Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saima - Moriskt byggnadsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
och holmar, i den mest skiftande omvexling. Till
höger utbreder sig det herrliga, stora’ Pwrwesi, till
venster en sammanhängande rad af mindre fjärdar, som
tillhör det än vidsträcktare Pihlajaväsi. Mellan dessa
vatten simmar Ptmgaharju som en ofantlig vattenfågel
med utspända vingar, omgifven af sina ungar, de små
holmarna, som söka skydd vid dess sidor. Och ungarna
efterapa sin moder: de äro små, smala åsar, hvilka
stundom kröka sig uti nyckfulla bugter, instänga
det klara vattnet i sund och vikar och slingra sig
fram i de täckaste skapnader. Mellan deras skuggor
flätar sig det ena silfver-bandet in i det andra;
sjö glänser vid sjö så långt ögat kan se. Yandraren
tröttnar icke att betrakta denna naturens behagfulla
lek. Beständigt finner han något nytt, som han tycker
sig icke hafva sett förut, och hvart han äri går,
upptäcker han andra vida, och leende taflor,
villrådig, om icke den sista, han ser, är skönare
än alla de förra. - Det är ovisst, när Punga-harju
är skönast. Några finna det beundransvärdt,
när solen upprinner öfver Puruvesi och fjärdarna
glimma och björkarnas lof synas genomskinliga uti
morgonrodnaden. Andra tycka det vara herrligast,
när månen skiner på Pihlajaväsi och motsatta sidan
af åsen ligger i djup skugga. Så mycket är visst,
att det må vara qväll eller morgon, sommarnatt eller
solsken, finnes ej i Finland en skönare lustgård. Och
detta är mycket sagdt om Pungaharju. Det är att vara
rik bland de allra rikaste; det uppfyller vårt hjerta
med tacksamhet och tillbedjan.»
’ m det å ena
* sidan kan sä-
’ gas, att Spanien aldrig befunnit sig i ett tillstånd
af rikare blomstring, än under hvad som, visserligen
med ett mindre egentligt namn, blifvit kalladt
morer-nas herravälde derstädes, så är det icke mindre
en sanning, att islam sjelf i detta land utvecklat
sin i visst afseende skönaste blomma: jämn-bördig med
Orientens i hvad angår vetenskap och, i det allra
närmaste, dikt samt till och med öfver-träffande
denna inom den enda art af bildande konst, som stod
rättroende museimän öppen: arkitekturen. Har också
minnet af muhamedanismens bördsrätt till Sevillas en
gång såsom minaret^ tjenande Gi-ralda och Gordovas,
sedermera till kristen domkyrka förvandlade,
nittonskeppiga moské hos det nuvarande slägtet något
förbleknat, så torde väl \dock ej finnas mången af
våra läsare, för hvilkens inbillning ej upplåter sig
en hel orientalisk underverksverld vid namnen Gene-
ralife och Alhambra. Alla hafva vi ju åtminstone hört
omtalas denna egendomliga byggnadskonst, hos hvilken
sjelfva gotiken gått i skola, denna spetsbågens och
stalaktithvalfvets arkitektur, som, så litet som
möjligt artikulerande det yttre, i
Serranosporten i Valencia.
ett, den så kallade Serranosporten gifves vara
samtidig med Aragoniens eröfring af staden år 1238. De
tvänne började uppföras år 1349, men blefvo
stället uttömt hela österlandets glöd i en det inres
ornamentik, hvars adel och djerf-het, rikedom och
färgprakt ställa den, såsom en »saga i sten», värdigt
vid sidan af »Tusen och en natts» syskonsagor, barn,
de också, af den österländska fantasien.
Lika skimrande, som sagan är, lika bräckligt är
emellertid äfven i detta fall dess material, och i så
synnerligt många århundraden ännu skall väl ej det
katolska Spanien kunna uppvisa dessa minnen af en
annan tro. För att dessa murar, hvalf, kolonner och
väggbeklädnader inom en ej aflägsen tid skola hafva
samman-sjunkit till högar af grus, sand, kalk och
trä, behöfvas icke en gång sådana våldsamma medel,
som det skred, hvilket för ej länge sedan hemsökte en
del af trakten kring Granada eller just Alhambras och
Generalifes jord. Med dess större omsorg har landet
skäl att, medan det ännu äger dem i behåll, dröja
vid dessa minnen, af hvilka vidstående illustration
framställer i Valencia, hvilken upp-kristne konung
Jakob I:s torn, hvaraf den flankeras, fullbordade
först år 1418.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
