Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotlands skarpskytte- och jägaregilles klenoder. C. J. Bergman - Trientalis. Gustaf Meyer - Saima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
kring hornets öfversta del visar, i drifvet arbete,
ett nordiskt landskap, der trenne jägare med sina
hundar jaga en hjort. Derunder, på hornets framsida,
är gotländska vapenskölden anbragt. De öfriga beslagen
å hornets nedra del äro prydda med åtskilliga slags
vapen och blommor, och sjelfva spetsen slutar med
bilden af en jagthunds hufvud. Krigets och jag-tens
sinnebilder, fint och vackert utförda, förklara den
ädle gifvarens mening med detta i sanning ståtliga
dryckeskärl.
Sedan på högtidsdagen den allmänna prisskjutningen
försiggått och dennas resultat blifvit af prisdomrarna
bestämda, förklarar ordföranden den, som vunnit
gillets första pris, för Bärets skyttemästare". Denne
uppstiger nu på en estrad och, enligt gillets
stadgar af år 1836 och år 1839 (hvilka senare af
dess höge beskyddare blifvit granskade och gillade),
mottager af ceremonimästaren den gyllene jägtflaskan
och dryckesbägaren, samt föreslår tvänne skålar,
den ena för konungen, den andra för kronprinsen och
det kungliga huset, hvarefter han öfverlemnar dessa
dyrbara jagtminnen till ordföranden, som druckit
nämnda skålar ur dryckeshornet och som
i sin tur föreslår en skål för gillets välgång och för
skyttemästaren, hvilken nu dricker ur dryckeshornet
och mottager sitt vunna pris. Derefter utdelas de
öfriga belöningarna. Skålarna beledsagas af fanfarer
och sång.
Att gillets högtidsdag, liksom skjutfesterna i Schweiz
och Tyskland, är en nationalfest, rik på liflighet,
glädje och glans, är ofvan antydt.
Att gillet för vinnandet af sitt dubbla syfte:
skjutkonstens uppöfvande till hemmets försvar och
upprätthållandet af en lagenlig jagt, har i många
riktningar verkat lifvande och gagnande, må här
tilläggas.
Måtte derför detta fosterländska förbund, som i sin,
från all konventionell rangskilnad fria, krets låter
herremän och bondemän, öfverbefäl, underbefäl och
gemenskap, prester och lekmän, husbönder och tjenare
täfla med hvarandra, allt fortfarande och allt
manstarkare samlas kring sina minnesrika klenoder
till ifrig öfning, till fredligt festliga lekar,
för att sedan, när faran hotar, kunna på allvar,
med glädje och seger .>">jctga for landet och kungen!»
C. J. Bergman.
Kn dunkel höstnatt till jorden Der föll en stjerna så
skön, Och i den svartnade mullen Hon sådde himmelska
frön.
Se’n växte der upp små blommor, När vårsol lyste så
mild: En hvar af dem på sin stängel Bar stjernans
skimrande bild.
En flicka gick genom skogen Hon band sig af dem en
krans, Och kring hennes mörka lockar De lyste med
sällsam glans.
Men vinden fpr genom träden Och hviskade ljufligt
dervid Om lifvets oändliga sällhet I vårens och
kärlekens tid.
Så gick en sommar, en vinter, Och våren kom, som
den flytt,
Och prydd med snöhvita kronblad Stod Trientalis
på nytt.
En moder gick genom skogen, Hon fällde så mången tår,
Hon band en krans åt sin dotter, Som låg i stugan
på bår,
Hon fäste den kring hennes lockar, Och sedan vid
fönstret hon satt Och vakade hos den döda I skymmande
Juninatt.
Men vinden for genom träden Och hviskade sakta dervid
Om jordens flygtiga fröjder, Om himlens saliga frid.
Och modern lyssnade stilla
Till vindens vänliga sus,
Kring kistan spred sig ett skimmer
.Så rent, som stjernornas ljus.
Qnstaf Meyer.
land Finlands många sjöar prisar man som skönast
dess »Saima-öga» - det vidsträckta vattensystem,
som breder ut sig öfver en god del af östra Finlands
dalbottnar och som gör nästan hela Savolaks län till
en skärgård, dock icke en skärgård mellan fastland
och vatten, utan mellan sjöar, hvilka än trängas ihop
till .smala vikar och sund, än utbreda sig i vida
speglar, alla med en sakta lutning åt söder, tills de
slutligen förena’ sig i den ansenliga Wuoksi-floden,
den naturliga förbindelsen mellan Saima och Ladoga,
hvartill kommer en konstgjord mellan Saima och Finska
viken (vid Wiborg) - Saima kanal, ett af friherre Nils
Ericsons tidigare mästerverk. På Saima råder liflig
trafik. »Man/seglar»,-säger Topelius, »med båtar,
galeaser och ångfartyg från den ena fjärden in i den
andra, många mil framåt, förbi otaliga öar, uddar,
näs och skiftande stränder. Yäl ser man i Saima land
åt alla sidor, men på de stora fjärdarna synes landet
i blånande fjärran. Vattnet är så genomskinligt, att
man vid klart och lugnt väder ser bottnen på betydliga
djup. Och i detta ljusa vatten speglar sig himmelen så
ren; de små, hvita molnen segla som dufvor i djupet
af sjön. När det är varmt om sommaren, synas sjöarna
djupt högblåa. Från höjderna stiger här och der en
lätt rökpelare upp mot himmelen: det är röken från
en stuga, som skymmes af granarna. På ett annat håll
hvilar en tunn sky öfver skogstopparna: det är röken
från en sved på åsarnas sluttning. Öfver dessa lätta
rökmoln lägga sig vattenångorna i den varma luften och
åstadkomma det fina töcken, som kallas solrök. Och
solröken ligger som det tunnaste flor öfver alla
höjder, stränder och vatten; den gör att allting
synes så mjukt, som vore det inlindadt i bomull. Då
utbreda sig de stora, sköna, djupblåa vattnen såsom
glänsande speglar, infattade i florshöljda, mörka
ramar; och detta är så vackert, att i hela naturen
finnes knappt något vackrare.»
Saimas vackraste parti, Pungaharju, en kringfluten
ås, der färdvägen från Parikkala socken norrut till
Kerimäki, Säminge och Ny slott blifvit anlagd, har
gifvit samme författare stoff till en fin, färgrik
landskapsskildring, deri det bland annat heter:
»Nästan öfverallt är åsen så smal, att vägen upptager
hela bredden af dess vågformiga kam, och så brant, att
man skulle hissna för djupet, derest icke branterna
voro bevuxna med en naturlig inhägnad af barrträd
och löfträd. Från denna höjd, öfver dessa gungande
toppar af björk och tall vidgar sig, när och fjärran,
den skönaste utsigt åt alla håll öfver fjärdar, sund
27*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
