- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
361

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herkules' klubba. Anderson-Edenberg - Ett minne från tretio-åriga kriget. J. M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

361

Galizien, ej långt från Jaroslaw, i en vacker dal,
omkransad af berg och vattnad af den lilla floden
Prondnik. Detta väldiga stenblock, som genom
Bronislas Podbielskis ritstift blifvit kändt för
verlden och finnes af bildadt å föregående sida, har,
till följd af sin form, i trakten blifvit kalladt
"Herkules klubba».

Frågan, huru det kommit dit, visar på en kraft, som
långt öfvergår, hvad menniskor kunna åstadkomma,
äfven sådana menniskor, för hvilkas nappatag en
rotfästad klippa månde svigta, och visar tillika på
en tid, om hvilken historien ingenting annat vet,
än hvad naturen sjelf derom skrifvit.

’Anderson-Edenberg.

ICtt minne frän tretio-ärig*a kriget.

|ekant torde vara, huruledes den då tjugonio-årige
generalmajoren Lennart Torstenson blef sårad och
fången under Gustaf Adolfs stormning af Wallensteins
befästade läger vid Alte Feste, icke långt från
Ntirnberg, den 24 Juli 1632. Detta missöde skulle
utöfva ett ofördelaktigt inflytande på den store
fältherrens bana. Ty från Wallenstein läger fördes
han till den icke långt derifrån belägna bajerska
fästningen Ingol-stadt vid Donau. Och der måste han
i ett fuktigt hvalf tillbringa den följande vintern,
hvarigenom han för hela lifvet ådrog sig en obotlig
gikt, hvilken, enligt denna sjukdoms natur, emellanåt
så hårdt ansatte honom, att han under veckor måste
hålla sig vid sängen och deremellan ofta framsläpa sig
med käpp eller krycka. Men snillets gudakraft kan icke
för-qväfvas genom yttre hinder. Trots sin förlamade
kropp, skulle den blonde hjelten utföra bedrifter,
hvilka under tretio- åriga krigets senare del
betryggade de svenska vapnens öfvervigt i Tyskland.

Icke utan svårighet blef Torstenson på våren 1633
utlöst ur fångenskapen, hvarefter han under några
månader deltog i åtskilliga mindre krigsföretag vid
Gustaf Horns här i Schwaben. Men redan före slaget
vid Nordlin-gen (i September) måste han, till följd
af sitt dåliga helsotillstånd, återvända till Sverge,
för att söka bot. På våren 1635 utsändes han dock,
såsom riksfälttygmästare och general för artilleriet,
till Preussen med den här, som under riksmarsken Jakob
De la Gardies befäl, efter utlöpandet af stilleståndet
i Stuhms-dorf, skulle fortsätta kriget med Polen. Som
stilleståndet likväl förlängdes, affärdades Torstenson
på hösten till Mecklenburg med de förstärkningar,
som från Preussen skickades till Baners här.

Under sex år stod han sedermera vid denne store
fältherres sida, såsom hans fälttygmästare och
närmaste man, samt inhemtade af honom grundligt
fältherrekonsten och kännedommen om Tysklands
förhållanden, liksom han å sin sida verksamt bidrog
till Baners framgångar och hjelp te honom att bära sin
svåra börda. Hans tilltagande krämpor nödsakade honom
dock att på våren 1641 återvända tih1 fäderneslandet.

Omedelbart derefter inträffade dock i Maj Baners
oväntade frånfälle i Halberstadt. Hvem skulle nu
ersätta honom? De utevarande generalerna ansågos för
unga eller opålitliga, de hemmavarande för gamla eller
orkeslösa. Bland de sistnämnda äfven Torstenson. Men
Sverge behöfde honom,

Oxenstjerna uttryckte sig. vlngen annan än han
förenade med fältherrens öfverblick den mogna kännedom
om Tysklands politiska förhållanden, som för den
svenske öfverbefälh af våren erfordrades. Och trots
sin ingalunda förminskade sjuklighet, måste Torstenson
redan på hösten 1641 öfvergå till Tyskland med de
förstärkningar, som skulle stöta till svenska hären
i Hannover.

Att nu följa Torstenson på hans ärofulla bana i
norra och östra Tyskland till senhösten 1645, då han,
till följd af öfverhandtagande giktlidanden, måste
öfverlemna befälet åt Carl Gustaf Wrangel, ligger
utom gränserna för denna uppsats. Lyckligtvis hade
Baner före honom undanröjt de svåraste stötestenarna
och märkligen försvagat fiendens stridskrafter.

Härigenom blef det honom möjligt att verkställa långa
marscher och stra-öfverrask-

Lennart Torstensons vagn.

(Teckning af C. S. Hallbeck.)

ningar, hvilka förde honom än till grannskapet af
den kejserliga hufvudsta-x den, än till Lilla Balts
böljor, samt att slå eller tillintetgöra flera(
kejserliga arméer.

Orätt vore emellertid att förneka, det icke
Torstensons sjuklighet utöfvade ett hinderligt
inflytande på hans operationer. Icke sällan
uppstod derigenom veckors, ja, månaders uppehåll
i krigsrörelserna.

Man måste å ena sidan känna sin beundran för honom
ökas deröfver, att det oaktadt så många och stora
brag-,der kunde utföras. Men å andra sidan kan
icke- nekas, att genom hans sjuklighet många goda
tillfällen gingo förlorade, hvarigenom kriget drogs
ut på längden. Af hvad han under så försvårande
omständigheter utförde, kan man likväl sluta till,
hvad han skulle kunnat uträtta, om han varit frisk.

Yid Tureholm i Södermanland förvaras ännu en gammal
vagn, som under tretio-åriga kriget påstås hafva
varit begagnad af Torstenson och hvaraf en teckning
här ofvan meddelas. Af den grofva konstruktionen ser
man, att han tillhör en äldre tid. Men han är tillika
för lätt, för att vara resvagn. Att han är enkom
konstruerad för en giktsjuk, är nästan uppenbardt
deraf, att han saknar botten till fast stöd för
benen, hvilka i stället antagligen hvilade på något
elastiskt flätverk eller tyg, som förtog verkan af
skakningarna. Det är sålunda ingalunda omöjligt, att
vagnen af Torstenson blifvit begagnad vid tillfällen,
då han skulle leda sin här, men af gikten hindrades
att stiga till häst. I så fall är troligt, att detta
skedde under sista perioden af hans fältherrebana,
då han såsom öfverbefälhafvare ledde de svenska
härarnas rörelser.

J. M.

SY, Familj-Journ, 1880,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free