Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handduken och servetten. Saga af Thorborg Vide - En vesterländsk "aktion" mot Konstantinopel. A. Erlandsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
"Icke till annat, än lump, säger du. Liksom om
lump vore något så obetydligt! Yet du då icke, hvad
den duger till, när den väl genomgått renings- och
malningsprocessen! Bara du blifvit lump, så blir du
snart något för mer, än du nå’nsin varit, du stiger
upp i förfinad form, du blir papper - och så får du
bära menniskornas tankar kring verlden.»
»Men om de äro allt annat än kringbäransvärda? Kanske
skrifva menniskorna bara usla tankar på mig!»
»Derför få de sjelfva bära skulden; men vi kunna ju
antaga, att de skrifva goda tankar, och att du får
fara omkring med sådana. Hvilken lycka! Kunde jag
icke blifva charpi, skulle jag önska att få blifva
- papper. Hör på! Gossens syster, hon med den höga
pannan och det guldbruna håret, har bestämdt någon
tanke, som väntar på dig! Jag minns så väl, att hon,
första gången hon fick se linlandet i blomning, böjde
»Samma mission, menar du? Ja, det få vi, och i den
omständigheten ligger onekligen en poetisk tanke»,
menade servetten.
Yi kunna icke alldeles jäfva hans ’omdömme, enär en
verklig skald en gång strukit sig om skägget med
honom och han derför på sätt och vis kunde sägas
vara litterär. Hvad ordet »poetisk» betydde, behöfde
icke förklaras för handduken. Hvarje gång han legat i
låda, hade han haft plats bredvid en kokbok, hvilkens
företal var skrifvet på vers.
Men - i detsamma lyftes handduken från bordet,
der han låg, och i lutbaljan, för att undergå
»stukning». »Bevara mig, så folk kan handtera
handdukar, och det fina handdukar till!» utropade
tvättmadammens hjelpmadam och trädde så fingrarna
genom kronan. »Ser denna icke ut, som om de hade
torkat stöflar med honom! Midt på den granna kronan
satt en stor
Korsherrarnas eröfring af Konstantinopel.
af Eugene Delacroix.)
sig ned, slog händerna omkring en hel hop af oSS och
förde oss mot sitt ansigte. Hvad hon kände då, skall
hon kanske skrifva nu, och du får taga emot och bära
det till något hjerta, som icke kan nås af charpi,
men som du då i alla fall gör samma tjenst.»
»Du säger något», svarade handduken.
»På det sättet få vi samma - hvad skall jag kalla
det?»
blanksmörjekiunk-/ jag lade på en bit soda, för det
behöfdes, minsann - och nu är der-hål. Han är annars
likadan som den här servetten, fast den är utan
krona och har finare inslag.» »Skilnaden är fin»,
sade tvättmadammen sjelf och höll upp servetten i
ljusstrimman, som föll genom det immiga fönstret. »När
märkena komma af här i verlden, så är det trasa
som trasa.»
En vesterländsk "alction9* mot Konstantinopel.
Jen af rotsldlda stammar bebodda och mellan olika
herrskare styckade halfö, som de nyare enats om att
med ett gemensamt namn uppkalla efter Balkans genom
hela dess bredd löpande kedja, har, såsom kändt, af
ålder varit en härd för oväder - vi mena här ej dem,
som från hög-
fjällen nedstörta öfver de halfön omgifvande trenne
hafven, utan de ännu vådligare, af hvilka Europas
statslif skakas i dess,djupaste grundvalar. Särskildt
tyckes det Gyllene hornets udde med Konstantinopel,
der Europa så godt som vidrör Asien, utgöra en spets,
egnad för urladdning af den senare verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
