Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett feniciskt konstminne. -o- - Trädgårdarna vid Aranjuez
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
lockar och prydt af fyra långa, på axlarna vågigt
nedhängande bandr Locket har fyra, och sjelfva kistan
sex, i marmorn anbragta handtag; i den venstra
öronöppningen på bilden är borradt ett hål, som
genomgår lockets hela tjocklek och sannolikt är ämnadt
att bereda väg till likets öra för vid dödstill-
fällen öfliga böner och tillrop. Medan bildens hufvud
visar en typ, hvartill motstycken återfinnas i de
äldsta lemningarna af den grekiska bildhuggarkonsten,
påminner deremot sjelfva sarkofagens form
om de egyptiska, från detta lands tjugosjette
herr-skareslägt eller sjunde och sjette århundradena
före Kristus.
lustslottet Aranjuez, hvilket kanske har Schillers
Don §j Karlos lika mycket som sig sjelft att tacka
för sin .^ europeiska ryktbarhet, är (liksom staden
med samma namn) beläget omkring fyra svenska mil
från Madrid, vid Xaramas utflöde i Tajo. I fjortonde
århundradet fanns, på det område, som nu upptages af
slottet, blott en privätboning, ett slags -lan-dthus,
tillhörigt en bland stormästarna af San Jagos
och infatta gräsmattor af en grönska, så mycket
lifligare, som jordmånen här ej lider af $en för
Escurial utmärkande torkan, utan snarare af en
fuktighet, som gör trakten temligen ohelsosam om
somrarna. »Här växa otaliga pilar, cypresser, askar
och aspar», skrifver redan den ined Filip II samtidige
Gomez Tapia; »och i kapp med murgrönan slingrar sig,
kring den sistnämndas stammar, äfven vinrankan. Den
aldrig uttorkade
Narcissfontänen i Aranjuez’ trädgård.
(Teckning af Yan Daryent.)
orden och som under Ferdinand och Isabella
införlifvades med de kungliga domänerna. Karl V
begagnade det till jagtslott. Först arkitekten Juan
de Herrera, mästare äfven för det än ryktbarare
slottet Escurial, uppförde på Filip II:s (död
1598) befallning det nuvarande palatset, Herreras
ursprungliga bygg-nadsplan undergick dock väsentliga
förändringar under de följande regeringarna, särskildt
under Filip Y:s, Filip VI:s och Karl IILs (död 1788),
hvilken sistnämnde konung här hade sin mest älskade
uppehållsort.
Det yttre af sjelfva slottsbyggnaden, en ofantlig,
röd och hvit tegelmassa, med hörn af huggen sten
och krönt af höga skiffertak, är från konstnärlig
synpunkt föga tilltalande; det är dess omgifningar,
dess trädgårdar och parker, hvilka i första rummet
äro egnade att ådraga sig uppmärksamhet. Till slottet
leda öfver tretton alléer, så långa, att man, då man
befinner sig i midten af en sådan, »ej kan se dess
slut»; de afbrytas på sina ställen af stjernformigt
utstrålande sido-alleer,
marken ger näring åt blommor af alla slag och
färgskiftningar, hvilka sprida tusenfaldig vällukt,
på samma gång de erbjuda den lenaste, den ljufligaste
bädd.»
Märkliga äro de många här förekommande
springbrunnarna, bland hvilka en återgifvas af
Velasquez (1599 -1660) på en i Madrids museum förvarad
tafla. Det ges knappt någon mer eller mindre betydande
af den grekisk-romerska mytens peröon-ligheter, som
ej i Aranjuez fått sin vattenkonst och bild. Bland
de mest framstående äro Narcissus’ och Tajo-flodens,
hvilkas vattensprång stiga tilTen. höjd af mer än
sextio svenska fot.
Trädgårdarna sönderfalla i olika, äfven till namnen
skilda, delar; så finns en trädgård de las Estatuas;
Sotillo, prinsens trädgård; »vår»-trädgården med en
labyrint, ett antikt tempel, ett eremitage, myrtnar,
klippta i form af fartyg, och ett schweiziskt
bergparti; la Isla, helt och hållet kringfluten af
Tajo; casa del Labrador, arbetarehyddan, ett slags
paviljong; en afdelning af trädgården föreställer en
vapensköld, i det samtliga blomster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
