Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigzag. Bilder från en längre sommarresa av Jo. Jo. III. En angenäm söndag i S:t Cloud, en bedröflig i Versailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:cnn
322
skratten. Yilja vi erfara huru våra blifvande äkta
hälfter se ut, så lyssna vi till en liten, fyraårig
flickas naiva lexa, medan hon bjuder ut förseglade
porträtter, som kanske suttit på någon pomad-burk:
»Yoici le portrait de la persönne, qui vous aime, å
deux sous» (se här porträttet af den, som älskar er,
för två sous).
Yilja vi vidare blicka in i våra framtidsöden0, så ha
vi inte mindre än tre olika feminina clairvoyanter,
hvilka inuti sina små hus på hjul af bida sina
attacker af siareförmåga. En af de mystiska
mamsellerna åtager sig till och med att framlägga
intyg af icke mindre än fyratio vetenskapsmän om sin
underbara skicklighet. Emellertid, under de timmar
vi flanerade bland den böljande massan, sågo vi ingen
enda, som trängtade efter det »underbara» fenomenet,
utan man gick med ett leende förbi den dåliga
lockmaten. Stackars lockfåglar der inne i buren!
Större lycka göra då de, som bjuda på »massacre
des m-nocents». Uppspetade på flera olika hyllor,
sitta dockor af de mest skiftande och komiska
karaktärer: gubbar, gummor, dibarn, skolpiltar,
flickor, officerare, soldater, riddare, munkar,
vildar, professorer, blusmän, akrobater etc. På
disken till tältet ligga mjuka guttaperkakulor af ett
vanligt äpples storlek, hela korgar fulla. Med dessa
kastvapen söker man nu slå ned något af de »oskyldiga»
offren på hyllorna. Kamlar en »professor» eller en
vilde på näsan, belönas man med en skrattsalva af
de kringstående och ett papper med nygräddade små
bisquier af dockornas ägare. Träffar man en annan
figur, än den man högljudt utvalt, botar man fem
centimer.
I butikerna näst intill mötes man af målade
turkfigurer med öppna svalg af ett käggelklots
storlek. Lyckas man i dessa vidöppna munnar inkasta
någon af de träkulor, som upptaga förgrunden, vinner
man detsamma som vid »massakern». Naturligtvis betalas
hvarje kast eller slag med fem centimer, och då de
misslyckade kasten utgöra nio tiondedelar, så återstår
alltid en ganska vacker behållning för arrangören.
Emellertid befann sig bland reseqvartettens ledamöter
en man, som sjelf uppfunnit och odlat ett kastspel med
stenar, kalladt »Pippispelet», en sorts variation af
det gotländska varpaspelet, och hvilket »Pippispel»
sedan flera år blifvit vida berömdt såsom sommarlek i
Stockholms omnejder. Tack vare denne mans träffsäkra
hand, kastade han på tio kast tre kulor i svalget på
det gapande turkhufvudet, hvilket lyckliga resultat
under de kringståendes högljudda bifall skaffade
honom en hel karta af »macarons», såsom dessa bisquits
benämnas.
Dock, det var ju inte egentligen för marknadens
eller folknöjenas skull, vi företogo utflygten från
Paris. Yi båda äldre i sällskapet ville återse det
ståtliga slottet S:t Cloud, som vi inte sett sedan
1852, då vi lustvandrade genom dess praktsalar,
beundrande dess konstskatter och minnesmärken.
Här stå vi, efter en mödosam promenad uppför
den branta backe, som leder in till den ståtliga
slottsparken, ändtligen på en plats, från hvilken
vi till någon del kunna öfverblicka det omätliga
Paris, med den böljande Seinen full af ångbåtar till
förgrund. Hvilken hänförande tafla, infattad i en
ram af lummiga, trädbevuxna höjder, öfversållade af
tusentals pittoreska villor!
Låtom oss slutligen vända ryggen några minuter åt all
denna herrlighet och kasta en blick på det ryktbara
slottet.
»O, du förödelsens styggelse!» kan man i sanning
utropa vid den hjertskärande anblick, som möter
en. Det hela utgör en den mest tilltalande minnesstod
öfver krigets fasor.
Den förr så prydliga och genom sitt romantiska läge
så förtjusande slpttsbyggningen är en enda stor ruin,
genom hvilkens gapande gluggar man ännu tycker sig se
eldtungorna slicka ornamenterna och rökmolnen välta
fram genom de dyrbara salarna, likt en hord barbarer,
som härjar allt i sin väg.
. Ar 1572 uppbyggdes slottet af en simpel, men
ofantligt rik borgare, köptes och omskapades 1658
af Ludvig den XIY:e, hvarefter det af denne suverän
skänktes till hans broder hertigen af Orleans. Ludvig
den XYLe återköpte det sedan 1782 för sin drottning
Marie Antoinette.
Liksom det nu i skepnaden af en ruin tyckes vackla
och digna under sina ännu rykande minnen, om vi så
få uttrycka oss, likaså dignar det ock under sina
många historiska, bland
hvilka vi endast vilja påpeka magra få eller den 9
November 1799, då Bonaparte genom sina grenadierer
bortjagade och upplöste »le conseil des Cinq-Cents»,
hvarefter han tre dagar .senare blef utropad till
förste konsul. Dessa minnen från grundläggandet af
hans makt voro också sannolikt för usur-patorn så
lifliga, att han af dessa skäl hyste en särskild
förkärlek för det vackra slottet. Yidare den 3:dje
Juli 1815, då Paris’ andra kapitulation undertecknades
på S:t Cloud, hvarest Blucher den tiden hade sitt
högqvarter. Här utfärdade också Karl den X:e,
den 25 Juli 1830, sin ryktbara proklamation mot
pressfriheten, om kamrarnas upplösning och så vidare,
hvilket stordåd framkallade Juli-revolutionen. Några
decennier senare blef S:t Cloud Napoleon den III:s
favoritresidens.
Under tyskarnas belägring af Paris 1870-71 blef
sjelfva staden S:t Cloud nästan totalt öfvergifven af
sina invånare, medan fienderna delvis hade occuperat
densamma. I Oktober 1870 nedbrann hela slottet,
kasernerna och ett stort antal af husen i staden. Om
eldens uppkomst smyga olika rykten. Tyskarna påstå,
att slottet antändes genom en bomb från det af
fransmännen försvarade fästet Mont Yalerien, medan
invånarna återigen förneka att bomben någonsin
träffade, Elden utbröt dessutom den 12 Oktober,
således fem dagar efter sedan vapenstilleståndet var
undertecknadt. Då emellertid under dessa olycksdagar
åtskilliga kaserner och hus i staden af de segrande
blefvo uppbrända af »strategiska» skäl, såsom det
hette, är det lätt antagligt, att det ståtliga slottet
af samma skäl fick dela samma öde. Hvilka dådsmännen
än må ha varit, säkert är, att den sköna byggningen
nu framstår såsom en den mest hjertgripande bild af
förstörelsen, och hon tyckes med sina håliga ögon
uttala en förbannelse öfver de menskliga lidelserna,
som ställa skapelsens herrar långt under djuren,
ty djuren kunna förstöra hvarandra inbördes, men de
anfalla icke de döda tingen.
Med vemodiga känslor vandrade vi genom den sköna
parken, hvilkens rika blomsterrabatter der och hvar
skickadQ en slingerväxt upp att dölja de mångenstädes
lemlästade marmorstatyerna. Naturen sörjde sin syster
konsten, hvilken man öfverallt oskärat i dessa
minnesdigra nejder, och hon syntes vilja göra sig
dubbelt skön, för att häntyda på huru Guds skapelse
dock evigt består, medan menniskoverk förstöras af
fräcka menniskohänder.
Sedan vi intagit vår middag på en restaurant, från
hvilkens terrass vi hade utsigt öfver det böljande
folklifvet under oss och hvilkens små afdelade, af
murgrön omslingrade, bås med platser för fyra till
sex personer erinrade om anordningarna vid det lilla
värdshuset å Kastellholmen i Stockholm, »kastade vi
oss å nyo in i verldshvimlet», såsom det heter på
det studentikosa språket.
Knappt hade vi emellertid gått hundrade steg bland
den glada och till utseendet så lyckliga folkmassan,
förr än våra öron uppfångade det kära modersmålet från
en grupp bakom oss. Yi vände oss om och skakade hand
med den älskvärde värden på Hasselbacken, hvilken,
nämnligen värden, med en del af sin familj gjort en
tripp till verldsstaden.
»Så här skulle Djurgårdslifvet se ut!» tänkte och
utropade vi båda patriarker sympatiserande vid
anblicken af det rörliga och mångskiftande lifvet
rundt omkring oss. Hvilket glammande och hvilken fröjd
öfver tillvaron på alla håll, ja, också hos dem, som
skola lefva af barmhertigheten! Tiggarna der och hvar
se merendels glada ut, då de visa på ett sönderskjutet
ben eller en lösarm såsom minne af sista kriget. Ja,
sjelfva zouaven der borta, han, som blåser flöjt
medelst det öppna, silfverskodda hålet efter ett
skottsår på halsen och genom hvilket hål han andas,
ser visserligen ansträngd ut, men strålande lycklig
öfver minsta skärf, som den egendomliga konserten
inbringar.
Tiden var nu inne för de berömda vattenkonsterna
att utföra sina roller, .och de gjorde detta
på ett storartadt sätt. Sorlet från de tusende
springvattenrören öfverröstade sjelfva bifallssorlet
och applåderna. Det var ett söndersplittradt Nia-gara
vi en stund hade framför oss.
Yi gjorde ännu en promenad i den herrliga parken under
afbidan på qvällens fyrverkeri, öfverallt beundrande
den lifliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
