- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
294

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poppeln. E. A. - Förvillelser i modets verld. O.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JPoppeln.

?eckningen å föregående sida visar oss bilden af
några pyramidpopplar. Poppelslägtet (Populus) tillhör
den naturliga familjen Salwinece, som derjämte
omfattar ett annat slägte, pilarnas (Sallx). Dei
senare företer en mängd vexlande arter, hvilka, med
få undantag, tillhöra det norra halfklotet och hafva
sitt egentliga tillhåll inom den kalla zonen (Lappland
räknar ej mindre än tjugo till tretio $Ä?-arter, och
på Spetsbergen representeras hela trädvegetationen
af några högnordiska pilformer).

Från pilarna är poppelslägtet föga skildt. Det
utgöres af i allmänhet resliga träd med på långa,
från sidorna hoptryckta skaft sittande, mestadels
äggrunda blad. Som dess hemland kan angifvas Europa,
Asien och Nordamerika. Vårt land äger blott en inhemsk
poppelart, men denna är så mycket allmännare, aspen
(P. tremula). Det latinska artnamnet betyder »den
darrande» (man jämnföre första versen i den fjerde
af B. E. Malmströms »Angelika»-elegier: »Susen er
grafsång, susen af sorg, I darrande aspar»). Detta
syftar på den ständiga dallring, hvaruti bladen
befinna sig, och denna beror derpå, att de med mycket
långa, hoptryckta skaft äro fästa vid grenarna.

Den fromma folksägnen berättar, att Kristi kors var
gjordt af asp virke, och att sedan dess alla aspträd
darra af fasa för det dåd, hvari en af deras slägte
en gång varit delaktig.

goderna utgöra, som bekant, ett helt och håUet
egendomligt förhållande i lifvet och spela i sin
förvånansvärda nyckfullhet en verkligt tyrannisk
roll bland menniskorna. Från vildens genomborrade
näsa eller läpp till den förfinadt civiliserade
europeiskans genomstungna örsnibb och trångt
åtsittande snörlif gifves det knappt någon stollighet,
som icke under någon tid eller hos något folk blifvit
stadfäst eller föreskrifven af modet. Detta älskar
för öfrigt de vanvettigaste språng - efter den
halfklotformiga styfkjorteln, som under Ludvig XV:s
tid intog nära nog platsen af ett litet rum, följer
oförmedladt en särdeles snäf klädning, som knappt
tillåter sin bärarinna att göra ett enda obehindradt
steg, och rococco-periodens utsmyckade hof- och
salongsrock är den omedelbara föregångaren till
vår nuvarande borgerliga frack. Och hvad som är det
besynnerligaste i saken, det är, att vi högt bildade
kulturmenniskor, som skryta så mycket öfver att vi
genom vårt tusen- och åter tusenåriga hjernarbete nått
en så hög utvecklingspunkt, dock verkställa alla de
tokerier och galna språng, som modet föreskrifver oss,
med en djupt allvarlig värdighet och foga oss efter
alla dess tyranniska infall med en samvets-grannhet,
som vore värd en bättre sak.

Tanken på detta högst märkliga förhållande har
föranledt oss att något närmare skärskåda de mera i
ögonen fallande förvillelser, hvartill modet gjort
och gör sig skyldigt.

En af dessa förvillelser består i fasthållandet af
barbariska bruk, och ett sådant är till en god del
användandet af smycken. Yi vilja visst icke förneka,
att smycket har sitt berättigande, nämnligen såvida
det innebär en förnuftig mening, det vill säga såvidt
det har ett praktiskt ändamål. Nålar, spännen, skärp,
knappar, kammar eller kedjor, som fasthålla eller bära
något (eller åtminstone skenbart bära något), hafva
ett bestämdt ändamål och kunna, ja, böra derför vara
konstfullt arbetade samt tillverkade af ädla metaller
(om tillgångarna sådant medgifva)*, det är nämnligen
i sin ordning, att menniskan bearbetar de ting,
hon begagnar, med en viss kärlek och omsorg. Äfven
halsbandet har sitt berättigande, om det uppbär till
exempel ett kors eller någon annan religiös symbol
eller åtminstone en medaljong med ett porträtt eller
en hårlock, ty bärandet af ett sådant föremål är
(eller var åtminstone ursprungligen) ett uttryck af
fromhet eller af tillgifvenhet för någon frände eller
vän. Deremot är bärandet af alla öfriga smycken -
dit höra ringar,

Aspen förekommer allmänt öfver hela vårt land,
i lunder och backar. Någon egentlig praktisk
betydelse har hon ej haft förr, än i senare tider,
då virket, som hos alla poppelarter är lätt och
mjukt, fått stor användning vid den uppblomstrande
tan dsticksfabrikationen.

Bland hos oss odlade poppelslag intager pyramidpoppeln
(P. pyramiddis) ett framstående rum. Hon utmärker
sig genom sin ranka, resliga växt -r- hennes höjd lär
kunna uppgå till tjugofem meter (omkring åttiotre fot)
- och sina triangel-formiga blad. Sitt egendomliga
utseende får trädet deraf, att dess grenar växa nästan
rakt uppåt, tätt tryckta till stammen. Att resa fram
genom en alle af pyramidpopplar, gifver intrycket
af att fara mellan tvänne led af väl exercerade,
ståtliga soldater.

Såsom pyramidpoppelns hemland nämner man i allmänhet
Persien. Från Italien fördes hon i midten af adertonde
århundradet öfver till Frankrike, och derifrån har
hon sedermera spridts vida omkring.

Af öfriga i Sverge odlade poppelarter må
nämnas svart-poppeln (P. niger], som står så
nära pyramidpoppeln, att den senare af många
vetenskapsmän. ej anses vara annat än en afart af
den förra, äfvensom den genom sina på undre sidan
hvitglänsande blad utmärkta silfverpoppeln (P. alla)..

E. A.

i modete

braceletter, armband och halskedjor, som ingenting
bära - egentligen en råhet, ty det innebär
ingenting, annat, än ett vidhåUande af en urgammal
sed hos vilden, som i sin enkelhet icke förstår att
tillfredsställa sitt lyxbehof på annat sätt, än genom
att hänga de saker, som behaga honom, kring halsen. Om
dessa saker äro skalpen af en dödad fiende, tänderna
af ett nedlagt vilddjur, musselskal, glasperlor,
metallbitar eller briljantringar eller konstfullt
bearbetade armband, det är likgiltigt. Eåheten ligger
deri, att man förmenar pryda sig, det vill säga göra
sig skönare, om man behänger sig med något, som icke
står i förhållande till kroppen eller beklädnaden
och således är meningslöst. Oseden med betydelselösa
smycken urartar i sjelfva verket till ett afskyvardt
barbari, då man afsigtligt borrar hål i kroppen,
för att deri fästa någon prydnad. Yi gripas af fasa
öfver botokadernas plägsed att genomborra näsan och
läpparna, för att erhålla fästen för ringar eller
knappar, men vi finna ingenting oskönt i de högt
bildade europeiska damernas genomstungna örsnibbar
och Örhängen.

En annan modets förvillelse består deri, att
man glömmer kroppens harmoni och bemödar sig att
ensidigt låta en kroppsdel framträda utan hänsyn
till de öfriga. Detta förfaringssätt grundar sig
vanligen på en i sig sjelf riktig tanke och felet
beror oftast derpå, att ensidigheten öfverdrifves
till oskönhet. Så var qvinnodrägten under nionde
och tionde århundra-... dena oskön, emedan den
inneslöt kroppen liksom i en säck. Man handlade
derför alldeles riktigt, då man i tolfte århundradet
började sammanfatta klädningen omkring midjan,
hvarigenom en af qvinnokroppens förnämsta skönheter,
det smärta lifvet, gjorde sig gällande för ögat. Det
var emellertid en smakförvillelse, då man sökte komma
naturen till hjelp och började att med tillhjelp af
snör lifvet, på beqvämlighetens och helsans bekostnad,
sammanpressa lifvet till getinglik smalhet. Men ännu
längre gick förvillelsen, då man ställde snörlifvet
i förening med en vidlyftig styfkjortel, som kom den
smala midjan att se ännu smalare ut. Styfkjorteln
växte allt mer i vidd, så att till exempel Pompadours
hade en genomskärning af fyra och en half alnar. Det
var således mycket naturligt, att detta fula,
onaturliga, obeqväma mod slog qm i sin motsats, i den
snäfva kjorteln, som hindrade sin bärarinna att taga
ett enda. fritt steg - ett mod, som är lika oskönt
och oändamålsenligt som det föregående, emedan det
representerar den andra ytter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free