Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veganauternas segertecken. Birger Schöldström - Oriktiga föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
härmed menas naturligtvis ingenting mer eller
mindre, än att en stackars författare tillmätes
vida mindre verklig kunskap om de saker, han i
sin bok af handlar, än önskligt vore, och att han
sålunda måste ersätta, hvad som härutinnan brister,
med mer och mindre väl hopspunna »dikter» = lögner,
till den stora allmänhetens förvillande eller rent af
förledande. Hvad farfars far berättat händt och sannt
vara, det tros deremot som bibeln, vare sig att denne
hedersman sjelf roat sig med att n dikta» eller i sin
ordning blifvit förd bakom ljuset af sin farfar. I
förbigående må för lustighets skull anmärkas, att, för
så vidt författaren varit i tillfälle att iakttaga,
man sällan eller aldrig får höra morfar åberopas som
stöd eller auktoritet vid dylika meningsbyten.
Har nu farfar en eller flera gånger varit till
Stockholm, så må vi så godt först som sist gifva
vår sak förlorad, vore hon än aldrig så rättvis.
Men har gubben icke varit så lycklig, så har
han dock hemtat mycken visdom 11 ur en gammal bok»
(hvilkens titel man emellertid aldrig får veta),
och då står man nästan lika illa deran. Det bör
derför blifva en af folkhögskolans icke minst vackra
uppgifter att låta »farfars» kunskaper reduceras till
sitt verkliga värde, då folkskolan ensamt icke kan
anses hinna till härmed. Farfar må hafva varit en
aldrig så förfaren man, och må ock hans minne
derför äras af hans slägt, men till allt kunde väl
gubben ändå icke hinna! Må man derför ursäktas, då
vi i det följande tillåta oss påpeka några af
de mångar-tade villfarelser, som »faf-fa» lemnat
i arf åt sina efterkommande
och som vi på vidt skilda orter funnit vara
ungefärligen desamma och lika så fast rotade, som en
ännu kärnfast ek.
Eåkar talet falla på Bellman, så är väl detta namn
kändt af hvar man, men, du store Apollo, huru! Af
hans skaldskap är föga eller intet bekant, och af
hans melodier hafva vi i Norrland och Dalarne hört
blott ett par, tre, och dessa dertill vanställda;
men vill man veta något mer om Bellman, så blir
man trakterad med de vidunderligaste historier om
äfventyr, i hvilka Bellman skolat spelat hufvudrojlen
och hvilka oftast äro af den snuskigaste beskaffenhet,
värdiga mera den värsta Ulspegel, än en bildad
menniska. Här är Bellman ingenting annat än en usel
hofnarr, Gustaf den tredjes krypande slaf, och icke
tänkande på annat, än att spela »hoffr öknarna» råa
och plumpa spratt, sin höge herrskare till gamman
och förlustelse. Sjelf är Gustaf som oftast med vid
utförandet, förstås förklädd, men dock lätt igenkänd
af de lättfärdiga sköna. Yi hafva hört väl ett tjog
dylika, vilda historier om Bellman, och deras anda
kan läsaren bäst fatta, då vi nödgas förklara, att
ingen enda af dem kan återgifvas i tryck!
Beklagligt må väl i sanning vara, att okunnigheten
och råheten ännu här och der kunna vara så stora
på landsbygden,
Fi*, l
ISTordenskiöldska medaljer.
Fig. 1-1’: Finska Hushållningssällskapets medalj ;
2-2’ Kyska geografiska sällskapets medalj. (Dessa
medaljer äro af guld.)
som vi här sanningsenligt uppgifvit beträffande
Bellman. Hvarje af författaren gjordt försök till
vederläggning af gemenheterna och till upplysning
om hvad Bellman verkligen var, både som skald och
menniska, har mottagits med mer eller mindre öppet
misstroende eller ock ren likgiltighet. »Må vara med
det huru som helst», kan man få höra, »men si nog är
det säkert ändå, att Bellman var en stor skälm och
spektakelmakare, fast herrarna nu för tiden liksom
sJcäms för’n och hans upptager. Jag minns nog, jag,
att farfar...»
Och så kommer den gubben fram igen och med honom nya
»gubbar» om Bellman - och så måste vi stoppa vår egen
pipa i säcken och tiga.
Om möjligt ännu orimligare och befängdare ställer sig
mångenstädes än i dag föreställningen om frimureriet
och hvad dess medlemmar hafva för sig vid sina
nattliga sammankomster. Här är åter »faffa» framme
och spökar, och det så att det förslår!
Farfar har varit till Stockholm med fågel, och som
han hört mycket talas om frimureriet och är en djerf
och förslagen karl, så besluter han sig för att söka
spionera ut något mera, än han redan med säkerhet
vet. För detta ändamål gör han sig bekant med en
vaktmästare vid orden, super denne full
och »pumpar» honom sedan. Men vaktmästaren, hvilken
sjelf har svurit »den rysliga e-den», är i början en
försigtig och tystlåten broder och först sedan han
blifvit tillstucken en »grön tia» och fått löfte om
ett orrpar eller en tjädertupp, kan han ej längre
motstå den lockande frestelsen.
Han faller i farfars slugt utlagda garn och börjar
hviskande meddela ett och annat om hundturken
och dennes begär efter små, slagtade, kristna
barn. Slutligen och vid löftet om ännu en tjäder
lofvar han sin nye vän att en natt få »komma in
i frimureriet» och sjelf med egna ögon öfvertyga
sig. Farfar är punktlig, och vid det matta skenet
af en blindlykta får han nu komma in i ett rum,
der tjogtals barn af olika åldrar och kön ligga
styckade och nedpackade i tunnor och kar, färdiga för
export. In i sjelfva det rysliga menniskoslagteriet
får han dock icke komma, trots erbjudandet af ännu
en »grön tia», men vaktmästaren för honom genom en
lång, mörk gång fram till en järnbeslagen dörr, och
lyssnande vid denna kan han godt höra jämmerropen
och de hjertslitande bönerna om försköning från de
arma offer, hvilka denna natt skola falla för den
blodiga bilan.
Farfar har nu både sett och hört nog, och han
vet sålunda, hvad han skall tro om frimureriet, I
hembygden låter han sedan dunsta ut, hvad han vet och
så dyrt fått betala- och nu är saken klar och trodd
af hvar och en. Att söka vederlägga orimligheterna
af allt detta, är för visso ett fåfängt arbete,
och ju mer man försöker, desto lättare kan man råka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
