Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig Holberg. B. F. Olsson - Lifvets skönhet. Sif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
sladder af» med - bönderna, hvilkas osminkade,
naturliga väsende beredde honom både nöje och
undervisning. Det samtal, som han i tjugonionde
episteln säger sig hafva haft med en bonde om ett
latinskt program, gifver oss en treflig inblick i det
sätt, hvarpå han umgicks med allmogen. Han kunde på
sitt s"ätt finna glädje i naturens åskådande. På sitt
sätt, ty hans sinne för naturskönhet var vida olikt
våra dagars. Det var besläg-tadt med den uppfattning,
som gör sig gällande hos bonden, då han kallar en
trakt vacker, när den har att uppvisa stora områden
af bördig åker och äng. Då han i sin ungdom, vandrade
igenom det för sin romantiska natur beryktade Savoyen,
kallade han detsamma bergigt och fult, och det lider
intet tvifvel, har man anmärkt, att han ansåg sitt
fädernesland för ett af de fulaste i verlden. Holbergs
samtid beskyllde honom för girighet, till följd af
hans inskränkta lefnadssätt och sparsamhet. Det har
emellertid blifvit ådagalagdt, att han gjorde godt,
hvarhelst han fann det vara af nöden, och att han ej
undandrog sig uppoffringar, der han ansåg sådana vara
på sin plats, hvilket man finner bland annat deraf,
att han utsatte ganska höga pris för r,ziirlige og
smukke danske vers",
Med skäl kallas Holberg den nyare danska litteraturens
fader ., hans snille och originalitet utöfvade
nämnligen på den danska litteraturen ett inflytande,
som aldrig någon före honörn och ännu ingen efter
honom ägt. Det var icke hänförelse för det stora eller
för det nordiskt nationella, som han väckte till
lif hos folket ;. men han förberedde den nordiska
renässansen derigenom, att han bortryckte allt, som
spärrade vägen för densamma. Den kälkborgerlighet,
det pedanteri, den skrymt-aktighet och onatur, som äro
sanningens och det andliga lifvets värsta fiender,
fingo genom hans skrifter ett dödligt sår. Hans
mäktigaste vapen var den komiska förmågan, hvilken han
framför allt utvecklade i sina komedier. Vid dessas
utar–betande upptog han den form, som lustspelet
under Inflytande af italienarnas commedia déll* arie
fått i Frankrike genom Moliére, som var hans mästare
och föredömme i mångt och mycket. Många idéer och
hela repliker hemtade Holberg från sina ut-
Horskt skärgårdslandskap.
ländska föregångare, under det de stående, typiska
karaktärerna äro ett arf från italienarna. Men
icke dess mindre är Holberg en af de originellaste
lustspelsförfattare, litteraturhistorien har att
uppvisa. Under det Moliéres stycken bära prägeln
af det förfinade lifvet på Ludvig XIY:s tid, gifva
Holbergs närmast en kraftig, komisk skildring
af den lägre danska bourgeoisiens och allmogens
seder. Holbergs komedier utgöra derjämte vigtiga
kulturbilder. Enligt Öehlenschlägers yttrande, hafva
de återgifvit den danska hufvudstadens borgerliga
lif så troget, att om staden sjönke ned i jorden,
och man om några århundraden blott ut gaf ve Holbergs
komedier, skulle man af dem känna skaldens tidehvarf
lika väl, som vi genom Pompeji och Hercu-lauum känna
den romerska tiden. Holbergs komedier utmärka sig
icke genom någon synnerlig konst eller genom någon
glänsande yttre behandling-, särskildt äro de helt
och hållet misslyckade i fråga om det erotiska. De
typiska figurerna - Je-ronimus, Magdelone, Leander,
Leonore, Henrik, Pernille - äro ingalunda stereotypa,
utan nyanseras rätt mycket i de olika styckena och
äro i det hela tagna ur det nationella lifvet. Andra
karaktärer (t, ex. Den politiske kannstöparen,
Den stun-
deslöse och Per Degn) äro i strängaste mening
originella.
Holbergs komedier mot-togos allt ifrån sitt första
utgifvande med stor förtjusning i vårt land. Några
af dem hafva blifvit verkliga folkböcker, t. ex. .>
Jeppe på berget^, hvilken upplefvat öfver femtio
svenska upplagor. Som ett bevis på huru känd Holberg
var i Sverige anföres följande anekdot: En dansk
lärd, som vistades i Stockholm, hade sändt efter en
skomakare. Denne infann sig och helsade främligen
med orden: "Ack, min herre, er store man är död!" Då
dansken förundrad frågade, hvem han menade, fortsatte
’handtverkaren, nästan med tårar i ögonen: "Er Holberg
är död! . . . Skulle jag icke känna honom? Kom hem
till mig, och ni skall finna alla hans skrifter
hos mig, de äro mina älsklingsböcker; jag läser
i dem morgon och afton." Alla danska och norska
författare efter Holberg, äfven de djupsinnigaste
och allvarligaste, äro påverkade af hans genius.
B. F. Olsson.
Lifvotjg
liåg du en skärgårdsnejd så grå, Så fattig och så
naken, I dunkelhet och skugga stå, Med vågen mörk och
vaken? Du såg den, minns den kanske än, Och frös och
ryste tyst för den.
Då steg ur moln en stjerna fram,
Helt obemärkt och stilla,
Men böljan snart i silfver sam
Af ljuset från den lilla;
Och skuggan vek från haf och berg,
Och det blef lif och glans och färg.
Då blef du åter nöjd och vann,
Bort gick den kalla rysning.
Den nejd blef rik, som nyss var arm,
Blott af en ny belysning.
Den brist, som fanns, du glad fördrog,
När blott en enda stjerna log.
Ack, menskolifvet är en trakt, Som, äfven den, är
kulen, Ty många skuggor gå på vakt Och göra täflan
mulen! Hur väl behöfde denna vy Sig en belysning,
skär och ny!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
