Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotlands skarpskytte- och jägaregilles klenoder. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
fanfarer. Paviljongen var smyckad med flaggor,
ekjöf och blommor: i dess mellersta afdelning, der
gillesklenoderna och de för segervinnarna bestämda
belöningarna voro framställda, var fonden prydd
med ett af blåa och gula blommor bildadt dt> under
en blomstrande furstekrona. Och ungefärligen samma
festliga skaplynne hafva de följande årsfesterna,
när väderleken varit gynnsam^ nästan alltid
bibehållit. Yid prisskjutningen nyssnämnda dag vanns
första priset af en prestman (prosten M. Klintberg),
hvilken också några år senare blef pristagare. Det
andra priset tillföll en handtverksborgare,
ur-fabrikören Y. Söderberg; det tredje en militär,
löjtnant G. F. Leche (efter särskild pröfning af
de lika många »points», som en pastorsadjunkt,
O. Laurin, hade uppnått, hvilken sistnämnde sedan
på flera högtidsdagar vann gillets pris). Nyssnämnde
borgersmän eröfrade äfven, efter ny täflan, »damernas
pris», en smakfullt broderad jagt väska.
Ärligen hafva sedan dess dels på högtidsdagen, dels
vid extra sammanträden, skjuttäflingar ägt rum.
I sammanhang med gillet ordnades snart så kallade
»skytteförbund» inom beväringens kompanier. Antalet
af dessa förbund var år 1877 nitio med två
tusen ett hundra nio ledamöter, de allra
flesta af bondeståndet. Den, som inom kompaniets
skytteföreningar hvarje år skjutit bäst och hunnit
ett bestämdt antal »points», förklaras för »kompaniets
segerskytt» för det året och äger derigenom rättighet
att deltaga i gillets högtidstäflan, utan att behöfva
vara ledamot af gillet.
Anmärkningsvar dt är, att, efter första högtidsdagen
år 1836, då endast så kallade herremän segrade, många,
kanske de flesta, pris hafva vunnits af skyttar,
som tillhört bevä-ringen och bondeståndet.
Sedan år 1850 har gillet årligen utdelat ett extra
pris, kalladt »Stiftarens minnespris», bestående af
räntan å ett af stiftarens förtrogne vän och gillets
hedersledamot, öfverhofstall-mästaren friherre,
Braunerhjelm, till gillet förärad summa af ett
hundra femtio kronor, hvartill stiftaren genom
testamentariskt förordnande lade ett lika belopp,
så att priset utgör femton kronor. Detta pris utdelas
till den af kompaniernas segerskyttar, som’ i gillets
prisskjutning på högtidsdagen hunnit i trenne skott
det högsta antal »points».
Af riksdagens anslag till skarpskytteföreningarna har
kunglig majestät i flera år tilldelat gillet ett tusen
kronor årligen, som användts till målskjutningspris
såväl vid gillets, som vid de inom beväringens
kompanier bildade skytteförbunds sammankomster samt
för öfrigt till åtgärder för skjut färdighetens
befrämjande.
Sedan 1862 har hvarje högtidsdag en särskild
täflings-skjutning (med fem skott på sex hundra
fots afstånd mot en skott-tafla af en och en
half fots tvärlinie) ägt rum om gillets i silfver
präglade medalj. I denna täflan få hvarje gång högst
tio deltaga, nämnligen sådana, som i egenskap af
underbefäl eller manskap tillhöra beväringen och som
deltagit i d’agens prisskjutning. Anmäla sig flera
än tio, hafva de företräde, som den dagen skjutit
de vackraste skotten. Ingen, som redan vunnit denna
belöningsmedalj, hvilken, enligt kunglig majestäts
tillstånd, får å bröstet bäras, får å nyo täfla om
densamma, och bland vilkoren för vinnandet af detta
pris är, att alla fem skotten skola träffa täflan. Och
den som skjutit bäst, blir af gillet hos kgl. maj:t
anmäld till erhållande af nämnda utmärkelsetecken.
Denna medalj, till hvars präglande gillet år 1861
erhöll tillstånd, framställer på åtsidän dåvarande
konungens, Carl XY:s, bröstbild och på frånsidan
följande bilder: vid svenska fanan står en skarpskytt,
laddande sitt gevär; en annan, på knä bakom en
strandklippa, sigtar ut åt hafvet, och på afstånd
synas tvänne ändra skyttar, beredda till anfall. Kundt
omkring läses: /
» Vi jaga for Jandet och kungen».
Orden äro lånade ur Ti|nérs »Sång för Jemtlands
fältjägare». Medaljen, som har half-åttonde storleken,
är förträffligt graverad af Lea Ahlborn.
Till högtidsdagens slutliga öfningar höra skottlekar
på björn och räf, stjernskjutning, med mera.
Såsom i början är omnämndt, har gillet äfven gjort
till mål för sin verksamhet upprätthållandet af
en lagenlig jagt, genom att noggrannt öfvervaka
jagtstadgarnas efterlefnad, att till åtal anmäla
öfverträdelser deraf samt att i allmänhet medverka
till rofdjurs utödande och det nyttiga villebrådets
fredande. Belöningar för dödade rofdjur utdelas
årligen på högtidsdagen.
Att samla och till vetenskapsmän meddela rön och
iakttagelser i zoologi soch jagtkunskap, hörer ock
till gillets syftemål. Den samling af gotländska
fåglar, som gillet redan 1841 påbörjade, har, liksom
samlingen af de till »rustkammaren» efter hand skänkta
föremålen (gamla studsare, armborst med mera), blifvit
öfverlemnad till Yisby allmänna läroverks museum.
Gillets ofvan i korthet omnämnda tvänne Idenoder,
vid hvilka ett par för svenska hjertan dyrbara
fursteminnen äro fastade, torde här förtjena att
vidlyftigare omtalas.
Yi börja med den äldre klenoden, Carl Gustafs
jagt-flaska.
I enskild mans ägo fanns på Gotland, vid tiden
för jägaregillets stiftande, en silfverflaska med
i halsen inpassad bägare af samma metall, hvilken,
enligt fortplantad sägen, skall af arf-prinsen Carl
Gustaf hafva varit begagnad och af honom förärad till
tullnären i Yisby, Sven Orre. Denne, som sjelf var en
utmärkt jägare, säges hafva åtföljt prinsen på hans
jagt-resor på ön, troligen år 1652. Att ön 1652-1654
hörde till den på Borgholms slott residerande furstens
»underhållsländer», är redan omtaladt.
Så fort Hohenhausen fått kunskap om denna historiska
silfverpjes och att den kunde få inlösas, satte han
sig i spetsen för en subskription, till hvilken han
sjelf lemnade ett frikostigt bidrag, och inköpte
jagtflaskan, som med sin bägare vägde ett hundra
tjugotre lod, för tre hundra sextionio kronor,
hvarefter den till gillet, vid dess andra sammankomst,
den 28 Maj 1836, blef, jämte ett af de fyrtionio
subskribenterna under-tecknadt gåfvobref, högtidligt
öfverlemnad. Yid gåfvan var den föreskrift fästad,
att om i en framtid gillet skulle komma ätt upplösas,
skall klenoden lemnas till »Yisby gymnasium», att
bland dess fornlemningar bevaras.
Jagtflaskan, som troligen tillhört ett arfprinsens
reseschatull, är sexsidig, med 2,2 decimaltum breda
sidor samt har i tvärlinie vid pass fyra tum och i
höjd från botten till den rörliga och - liksom allt
det öfriga - prydligt arbetade bygeln på locket
6,7 tum. Flaskan har en låg, rund hals, hvari det
äfvenledes runda, .kupiga locket inskrufvas. På
enhvar af sidorna är en blomsterranka graverad, och
den runda bägaren har samma ornering. Båda äro in-
och utvändigt rikt förgyllda. I botten af flaskan
är utvändigt det svenska riksvapnet under kunglig
krona och, med sina Sköldhållare-lejon samt med det
pfalziska vapnet såsom hjertsköld inom en cirkel fint
inristade. Långs kanterna läsas:
liHoc sm monumentum mimen datum Caroli Gustavi X
regis Svecorum gJoriosissimi renovandum curavit.....»
I öfversättning: »Denna af Carl Gustaf X:e förärade
min-nesgåfva har.....låtit renovera." - Inskriften
och riksvapnet hafva alltså blifvit inristade
sedan arfprinsen blifvit konung. Beklagligen har
renovatörens namn blifvit bortskra-padt, för att
lemna rum för en yngre inskrift, så lydande:
»Foederi Venat. GoM. Milit. et Civ. sanctum lioc
depo-situm dicarunt cives, quibus cara patrice
monumentet,. A:o 1836.»
Det är: »It Gotlands skarpskytte- och jägaregille
hafva medborgare, för hvilka fosterländska
minnesmärken äro dyrbara, helgat denna äreskänk.»
Den andra klenoden, kronprinsen Oscars gåfva,
består - såsom nämndt är - af ett dryckeshorn. Det
rikt silfver-beslagnä och med silfverlock försedda
buffelhornet hvilar mot ryggen och mellan hornen på
en liggande hjort af brons. Från spetsen af hornet
till yttre randen af dess mynning är en längd af
14.5 decimaltum, och hela höjden från fotställningen
af trä, hvarvid hjorten är fästad, till spetsen af
furstekronan, som pryder locket, är tolf tum. Det
breda beslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
