Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vikingagraf. O. L. J-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
exempel på ett skaft sniderier, och på årbladen löpa
inskurna lister efter kanten, hvilket dock är alldeles
i öfverensstämmelse med de öfriga föremålens stilfulla
utsmyckning. Till och med tiljorna i fartygets botten
äro prydda med concentriska cirklar.
Utom dessa saker fann man tvänne slädmedar med
högt uppböjd framdel samt märken efter der en gång
i tiden tvärslåarna varit fastade, jämte några
trästycken, hvilka möjligen bildat en vägg, som
åtskilt roddarbänkarna från en i midten löpande gång.
Under förens bottenplankor fann man, bland en hel
mängd ekspånor, ett ganska stort antal små pinnar för
obekant ändamål, såvida de ej, enligt antiqvariens
förmodan, varit använda såsom tältpinnar. Man har
verkligen äfven funnit delar af tyg, som förmodas
hafva tillhört tältet.
På samma ställe fann man äfven en yxa af vacker
form, den för den yngre järnåldern kännetecknande,
samt några långa, större och mindre plankor med på
ändarna stilfullt gjorda utskärningar af drakhufvuden
(fig. 1). Då man aldrig, förut funnit sådana, är det
svårt att säga, hvad deras bestämmelse egentligen
varit, men de antagas hafva haft sin plats i
fram-stammen på de mindre båtarna.
Fartygets reling hade blifvit inböjd, till följd af
det oerhörda jordtrycket ofvanifrån, och på densamma
lågo omkring ett hundra runda sköldar af furuträ, med
i midten fastsatta halfklotformiga bucklor af järn. De
voro lagda öfver hvarandra så, att den bredvidliggande
sköldens halfva del täcktes af den deröfver liggandes
ena hälft, hvilkens periferi alltså tangerade den
underliggandes sköldbuckla, och så hela raden utefter.
Trävirket i sköldarna var måladt svart och gult,
så att hvarannan sköld hade samma färg. Tänker
man sig dertill sköldbucklorna blanka, fattar man,
att det hela nog tagit sig särdeles ståtligt ut och
varit af präktig verkan i dekorativt hänseende. Som
träet är särdeles tunnt, är det knappast troligt,
att dessa sköldar varit använda i striderna, utan
mera varit ett slags representanter för verkliga
sköldar, hvilket ytterligare bestyrkes deraf, att
ej det minsta spår af järnbeslag funnits, och ej
heller finnes anledning till den förmodan, att de
varit öfverklädda med läder, ty i så fall hade ju
målningen varit alldeles utan ändamål.
Mellan fjerde och femte spantet var på botten
längs kölen ett träblock med masthål, hvari fanns
en uppståndare, som räckte ungefär en fot öfver
relingen och som öfverst bar ett tvärträ af omkring
två fots längd. Strax framför masten var en liknande
uppståndare, och tvärträna buro tvänne längs efter
midtgången liggande bjelkar, under hvilka lågo
sammanpackade klumpar, hvilka tydligt kunde urskiljas
vara af tyg, med spår af röd färg, troligen lemningar
efter segel eller tält. Nästan midt i fartyget låg en
större, grof ekbjelke, med hål för masten, af hvilken
ännu en del af omkring tio fot står qvar på sin plats.
Alldeles framom masten låg fartygets stora
vattenbehållare, hvilken haft formen af ett vanligt
kar, men nu var sönderfallen, så att stäfverna lågo
kringströdda på dess botten. Här gjordes äfven
det intressanta fyndet af en större kopparkittel
(fig. 2), hvilken användts vid matlagning, ej blott
i land, utan äfven till sjös, såsom troligt är,
då man betänker de långresor, vikingarna företogo,
ofta i en utsträckning, att de derunder omöjligen
kunde undvara lagad mit. Sidan eller, kanske rättare,
sidorna af kitteln äro, märkvärdigt nog, enligt
utsago af yrkesidkare, gjorda af ett enda helt
stycke koppar och sålunda hvad man kallar drifna,
ett ar|ete, som fordrat;lång tid, men som äfven visar
huru utmärkt godt materialet varit. Bottnen är deremot
nitad fast. Kitteln var vid anträffandet betydligt
sammantryckt af jordtyngden och hade äfven mistat
sitt ena händtag, med dertill hörande ögla. I en annan
del af fartyget påträffades en stor, tre alnar lång;
järnkedja af vackert arbete, hviken begagnats: vid
upphängandet af kokkärlen öfver elden.
På de gamla vikingaskeppen funnos, liksom på våra
fartyg, olika benämningar på de särskilda delarna
inombords. Så kallades främsta delen af fören för
stammen, der platsen under striden var anvisad dem,
hvilka voro tapprast, och
alltså äfven för den, som bar höfdingens »märke». Näst
intill detta rum låg rösnen, som dock oftast
räknades till stammen, och förrummet, der under
striden sköldborgen ordnades omkring höfdingen och
der »högsätet» med »högsäteskistan» fanns. Förrummet
begagnades äfven vid måltiderna och om natten till
hviloplats för kämparna.
Mellersta delen af skeppet kallades för krapparummet,
och här hade roddarna sin plats. Detta rum var genom
bänkarna deladt i många mindre, och dessa återigen
voro delade i två halfrum. Då man af de gamla sagorna
vet, att i hvart och ett af dessa halfrum funnos tre
män, en som skulle ro, en som skyddade den roende
och en för att strida, så är det derigenom möjligt
att bestämma, huru stort det ungefärliga antalet
kämpar varit om bord på ett vikingaskepp, då man vet
halfrummens antal.
Detta har dock mött svårigheter vid Sandefjordsfyndet,
i det att just detta rum var det, som blifvit utsedt
att tjenä höfdingen till hans sista hviloställe,
hvarför också den ursprungliga inredningen blifvit
borttagen. Grafkammaren var så ordnad, att man i
ekbjelken, hvaruti hålet eller inskärningen för masten
fanns, hade utskurit ett nytt häl och der insatt en
stor, upprätt stående bjelke.
En annan sådan var lagd längre akter ut, äfven med
hål för en på ände stående stock. På hvarje sida om
dessa hade blifvit anbringade tjocka bräder, bildande
två kammarväggar öfver fartygets bredd och sluttande
nedåt relingen, så att de fått utseende af gaflarna
på ett * boningshus, hvilket också lätt kan urskiljas
på teckningen. Mellan dessa båda gaflar voro tjocka
bjelkar af rundtimmer lagda såsom tak, stödjande sig
med de nedre ändarna mot fartygets reling. Den största
möda hade blifvit nedlagd på ifrågavarande rum, i det
att väggarna voro helt och hållet beklädda med näfver,
och nedre ändarna af väggplankorna väl infalsade i
en på fartygets bredd lagd timmerstock. All denna
möda har dock varit nästan förgäfves, ty taket
hade instörtat. Detta hade dock betydt mindre, men
en annan omständighet, som synes vara ledsammare,
är den, att undersökningen visat att det nu ej var
första gången, som grafhögen öppnats, utan att så
skett redan en gång förr. Man vet nämnligen, att det
varit ej så ovanligt, att grafhögar blifvit plundrade
af illasinnade, hvilka velat tillegna sig de beryktade
vapen, kämpen haft med sig i grafven. Att plundrarna
af Sandefjords-högen gått mycket hårdhändt till väga,
visar hela babordssidan af grafkammaren, hvilken
är borthuggen, äfvensom tre fjerdedelar af bottnen
eller golfvet. Allt, som fanns der inne, tillika med
vikingens qvarvaranfle ben, låg kringspridt här och
der, hvartill äfven kommer, att ej ett enda vapen
fanns, hvilket ju’är helt och hållet stridande emot
bruket vid högläggningar.
Hvad som anträffades der inne var en del af en
men-niskas kranie, en ryggkota, ett lårben och tre
andra ben, en halfklotformig, svarfvad spelbricka
af något ämne, som liknar horn, några återstoder af
tyg, som varit guldinväfdt och hvilket låg i ett
urhålkadt stycke trä, samt några andra trästycken
jämte läderbitar och en del föremål af metall,
hvilka funnos på den ej uthuggna delen af kammarens
botten. De bestå af spännen, ändstycken till remmar
och bälten, knappar, beslag till seltyg och betsel
med mera. Af knapparna äro i synnerhet ett par af
synnerligen stort intresse, i det att de framställa
i genombrutet arbete en ryttare med fälld lans,
ett bevis för, att de tillhöra riddartiden och att
det ej heller kan vara norskt arbete, utan hemtadt
från utlandet.
Äfven fann man två stora fiskkrokar, och med den ena
af dem hade man tillåtit sig en sådan lyx, som att
belägga den med silfver.
Akter om grafkammaren påträffades lemningar af en
mindre järnkittel och i närheten deraf några skedar
af trä, äfvensom bitar af och äfven nästan bibehållna
träsaker (fig. 7).
Aktern af skeppet är högre än någon annan del,
och den kallades också för lyftningen. Här var
höfdingens plats under striden, tills äntringen skulle
taga vid, ty här hade man en fri utsigt öfver hela
fartyget. Äfven hans sofplats var här anordnad. Då
Sandéfjords-fartygets akter utgräfdes, fann nian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
