- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
355

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par minnesblad från 1808 och 1809, af O. v. K. II. Skyddsvakten vid Gran - Smicker. Edvard Forssberg - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXVII. John Ulric Gustafsson Améen. H. af Trolle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

355

godmodiga sätt och dertill visade sig särdeles
tjenstaktiga att hjelpa till med hvarjehanda sysslor
både inom och utom hus, så öfvervunno både stora
och små snart den första motviljan mot dem. Både af
klokhet och af medlidande med det ryska krigsfolkets
tomma magar lät generalskan Bergenstråle dagligen
gifva dem ett mål mat af kraftig föda, som intogs
i flygelbyggnaden, der tjenstfolket åt. Kyssarna
satte i synnerhet ett .stort värde på det goda
och välsmakande Norrbottens-brödet, och ehuru det
under denna tid, då Norrbotten var öfversväm-madt af
fiender och vinterförråden i alla fall började blifva
på upphällningen, stundom var rätt svårt att få mjöl
och till och med familjens egna medlemmar ofta måste
åtnöja sig med en ganska liten brödportion, gjordes
alltid någon utväg för att bröd icke skulle fattas på
ryssarnas matbord. En dag hände sig - enligt hvad jag
från fullt tillförlitligt håll hört uppgifvas -, att,
då en rysk tjensteman, som väl motsvarade någon slags

krigskommissarie, infann sig på Gran, för att ur det
medförda ryska fältförrådet tillfyjuda generalskan
Bergenstråle några »mattor» ryskt mjöl, hon artigt,
men bestämdt, vägrade att mottaga den erbjudna gåfvan,
hvarvid hon, som ett par föregående dagar knappast
haft en brödbit på sitt eget bord, dock med mycken
värdighet tillade: »Ännu har det ej fattats bröd på
bordet-, derom kan ni göra er förvissad af det här
förlagda vaktmanskapet, hvilket äter tillsammans
med mitt tjenstfolk.» Hon ville icke taga emot
något af sitt lands fiender; men så snart den ryske
tjenstemannen aflägsnat sig, brast hon i gråt, ty
hon visste knappast hvarifrån hon dagen derpå skulle
få bröd åt sina många barn. Dock, gamle Svärdsudd
hittade då, såsom alltid, på råd. Han rodde öfver
élfven upp till en af de välmående byarna längre in
åt landet och då natten inbröt, kom han tillbaka med
några säckar fyllda dels med mjöl och dels med bröd.
^ (Forte. ria. W

/äg tål ej smicker», bannas tärnan smått Och slår en
näpen knyck på lilla nacken - »Så snart en karl har
dragit på sig fracken, »Ja, då har hans förnuft med
ens förgått.» -

Du, stackars yngling, som med möda fått En lämplig
ingångsfras - blef detta tacken? Du slagen blef.
Än se’n? Gör om attacken; .-Beundra ifrigt, men
med ögat blott.

Fanns någonsin en vår från blommor skild? Du sjelf,
min flicka, är ju vårens bild: Förakta då ej smickrets
rosor röda.

Men måttligt bör du deras fägring tro;

Låt aldrig vällukt vagga dig till ro,

Ty allt för mycket blomsterdoft kan döda.

Edvard Forssberg.

3Btt

LXXXVII. Jolin. : Ulrie Grustafsson A_ixiéeii.

fäderneslandet har förlorat en af sina dugligaste
söner, svenska flottan en af sina framstående män».

Sådant var det allmänna och hedrande omdömniet,
så klagade man, när liemannen den 6 sistlidne Juni
hastigt bortryckte kommendören i svenska flottan
samt varfschefen vid Karlskrona station, Jolin
Ulric Gustafsson Améen, i en ålder af femtiosex år -
således i hans kraftfullaste dagar.

Yar det uttalade omdömme, hvilket vi ofvan citerat,
liksom denna klagan, berättigadt? Hade den aflidne
sjöofficeren gjort sig förtjent af att minnas och
saknas af fäderneslandet och dess medborgare? Yar
hans lifsgerning sådan, att hans minnesruna kan mana
de unga att träda i hans fotspår, nämn-ligen de af
det uppväxande slägtet, som egna sig åt sjövapnets
tjenst, för att segla under den treuddade flaggans
ärorika baner?.

På dessa frågor kunna vi afgifva till svar ett
obetingadt - ja! Och må läsaren sjelf dömma härom,
sedan vi i några korta drag tecknat hans lefnad
och verksamhet.

John Ulric Gustafsson Améen föddes i Karlskrona den
24 Februari 1824 och var son till konteramiralen,
med mera, Améen, en af svenska, flottans veteraner
och .som med utmärkelse deltog i våra senaste sjökrig
samt derunder visade framstående prof på tapperhet och
sjömannaduglighet. Sonens håg jför sjöyrket gaf sig
tidigt tillkänna, och helt ung gjorde han, i egenskap
af extra skeppsgosse, sin första sjöresa. Den höge
sjöofficerens son började således sin bana i den
lägsta graden. På samma sätt hade flottans store män
före honom, en Puke, Nordenskjöld, Lagerbjelke,
med flera, brutit sin väg, för att slutligen
uppnå flottans högsta värdigheter. Arbetet adlar
mannen. Skeppsgossetröjan, buren af den allvarligt
framåt sträfvande ynglingen, har inom vår marin
flerfaldiga gånger blifvit i mannaåldern utbytt mot
amiralsuniformen eller kommendörs-epåletterna. Så
blef äfven händelsen med den unge Améen.

Yid krigsakademien på Karlberg fullbordade han
sina studier samt inträdde den 8 April 1846 såsom
sekundlöjtnant

i dåvarande Kunglig majestäts flotta. Under sin
lärotid vid krigsakademien hade han i hög grad
tillvunnit sig, så förmäns, som lärares och kamraters
aktning och tillgifvenhet. Anspråkslöshet, glädtighet
och trohjertad vänlighet voro de blommor, hvilka blygt
stucko sina täcka hufvuden fram mellan bladen af den
medborgarekrans, som den mognare mannaålderns bragd
virade omkring hans hufvud.

För Améen var ej officersfullmakten en vunnen
rättighet till att anse sig som fullärd i det
maktpåliggande yrke, han valt till sitt vitse
genus. Tvärt om började han, efter vunnen befordran,
att med outtröttlig kraft egna sig åt såväl
praktiska, som teoretiska studier, deltog i flera
sjöexpeditioner, genomgick kursen - vid Gymnastiska
centralinstitutet i hufvudstaden och användes
under loppet af flera år som instruktionsofficer
vid artilleriexercis-skolan i Karlskrona, i hvilken
såväl befäl som underbefäl och manskap vid stationen
fingo åtnjuta hans undervisning och utbildas under
hans nitiska och skickliga ledning. Inseende
att sjömansskap på det hela eller i detta ords
vidsträcktare bemärkelse är den mångsidiga utveckling
af intelligens och mångkunnighet i arbete jämte
rådigliet i tillämpningen af det ena och andra, som
sätter sjömannen i stånd att reda sig uti Bjölifvets
mångfaldiga faror och vexlande omständigheter, sökte
och vann Améen anställning inom den storbrittaniska
marinen, för att inom relingarna af dess fartyg
vinna än ytterligare erfarenhet. Efter ett och ett
fjerdedels års tjenst-göring i engelsk krigstjenst
återvände han till fäderneslandet med ett ökadt
förråd af kunskaper, som snart kom hans eget lands
marin till godo. . "

Yid denna tidpunkt befann sig vårt sjöartilleri
på , en mindre tillfredsställande ståndpunkt. En
Aschling, Thornqvist, Chapman och Ehrenstam hade
genom sitt snille och sina insigter betydligt höjt och
förkofrat detta vapen, men efter deras tid hade ett
stillastående uppstått, som framkallade yrkesmännens
allvarliga bekymmer. Af kanoner fanns en mängd af
olika kalibrar och af föråldrade modeller. Behofvet
af ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free