Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Bergqvara Borgrätt och Ängsö Hals- och Handrätt. Bernhard Schlegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
gaf till känna, att han låtit lagläsaren Nils
Eskilsson hålla Borgrätt på Bergqvara, hvarvid en
högmålssak förekommit, hvilken ock af Borgrätten
af dömts. Det föreföll Sparre - ehuru sådana
högmålssaker af urminnes tid resolverats af rätta
jordäganden och husherren, samt han af denna
orsak »resolverat hafwer samma lofflige bruuk
att effterkomma», på det att hans arfvingar ej
skola beskylla honom för någon försummelse rörande
deras rätta friheter -, hvad hans person angick,
betänkligt att dömma i denna högmålssak, hvarför
han hänsköt den till Hofrätten. Som han icke ville,
att detta skulle i en framtid vara hans arfvingar
till men, så förbehöll han sig och dem all den
frihet, rättighet och privilegier, som brukats vid
Berg-qvara. Härpå resolverade Hofrätten, att Sparre
ännu ej, enligt adliga privilegiernas föreskrift,
bevist sin rättighet att hålla Borgrätt, hvarför
Hofrätten ej heller dömde i den af Sparre han-skjutna
högmålssaken, Härefter aflät nämnda Hofrätt en
skrifvelse till kunglig majestät, vid hvilken
bifogades underrättelse, om hvad hittills förekommit
i denna sak. Som Hofrätten ansåg det för ett vigtigt
ärende, som angick kunglig majestäts rätt i lifs-
och hög-målssaker, förfrågade den sig, om Sparre
måtte tillstädjas att hålla Borgrätt på Bergqvara
gård och sjelf resolvera och förklara »alla saker,
både lifs och högmåls», som der blifvit afdömda emot
»usitatam praxin» och riksens beslut samt inga saker
remittera till Hofrättens resolution och i så måtto ej
heller vara pligtig att efter rättegångs-ordinantian
inleverera domboken på de saker, som på Bergqvara gård
upptogos och afdömdes. Hvad svar, som följde härpå,
är obekant, men Borgrätten utöfvades fortfarande,
emedan dess domböcker för åren 1642 och 1647
förvaras ännu i Säfstaholms arkiv. Ar 1649 den 30
Augusti utfärdade drottning Kristina privilegier på,
Bergqvara Borgrätt, innehållande att Bergqvara ägare
och hans efterkommande »skole och mage alle dhe saker,
som widh Bergquara gårdh och under des jurisdiction
och consequenter på der tillhörige godz förefalla,
både stoore och små, ehuadh nanipn, dhe hafwa, och
böre och kunna laghföras, ransaka, skärskåda och
affdömma effter som Sveriges lagh och laga stadgar är
eenligitt och lijkmätigt.» Häraf synes, att Bergqvara
herrar kunde afdömma och mildra till och med lifs-
och högmålssaker, utan att underställa dem någon högre
instans, men vid sådana mål hänsköts dock, såvidt
bekant är, saken till Göta Hofrätt, emedan ägaren
»för sin person ansåg det betänkligt att resolvera
på denna högmålssak, men förbehöll sig, att detta ej
skulle lända hans efterkommandes privilegier till:
prejudice», hvilket Hofrätten ock gjorde. * Detta
ses af i Säfstaholms arkiv förvarade handlingar. Hvad
Borgrättens sammansättning angår, bestod den år 1598
af en nämd af tjugofyra personer-, någon lagläsare
eller häradshöfding namnes ej, men väl förekomma
tvänne borgmästare i Yexiö såsom bisittare i nämden:
Denna nämd dömde i lifssak, åberopande landslag och
gårdsrätt, och ägaren sjelf uppträdde inför densamma
som part. Senare utgjordes domstolen, då ej Bergqvara
ägare sjelf var tillstädes, af en häradshöfding eller
lagläsare, som af Bergqvara ägare förordnats, jämte
en nämd af tolf bönder.
Konung Karl den elfte befallde år 1691 den 10 December
Kanslikollegium att jämte Reduktionsdeputerade
undersöka,
Paradisfågel.
(Se texten å följande sida.)
på hvilka rättsgrunder Bergqvara ägare njöto dessa
särskilda privilegier.
Ägaren, herr Lars Sparre, härom hörd, kunde ej
uppgifva annan grund, än urminnes häfd, saint att,
sedan Johan Sparre förlorat lifvet i Kalmar och
kort derefter brodern Erik i Linköping, slägtens
alla skrifter och dokument skingrats, hvarför han
ej kunde visa någon annan handling, än drottning
Kristinas ofvan nämnda privilegier af den 30 Augusti
1649. Denna undersökning ledde år 1692 den 9 Februari
till upphäfvande af denna domsrätt. »Wårandes dess
förutan en sådan af Pos-sessorerne här tills öfwad
rättighet af den natur och beska ffen-het, att hon
i ringaste måtto ingom androm än högsta öfwer-heten
i landet tillständig är.»
2. Ängsö Hals- och Hanar ätt.
Denna gårds Hals- och Handrätt utöfvade en lika
vidsträckt domsrätt som Bergqvara, men olyckligtvis
är blött en enda
handling rörande denna domstol i behåll och meddelas
här nedan, såsom särdeles karaktäristisk. Då
drottning Kristina ville gifva grefve Per Brahe
en vidsträcktare jurisdiktion, än han i egenskap
af grefve ägde öfver grefskapet Visingsborg eller,
såsom orden lyda, »absolu-tare frijhet och wilkohr
påå Grefue-skapet Wisingsöö, än han här til dags der
på niutit hafuer», så fick han och hans efterträdare
i grefskapet 1654 den 4 Mars bland annat »een absolut
och sådan jurisdiction, halsrett och rettigheet öffuer
sine landh bönder och vndersåthere på "Wijsingsborgh
och öö boendes och wistandes, som Ängsiöö gårdh och
Säteri j af ålder haft och niutit . bafua, och dess
possessorer niutit och hafva». Till följd af detta
utöfvades denna vidsträckta domsrätt å Visingsö. Så
dömdes, enligt Visingsborgs grefskaps dombok för 1679,
en qvinna, som med arsenik förgiftat sin ,man, af
tingsrätten på Visingsö samma år den 15 Januari att
halshuggas och å båle brännas. Eedan den 23 i samma
månad antecknades i samma bok, att dommen dagen förut
exe-qverats, sedan »Hans HögGrefl. Nåde bewekts så
wida mitigera och moderera TingzKättens uth-faldna
dom, som effter lag war pronuncierad, att hon skolat
å båle brinna, hwartill wed war fram-kiörd och båhlet
färdigt gjordt, så
att ofta bemälta synderska för elden och bålet
förskontes och blef halshuggen och sedan kroppen af
hennes släckt i Kättareplatsen nedgrafwen».
Domstolens sammansättning bestod af en lagläsare
med nämd af tolf bönder, hvilken underställde
dommen ägaren af Ängsö, hvilket ses af ofvan nämnda
handling,, i afskrift förvarad på Ängsö och hvars
lydelse är :
»Anno 1681 den 28 Maij, då uppå then högwälborne
Fruus, Fruu Sigrid Horns, boren Frijherredotter
af Åminne, Frijherrinnan till Croneberg, Fru till
Engsö, Skellnora, Erickstad, Trollebo och Aspenäs
vägnar, Jagh undertecknadt hölt Laga Ting på
EngsÖ gård med menige Allmogen, som sorterar under
Engsö och dess af uhrminnis tider Priviligierade
jurisdiction. Närvarande Befallningsman wälbetrodde
Oluf Jonson och Nembdemännen Anders Matson i Tjären,
Anders Olufson i Backa, Anders Månson i Labarn,
Pehr Nilson i Tjären, Johan i Tjären, Pehr Hanson i
Lisslebo, Anders i Enkula, Erich
Sv, Familj-Jom-n, 1880.
42,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
