Tet var så ljust om
stjerneqvällen. Jag kan väl trifvas än Tillsammans
med min vän Och lefva nöjd och dö bland fjällen.
Det var en skön afton i Maj. Solen lekte på
fönsterrutorna och fåglarna sjöngo i körsbärsträden
utanför. Astrid var allena; hon satt på sängkanten,
med hufvudet lutadt mot handen. Allt var så gladt och
ljufligt omkring henne, allt hvad lif och anda hade
fröjdade sig åt naturens återuppstån-delse. Hon allena
var sorgsen, hennes unga lif var förspildt, förödt,
tyckte hon. Som hon så satt, hörde hon steg på den
sandade gången framför stugan; fasta, snabba steg,
dem hon godt kände igen, och Ejnar trädde in. Ett
svagt rop undföll Astrid. Han gick hastigt fram till
henne och sjönk ned på en stol bredvid. Hon lutade
sitt hufvud mot hans axel
"Hvarför har du varit så sjuk?" hviskade han rörd,
helt sakta, . Han stödde henne med sin arm och omslöt
ömt hennes kalla hand.
"Hvarför har du varit så hård?)? flämtade hon.
"Men jag är icke hård mera", sade han vekt.
"Och jag är icke sjuk", sade hon, lyfte sitt hufvud
och såg honom ömt i ögonen. Ett minne genombäfvade
henne, "O, jag skall aldrig mera göra dig någon
sorg!" hviskade hon
med en lätt rysning. Han strök sakta den lilla magra
hand, han höll i sin, "och jag skall aldrig mera vara
hård ... du skall bli’ mig kär som förr."
"Jag vill försöka göra dig glad, som förr. - Jag vill
blifva en hustru efter ditt sinne, ditt huses ära,
ditt barns moder . . . bara du vill tro mig!"
"Jag tror dig!" sade nu Ejnar allvarligt, och som de
nu sutto och blickade hvarandra i ögonen, så trodde
de ock på hvarandra.
"Men kunna dina föräldrar också tro på mig och hålla
af mig?" frågade hon oroligt.
"Det kunna de», sade Ejnar med tillförsigt.
"Hvaraf vet du det så säkert?"
"Min moder var det, som kallade mig hem", sade han
med ett kärleksfullt leende, som gällde dem båda.
"Och hvarför?"
"För det att du var sjuk och icke tog någon tröst."
"Gud signe henne för det! Hon visste då hvar du var?"
"Ja, huru var det möjligt annat?" frågade han och
till-lade med ett sorgset leende: "Så hård kunde jag
dock icke vara, det hade varit hennes död."
"Och jag, - höll det icke på att blifva min?" sade
hon med en halft förebrående blick på honom.
"Låtom oss icke mera tänka på det förflutna", bad
han. "Allt är ju godt igen." Nu kom Aslaug in. "Se,
mor Aslaug, nu blir här bröllop på Siklagård!»
’och han gick glad emot henne och räckte henne handen.
"Gud signe er båda!" sade Aslaug med tårfulla ögon,
"och gifve er glädje för all den myckna sorgen!"
Alma, som gick och räfsade gårdsplanen, sjöng under
fönstret.
"Det är så roligt om sommaren till att räfsa
:|: Ä
Far och mor de gå på ängen och käfsa;
Käfskäfserikäfsa!"
Astrid, som kände sig med ens starkare, tog Ejnar
och Aslaug under armen och alla tre följdes åt,
för att söka upp far, som var i trädgården. Alma,
som stängde porten efter dem, sjöng:
"Det är så roligt om sommaren till att
vandra :|: Far och mor de lefva sams med
hvarandra. Samssamserisamsa!"
"Far", hade Ejnar sagt, när han kom hem om qvällen,
"jag har hemtat hjertat, som låg i glaskulan, såsom
ni rådde mig till."
"Godt", hade Gudmund småleende svarat,
"Och nu har hon det i bröstet,"
"Godt", upprepade Gudmund i allvarlig ton och räckte
sonen handen.
Midsommarsdagen vigdes de unga i kyrkan, och när
Astrid efter vigseln gick gången utför med sin
lilla styfdotter vid handen och den allvarlige,
kraftfulle mannen vid sin sida, betraktades hon med
välvilja af alla. Visst är att brudkronan klädde henne
utomordentligt väl. De något bleka kinderna, nedfällda
ögonlocken, och öfver hufvud hela hennes väsen och
stilla färd tillvunno sig allas deltagande. Inom sig
upprepade hon med tacksamt hjerta sina löften till
Ejnar i återseendets stund och höll dem äfven sedan
troget till sin död.
W. H-e.
p
Uppgift 3. MMakovsky. 1. La6–d3, Lbl- d3:; 2. Dal-
hl, likff : 3. D ell. S. gör matt. Pä l, - -,
£6- fö, följer 2. Dal- a6 etc!
Lösning af PubbeKpalindromen i föreg, häfte,
sid. 160: Fordom.
Lösning af Charaden i föreg, häfte, sid
1QO: Otro. Lösning af Rebusen J föreg,
häfte, sid, 160; Tag p& munderingen.
"
Lösning af Korsgåtan i föreg, häfte, sid. 160:
P
s
U
S
S
A
L
T
A
u
L
T
A
V
A
s
T
A
R
E
A
V
E
A
Stockholm, g. E. Gernandts Boktryckeri, 18§Q,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
