Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig Holberg. B. F. Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
gamla kroniska onda, penningenöd, och redan samma år
gafs sista föreställningen, hvarvid uppfördes »Den
danske komedies ligbegsengelse» af Holberg. (Ett
nytt, misslyckadt försök att sätta teatern i gång
gjordes 1728.)
År 1730 blef Holberg professor, i historia och
samma år timade Fredrik IV:s död. Med Kristian YLs
tronupphöjelse började ett pietistiskt fromleri göra
sig gällande, hvilket icke blott var ogynnsamt för
den komiska diktningen, utan rent af betraktade
densamma som ett djefvulens verk. Men då Holberg
var i besittning af ett lika klart förstånd, som
af ett lysande poetiskt snille, af lika mycken sann
patriotism, som af satirisk förmåga, beslöt han att
på annat sätt än genom sin komiska kraft sprida ljus
och vetande. Derför riktade han nu litteraturen med en
mängd historiska, statistiska och populär-filosofiska
verk samt tillfällighetsskrifter. De vigtigaste af
dessa arbeten äro »Danmarks og Norges beskrivelse»,
»Danmarks historie», »Alinindelig kirkehistorie»,
»Berömmelige maends og heltes sam-menlignende
historier» och »Heltin-ders sammenlignen-de
historier». Af poetiska arbeten utgaf han under
Kristian YLs regering endast »Mels Klims underjordiska
resa», hvilken år 1741 utkom på latin och sedermera
af Bag-gesen öfverflyttades på danska (öfversatt på
svenska 1746). Tendensen i denna bok, som väckte
nästan lika mycken uppståndelse som »Peder Paars»
på sin tid, är att förlöjliga fabelaktiga
r esebe skrifningar och häfda förnuftet i förhåUande
till vana och auktoritetstro. 1746 dog Kristian
Yl och under hans efterträdare, Fredrik Y,’
andades teatern å-ter fritt efter det pietistiska
prestre-gementet. Till den nu åter öppnade »Danske
skueplads» lemnade Holberg en serie komedier - bland
andra »Abra-
cadabra» -, hvilka dock, trots enskilda
förträffligheter, röja den gamle skaldens
afmattning. Hans sista arbeten voro fem band
»Epistlar», en samling tankedigra och qvicka
betraktelser öfver olika ämnen, samt »Moralske
tanker». Samma år, som Holberg utgaf detta arbete,
tog han afsked från sitt qvestors-embete vid
universitetet, hvilket han innehaft sedan 1737.
Genom sin skriftställareverksamhet och en klok ekonomi
hade Holberg samlat en betydlig förmögenhet, hvilken
han nedlade i stora jordagods på Seeland. Dessa
upprättades 1747 till baroni och testamenterades af
skalden till Sorö akademi. Han dog den 28 Februari
1754 och ligger begrafven i Sorö
Ludvig Holberg.
kyrka. Genom sin djupt betydelsefulla
skriftställareverksainhét hade han vunnit danska
folkets kärlek och beundran samt ett odödligt namn.
I sin ungdom var Holberg en glad och lefnadsfrisk man,
som gerna besökte muntra sarnqväm, gick flitigt på
värdshus (»dog altid lige tor derfra») och tyckte om
»dantz, spill, sel-skab og andet». Hans nervretlighet,
fina kroppskonstitution och redan tidigt började
sjuklighet kommo honom dock småningom att öfvergifva
alla bullrande tillställningar. Af naturen var han
hetsig och benägen för vrede. Efter hand förvandlades
dessa egenskaper till en viss surmulen vresighet,
hvilken särskildt gjorde sig gällande, sedan han
blifvit hypokonder. Sällskapslifvet skydde han på de
sista åren *, då han med allt större njutning hängaf
sig åt sitt ungkarlslif.
På äldre dagar gled hans lif fram med den största
regel-. bundenhet, nästan efter klockslag. Om
sommaren bodde han på sitt landtgods, om vintern i
staden. »Nyfikenheten att bese
främmande ställen», säger han, »gjorde mig förr till
ett per-petuum mobile, men denna nyfikenhet har med
åren försvunnit till den grad, att om Konstantinopel
låge i närmaste provins, Fy en, skulle jag draga
i betänkande att resa öfver Bältet för att bese
nämnda stad.» Ke-dan då han var skolgosse tyckte hans
kamrater, att han lefde som en gammal man och hans
återhållsamhet tilltog med åren. Som barn drack han
vin, blandadt med vatten; på senare tiden skydde han
vin värre än gift och drack endast »vatten och magra
köttsoppor, item kaffe två gånger om dagen». För det
äkta ståndet var den kinkige och nervretlige Holberg
föga danad, och han hade icke heller någon lust för
detsamma. I ett af
små epigram uppräknar han alla de egenskaper, hvilka
hans hustru skall hafva och icke hafva, samt slutar
med följande ord: »Kort sagdt, jag vill hafva en
sådan hustru, som knappast står till att finna-,
det vill säga: jag vill icke gifta mig.» En dam, som
uppmuntrade honom att öfvergifva det oäkta ståndet,
frågade honom, hvad det var för obehagligheter,
han egentligen fruktade. »Då frågade jag henne»,
säger han, »om hon snarkade i sömnen, och då hon
tillstod, att så var förhållandet, sade jag, att en
sådan obetydlighet var tillräcklig för mig att yrka
skilsmessa. Derpå gick jag min väg och qvarlemnade
henne i ett våldsamt skratt.» En af hans käraste
förströelser var att »slaa en
* För öfrigt fruktade man honom- i Sällskapslifvet,
emedan man ej ansåg sig säker för att icke på ett
eller annat sätt få spela en roll i hans komedier. En
gåiig, då Holberg var i fruntimmerssällskap, märkte
han, att en af damerna satt tyst. Han uttryckte sin
förundran deröfver för värdinnan och fick då veta,
att damen af ofvannämnda farhåga beslutit, att i
ett sällskap, der Holberg var närvarande, aldrig
öppna munnen. "Det skall icke hjelpa henne", svarade
Holberg, "hon skall lika fullt komma med." Derpå
gick han hem och diktade den bekanta stumma scenen i
"Barselstuen".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
