Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd på Nilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En färd på IVilen.
lilen befares numera såväl med ang- som
segelbåtar. Ämnar man att egna närmare uppmärksamhet
åt den märkvärdiga flodens stränder, hvilket var
min afsigt, då jag en dag begaf mig från Cairo till
Alexandria - säger fransmannen Marmier-, så är en
segelbåt att föredraga. Ur den skildring af denna
resa, som Marmier låtit offentliggöra, återgifva vi
följande, hvari teckningen här nedan med en scen,
som har många motstycken från segelbåtsresor på våra
kanaler, erhåller sin förklaring:
Det led emot aftonen, då vi gingo om bord. Brisen
var gynnsam, seglen hissades, mörkret bröt in,
och efter få ögonblick voro Cairos byggnader ur
sigte. Sjöfolket hade satt sig invid masten, liksom
hade de icke något annat att sköta, än att låta-
vinden blåsa på sig, och jag lade mig i min hytt,
med hopp om att få njuta af en vacker morgondag och
under beräkning att om tvänne dygn vara i Alexandria.
Medan jag hängaf mig åt denna förhoppning, spelade
emellertid vinden mig det spratt et att kasta om:
det blef full
att intet land visar sig på ett så vexlande sätt, som
detta. Man måste hafva sett det i dess fem årstider
(ty det räknar icke mindre än fem), för att känna dess
skönhet - en skönhet, om hvilken det blifvit yttradt,
att en paschas dotter ej är mera ambradoftande och
ej kan kläda sig i flera skiftande och gyllene färger.
»Föreställ dig, o, prins för de troende», skrifver
Amrou till kalifen Omar, som af honom hade beställt
en målning af ett egyptiskt landskap, "föreställ
dig en landsträcka, som än framställer en bild af
sandöknen, än visar en slätt, som är fuktig och liksom
försilfrad, än framträder i dyaktiga och svarta kärr,
än i ängar, hvilka gå i gröna vågor, innefattande
brokiga blomsterparterrer, och än i odlade fält,
tyngda af den till skörd gulnade säden.»
Efter skörden blir jorden fullkomligt torr; allt
spricker sönder under solens heta strålar. Detta är
den ena af Egyptens årstider. Men så stiger floden,
den svämmar öfver sina bräddar och sväller ut till
en omätlig sjö, ur hvilken städer
På Kilfloden. (Tafla af Frcderic Ende/man.}
motvind, och efter fjorton timmars färd hade’vi icke
tillrygga-lagt mera än tre mil!
Nästan öfverallt, åtminstone i den riktning, vi
följde, kunde man på flodens bägge stränder lätt nog
gå i land. De utsträcka sig nämnligen.här som en jämn
slätt; marken, mjuk och lucker, höjer sig blott två
till tre fot öfver vattenståndet. En vrickning med
rodret och ett par årslag voro tillräckliga, för
att närma vår »kang» till stranden, på hvilken vi
stundom promenerade. De kortare Utflygter, vi gjorde,
beredde oss en verklig förströelse under den långsamma
sjöresan. Ibland träffade vi på en »fellak»-by,
der vi med intresse betraktade hyddorna; här och der
träffade vi en grupp qvinnor, bärande vattenkrukor,
men om dessa qvinnor voro unga och vackra, fingo vi
icke tillfälle att bedömma, ty de beslöjade sig helt
blygsamt, då vi närmade oss; stundom mötte oss barn,
hvilka voro allt annat än rädda och med synbart nöje
klättrade, viga som ekorrar, upp i palmträden för
utsigten att af oss erhålla ett par »paras»; emellanåt
erbjöd en liten gräs- eller sandkulle en vacker utsigt
öfver den majestätiska flodens skimrande yta, denna
flod, som bär öfverflöd och himmelens välsignelse åt
de landsträckor, den befuktar.
Man har sagt, att Mlens stränder äro enformiga,
och häri ligger på visst sätt en sanning. Och dock
vågar jag
och byar och palmträdens pelarrader resa
sig. Småningom draga sig vattenmassorna åter tillbaka
och marken framträder, öfver dragen med ett smutsigt
slamlager, i, hvilket jordbrukaren kastar sitt utsäde,
och snart fägnas ögat af de bjertaste gröna fält,
de mest prunkande blommor spira upp som genom ett
trollslag, och derefter kommer den sista årstiden,
då höstens gula färgton möter ögat nära och fjärran.
I alla dessa olika skiftningar har jag dock icke
sett Egypten; jag har blott varit der vid’den tid,
då vissa landsträckor ännu voro öfversvämmade af
Mens vågor, medan andra åter voro smyckade af frisk
grönska, under det man på andra håll var i färd med
såningsarbete. En lätt vält af palmträ, hvarmed man
öfverfar jorden, för att jämna den efter såningen -
se der det enda verktyg, snart sagdt, som begagnas,
det enda arbete, som tar f vas. Huru olika mot all
den möda, vi nedlägga på våra åkrar, för att göra
dem fruktbärande, och hvilket olika resultat! Der i
regel den rikaste växtlighet och här mången gång en
blott ringa lön för all sträfvan och arbete!
I nedre Egypten sår man säden i December, det vill
säga efter vattnets bortrinnande, och skördar i April
månad. Som man här hvarken fruktar för frost eller
regn, har man således icke behof af någon lada, man
samlar blott efter skörden sädes-kärfvarna tillsammans
på en dertill lämplig plats och låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
