- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
193

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återskimmer. Anna R. - Lille fältmarskalken. Ett barndomsminne, upptecknadt af L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Återskimrnéi4.

L vem har nu lärt solen stråla /7Såsom förr hon aldrig
strålat? Hvem har nu lärt lärkan sjunga Såsom förr
hon aldrig sjungit? Hvem har nu lärt blomman dofta
Ljufvare än förr, hvem strödde Öfver fjärilns lätta
vinge Glans från qvällens purpurflamma?

*Allt är skönare än fordom: Högre färger, bättre
toner . . . Ilar en flik af herrligheter Ljusa mantel,
har en strimma Från Guds sköna himmel flutit

Och den hela jord förklarat?

Yarmare ej solen brinner, Blidare ej lärkan
sjunger. Ljufvare ej blomman doftar Fagrare ej fjäriln
skimrar, Herrligare icke jorden Smyckats än förut,
men lyckan, Lyckan i ditt hjerta blommar, Friden mildt
ditt sinne smeker, Glädjens ljus din stig bestrålar
Och du ser med klarnadt öga Herrans sköna anlet’
spegla Sig i hvarje lifvets källa!

Anna R.

fäitmajr^kalken.

Ett barndomsminne, upptecknaclt af L.

Ltt leka soldat utgjorde åtminstone i min barndom
alla ’ pojkars favoritnöje. Om smaken sedan dess
blifvit förändrad, känner jag ej, men tror det
knappast. »Arten röjes hos de unga», säger skalden,
och de krigiska anlagen, ett arf från våra stamfäder,
nordens gamla vikingar, finnas nog qvar äfven hos
nutidens uppväxande slägte, trots de förfinade vanor
och den veklighet, man med eller utan skäl vill
tillvita detsamma.

Men till saken!

Många voro på femtiotalet de bataljoner, hvilka,
bildade af gossar vid hufvudstadens olika läroverk,
sommartiden plägade välja Stockholms natursköna
omgifningar till tummelplats för sina ystra lekar
och militära bedrifter. Också jag tillhörde en
sådan, och såsom chef för densamma tjenstgjorde,
vid tidpunkten för efterföljande lilla händelse, en
min kamrat i Clara skola, med namnet Gustaf Vallner,
son af en fattig bleckslagare på Norr.

Glad och> liflig, med ett vackert ansigte och godt
hufvud, var Gustaf Yallner särdeles omtyckt bland
kamraterna. Det oaktadt hade han troligen mindre dessa
egenskaper, än en för hans år ovanlig styrka och ett
ständigt tvärsäkert uppträdande att tacka för den
höga befattning, han i våra, hans tappra krigares,
ögon innehade.

En dag hade den lilla bataljonen erhållit order af sin
chef att, för en längre utmarsch, mangrannt samlas
på Clara kyrkoplan. Häremot gafs naturligtvis ingen
appell, och

så snart styrkan infunnit sig samt allt var ordnadt,
anträdde vi, glada i hågen, under Gustafs befäl,
med: blottad fana och - då vi kommit utom staden -
äfven med klingande eller rättare slamrande spel,
bestående af tvänne gamla, spruckna trummor, den
beordrade utflygten.

Kosan styrdes till det lustslott, hvarest dåvarande
kronprinsen, sedermera Carl XV, residerade öfver
sommaren. Anlända till ort och ställe, gjordes halt
i parken, der vi flera timmar sysselsatte oss med
glada upptåg och barnsligt skämt.

Plötsligt kom en af kamraterna springande från en
alle och utropade med andan i halsen:

»Kronprinsen kommer!»

Bestörta öfver denna oväntade underrättelse, stodo
vi ett ögonblick villrådiga, om vi skulle taga till
reträtt eller ej, men då Gustaf Yallner, fattad af
en .lycklig, ingifvelse, i’samma stund med vanlig
käckhet dundrade: »Ställning!» skyndade hvar och en,
lugnad af befälhafvarens orubbliga frimodighet,
att intaga sin plats i ledet. , ;
: :

Strax derpå nalkades med . hurtiga steg den unge l
fursten, helt ensam, våra ordnade’led. .

»Skyldra gevär!» kommenderade Gustaf, säker som
alltid, med ljudlig och klangfull stämma, hvarvid
trummorna rördes och fanan sänktes, såsom det en
väl .exercerad trupp egnar och anstår vid en kunglig
persons ankomst.

Skrattande och vänligt helsande med handen,
styrde kronprinsen kurs rätt på vår anförare. .
;

Sv. Familj-Jour n. 1880.

25.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free