Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par minnesblad från 1808 och 1809, af O. v. K. II. Skyddsvakten vid Gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Närmast i ordningen kommer »Hans Excellence
Grefve * Johan August MeiferfeUt, En af
Kikets Herrar, Fältmarskalk 1771. Öfverste för
Kongl. Wästerbottens Regemente. 1779 Transporteradt
till Öfverste Beställningen vid Nerke och Wärm-lands
Regemente. Commendeur af Svärds Ordens Stora Kors
Samt Riddare af Samma Orden.»
Denne chef bär en rikt broderad generalsuniform, har
buskiga ögonbryn öfver stora, djupt liggande ögon,
ädelt bugtad näsa och små, mörka skäggfjun öfver den
välbildade munnen.
Sådana äro några af de vackra och i dubbelt hänseende
dyrbara porträtter, hvilka, vid tiden för denna
berättelse, prydde väggarna i Grans, närmast till
höger om förstugan belägna, stora salong, der, ehuru
man redan hunnit öfver April månad (1809), i den öppna
kaminen brann en muntert sprakande aftonbrasa, omkring
hvilken några af familjens medlemmar slagit sig ned,
som vanligt mest samtalande om kriget och oroligt
undrande när den i rysk fångenskap ännu qvarhållne
maken och fadern skulle kunna väntas åter till
sitt hem och sin familj. Det var general-adjutanten
Bergenstråle, hvilken nu, såsom chef för Yesterbottens
regemente, innehade öfverstebostället Gran och som,
enligt hvad redan nämndt är, blifvit fången under
striden i "Wasa året förut. Med sin första fru,
hvilken aflidit redanr 1799, hade han tre döttrar
och fyra söner, af hvilka vid denna tid redan tre
voro officerare, den ene vid samma regemente som
fadern. Den nuvarande generalskan Bergen-stråle, född
fröken Gustaf va Riddersvärd och sedan slutet af år
1800 hans andra hustru, var nu på Gran omgifven af
tre utaf styfbarnen samt af sina egna fem små barn,
två gossar och tre flickor, af hvilka den yngste
gossen var två och den yngsta flickan tre år. Hon
var en god moder samt lika god styfmoder och en
värdig husfru. Hon hade ett ädelt ansigte med milda
anletsdrag, blåa ögon och ljust haf. Bergenstråles
första fru, född von Christjersson, hade deremot varit
ett mörk-lagdt fruntimmer och det var af henne som
äldsta dottern Carolina ärft sina bruna, eldiga ögon
och sina mörka lockar. Den sistnämnda var vid denna
tid en utbildad skönhet om nitton år och dertill en
af naturen rikt begåfvad flicka, både på hufvudets
och hjertats vägnar. Härutinnan,liknade hon äfven
sin styfmoder.
Just som generalskan och de äldre barnen, jämte husets
guvernant, den förutnämnda aftonen sutto inbegripna i
ett lifligt samspråk, öppnades dörren till förstugan
och de små flickorna, hvilka varit sysselsatta med
att leka på gården, kommo in-, rusande, upprepande
det hemska utrop, de der ute hört utaf imgon bland
tjenstfolket: »Ryssarna komma - Jyssarna komma!»
Det blixtrade till i den äldsta dotterns ögon; men
generalskan Bergenstråle bibehöll fullständigt lugn,
sammanknäppte sina händer och blickade vemodigt mot
sin mans, på väggen hängande porträtt; tillsade
derefter en gammal trotjenarinna att föra de
små barnen in i den på andra sidan förstugan,
innanför matsalen, längst bort från gården
belägna barnkammaren. Derpå lät hon kalla in
gårdens rättare, en pålitlig för detta korporal vid
vesterbottningarna, vid namn Svärdsudd, och tillsade
honom, att tjenstfolket skulle förhålla sig lugnt
och stilla. Hon kastade en blick ut genom ett af
de mot den fram till herrgården ledande björkallén
vettande salongsfönstren och blef nu varse en
afdelning kossacker, som närmade sig gården. Yisst
kände hon sig vid åsynen af dem högst obehagligt
öfverraskad, i synnerhet som ryktet redan haft att
omförmäla hurusom ryssarnas marsch från Torneå till
Kalix och Luleå och de der gjorda inqvarteringarna
och reqvisitionerna af proviant och fu-rage icke
sällan åtföljts af hvarjehanda ofog. ja, till och
med af våldsamheter; men hon blef snart lugnare, då
hon märkte, att kossackerna blott redo i skridt samt
att den dem åtföljande infanteritruppen, tio till
tolf man, anförda af en underofficer, icke ens hade
bajonetterna på gevären. Rättaren, gamle Svärdsudd,
hade emellertid posterat sig i förstugan, med fullt
uppsåt att icke släppa någon in till »herrskapet»,
hvaremot pigor och drängar försigtigt dragit sig in
i den, hörn i hörn med hufvud-byggningen, mot gården
belägna drängstugubyggnaden och der stängt väl igen
dörren. Förskräckelsen och den allmänna oron
lade sig dock så småningom, ty först och främst suttö
kossackerna af sina hästar utanför gårdsgrindarna
och infanteri-afdelningen kopplade sina gevär i
parken. Och knappt var detta gjordt, förr än man såg
en ung, ståtlig officer i rysk generalstabsuniform,
åtföljd af en -ridande ordonnans, kokett galoppera
in på gården och framför trappan stiga af sin häst,
den han lemnade åt ordonnansen. Svärdsudd såg dock
ingalunda blid ut, då han med bister stämma tillropade
den ryske officern: »Herr general-adjutanten är
inte hemma!»
Ehuru officern icke var fullt mäktig svenska språket,
förstod han dock, att meningen med tilltalet var
ungefär detsamma som: Ryk och drag dit, hvarifrån du
är kommen! Men> i detsamma öppnades salongsdörren
af guvernanten, som på franska bad den främmande
stiga in. Den unge mannen hade knappast tagit några
steg inom tröskeln, förr än han tvärstannade vid
åsynen af den vackra grupp, han här hade framför sig:
generalskan Bergenstråle, ännu i blomman af sin ålder,
på en gång mild och allvarlig, omgifven af sina båda
styfdöttrar, af hvilka i synnerhet den nittonåriga
Carolinas fägring genast slog den tjugotreårige
martissonen med hänryckning. Plan framstammade ’ en
ursäkt öfver att han inträdt oanmäld och meddelade
derpå, efter en vördnadsfull helsning på generalskan
och de öfriga fruntimren, att han, som presenterade
sig såsom ryske generalstabskaptenen Johan* Nassokin
samt adjutant hos generalen, grefve Kamensky, af denne
erhållit befallning att, så snart ryssarna närmade
sig Piteå-trakten, skyndsamt begifva sig till Gran
med den skyddsvakt, han nu medförde och hvilken
skulle freda den frånvarande regementschefens,
general-adjutanten Bergenstråles hem och familj
från allt intrång och hvarje närgånget besök af de
i grannskapet inqvarterade eller kringströfvande
ryska trupperna. Nassokin anhöll endast, att
vaktmanskapet, för hvilket en pålitlig underofficer
skulle qvarlemnas såsom befälhafvare, måtte, om vädret
blefve allt för svårt, få tak öfver hufvudet i någon
af uthusbyggnaderna, äfvensom att några af hästarna
då måtte få insättas i stallet, så långt utrymmet
för gårdens egna hästar medgåfve. Blott ett par
säkerhetsposter skulle utsättas närmast gården; allt
öfrigt manskap skulle hålla sig på behörigt afstånd,
men dock genast vara till hands, då deras närvaro
kunde vara behöflig. Han afslog med mycken takt den
inbjudning, som af värdinnan gjordes honom, att till
sitt förfogande begagna den ena flygelbyggnin-gen,
der general Bergenstråles adjutant eljest bodde och
der jämnväl expeditionsrummen voro belägna. Denna
så kallade kanslibyggnad, hvilken än i dag, under
sitt gamla namn, liksom öfriga byggnader, qvarstår
på Gran, var nu ledig, så länge de äldre sönerna och
generalens adjutant voro i fält och generalen sjelf i
rysk fångenskap. Nassokin sade sig skola tillbringa
natten på Öjebyns närbelägna gästgifyaregård. Före
afresan utbad han sig dock tillåtelse att, då
hans personliga tjenstgöring hos general Kamensky,
hvilken befann sig längre söder ut i Vesterbotten,
sådant medgaf, få aflägga ett eller annat besök
på Gran, dels för att inspektera skyddsvakten och
dels för att få förnya bekantskapen med familjen
till den, äfven af ryssarna högt aktade, officer,
hvilken krigslyckans omskiftningar gjort till deras
fånge. Han sade sig dock hoppas, att det icke komme
att dröja länge, innan general Bergenstråle skulle
få återvända till sin familj och sitt regemente.
Genom denna, af den ridderlige generalen, grefve
Kamensky, visade uppmärksamma omtänksamhet, till
betryggande af säkerheten på Gran, undgick general
Bérgenstråles familj alla de mer eller mindre
våldsamma scener, hvartill fiendens uppehåll i
dessa trakter på många andra ställen der omkring
gåfvo anledning. Visserligen var gamle Svärdsudd,
liksom det öfriga tjenstfolket på Gran, i början
mindre benägen att inlåta sig i något förtroligare
umgänge med det ryska vaktmanskapet och de första._
dagarna höllo äfven barnen sig på behörigt afstånd
från de främmande gästerna och skyndade genast undan,
så snart de, under sina lekar i trädgården eller på
gården, sågo någon ryss närma sig eller göra min
af att spraka dem an; men, som befälhafvaren höll
sträng manstukt bland manskapet och både soldaterna-
och kossackerna här uppträdde på det mest
* Ryssarna använda i dagligt tal förnamnet vida oftare
än hos oss är vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
