Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vesterländsk "aktion" mot Konstantinopel. A. Erlandsson - En kunglig rustning. E-g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
delens åskor på den förra, och det bedöfvande slaget
af anno 1453 kan Europa så mycket mindre hafva
förgätit, som det är med dess följder det ännu
kämpar. Emellertid kan här den förödande kraften
äfven, och det ej blott återslagsvis, röra sig i
motsatt riktning eller från vesterlandet sjelft;
den ^europeiska konsert», som visserligen, då detta
nedskrifves, ännu håller till blott vid det fattiga,
lilla Dulcigno, har haft sitt, om ock ej fullt så
mångstämmiga, förspel och det långt förr, än vid
Navarino, långt bortom detta ödesdigra femtonde
århundrade till och med, då »osmanerna först vunno
fast- fot i Europa». Inom, snart sagdt, alla land har
i dessa dagar upplifvats det femtiotre-år a minne t
af tilldragelsen vid Navarino-, skulle det då vara så
helt och hållet ur vägen, att som flyktigast erinra
om ännu ett annat stycke »vesterländsk konsert», med
hvilket de kristna konstan-tinopolitanerna hugnats -
för sex hundra sjutiosex år tillbaka!
Konstantinopel hade, vid den tidpunkt, vi angifvit,
redan mer än åtta sekler utgjort tummelplatsen för
all den fanatism, alla de lustar och blodsdåd,
i hvilka, sanningen att säga, det kejserliga
östromerska eller byzantinska riket ingalunda
stod efter för det sedermera på dess grus resta
kejserliga ottomaniska. Hufvudstadens förvildade
befolkning,hvilkens medlemmar ömsesidigt sön-dersleto
hvarandra, lika mycket om vid ställena för de
offentliga spelen eller de för den offentliga
andakten, kunde med blott allt för stort skäl skjuta
skulden på efterdömmena från ett förderfvadt hof,
der fränder rasade mot fränder, makar mot makar,
och der som oftast qvinnor och snöpingar i sista
hand utgjorde tyrannernas tyranner. Under något mer
än ett sextiotal till större delen namnkejsare hade
den af bulgarer och sara-cener allt mer ansatta
staten sålunda framsläpat sin tynande tillvaro,
då den ändtligen under Komne-nernas slägt, som 1081
Fredrik ^li-.s rustning.
(Teckning af C. 8. Hallbeck 5 se uppsatsen "En kunglig
rustning" å nästa sida.)
genom Alexios I kom i
besittning af tronen, för ett århundrade lyftes till
en efter-blomstring, hvilken, om än1 på afstånd,
kunde erinra dessa vanslägtade romerska efterkomlingar
om Trajani och Antoni-nernas dagar. Det var lågans
uppflammande, innan hon i slutet af tolfte seklet
dess ohjelpligare sjönk.
Hvad det hatbeherrskande, England är för vår tid, var
republiken Venedig för den tid, vår skildring afser,
och det då varande hofvet i Konstantinopel hade,
liksom ända till för kort tid sedan det nuvarande,
funnit sin uträkning vid att ställa sig väl med
Europas främsta sjömakt. På denna makt var det nu,
den unge prins Alexios, son till den störtade Isak
II Angelos, kastade sina blickar. Men trots de
privilegier och öfriga
förmåner, dem de venetianska handelsherrarna i det
byzantinska rikets hufvudstad redan åtnjöto och
ytterligare kunnat vänta, skulle de väl näppeligen
kunnat lockas att ensamma inlåta sig i vågspelet af
en väpnad bemedling-, nu fogade det sig emellertid så,
att en hufvudsakligen fransk-italiensk korsfararehär,
den fjerde i ordningen af de regelbundna, samtidigt
samlats i Yenedig, för att derifrån genom republikens
försorg - och naturligtvis mot klingande vederlag -
öfverfraktas till det heliga landet, Hären, tretio
till fyratio tusen man stark, under anförande
af Balduin, grefve af Flandern, och Bonifacius,
markgrefve (markis) af Mont-ferrat, inskeppades på
en flotta, öfver hvilken den mer än
nitio-årige, blinde dogen Enrico Dandolo med
ungdomlig eld öfvertog befälet-, och venetianerna
begagnade tillfället och de nya bundsförvandternas
beredvillighet till att, snart sagdt i förbifarten,
lägga staden Zara till sina förut på Dalmatiens
kust gjorda landvinningar. Här mötte dem Alexios,
som aldrig kunnat göra detta möte i en för hans
syften lägligare stund. En underhandling, som
eljest torde fallit sig kinkig nog, enär den unge
underhandlarens fader, fore detta kejsaren Isak, under
hvilkens regering det föregående (tredje) korståget
infallit, med stör-, sta öfvermod och oredlighet
behandlat Tysklands, Frankrikes ,och Englands deri
deltagande monarker, lättades nu ej oväsentligt genom
de förbundnas, af det första snarvunna bytet väckta,
lystnad efter än mera; och mot löftet om en ofantlig
penningsumma, grekiska kyrkans förening med den
romerska samt byzantinernas hjelp vid återeröfrandet
af Jerusalem (som 1187 fallit i Sa-lah-eddins händer),
funnos främlingarna benägna att återförhjelpa den
blinde och fångne kejsaren till hans värdighet.
Detta värf föll sig ej öfver måttan svårt för
löftesmännen, trots de sjutio tusen krigare, af
hvilka Konstantinopel från landsidan skyddades,
och den flotta, som bevakade den
med kedjor spärrade hamnen. De förra kastades tillbaka
inom sina murar, flottan stacks i brand och det
återstående verkades af förskräckelsen. Alexios,
farbrodern, flydde från staden och sin familj och
Alexios, brorsonen, uppsattes jämte sin ur fängelset
hemtade fader af de undergifna grekerna på den
åter ledigvordna tronen. Svårare, än för motsidans
kontrahenter, föll sig för far och son uppfyllandet
af de ingångna förbindelserna-, särskildt i hvad
angick att göra gällande Roms andliga öfverhöghet
bland ett slägte, till hvars traditioner hörde, att
hellre utgjuta strömmar af blod, än pruta ett jota
på en trosartikel, och som ända från barndommen vant
sig att på sina fem fingrar uppräkna alla punkterna
af den romerske påfvens irrlärighet.
Sv, Fainilj-Journ. 1SSO.
47,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
