Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vesterländsk "aktion" mot Konstantinopel. A. Erlandsson - En kunglig rustning. E-g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Troshatet rågades af girigheten, då hittills oerhörda
pålagor utskrefvos för betäckande af främlingarnas
fordran, och rann öfver vid snart skeende förlöpningar
af dessa. Stadsbefolkningen reste sig till slut och
utropade till kejsare ännu en annan Alexios, med
vedernamnet Murzuphlos, af det gamla kejsarehuset
Dukas; Alexios IV mördades under upploppet, och hans
fader följde honom i döden, ett offer för grämelse
och skrämsel.
Men byzantinerna hade gjort upp räkningen utan
värden eller, rättare, utan de farliga gäster, hvilka
ännu innehade deras hamn, och fruktansvärd blef den
efterräkning, dessa anställde. Den olyckliga staden
intogs med storm och var med detsamma prisgifven
åt alla från en sådan tilldragelse oskiljaktiga
fasor, här, utom af tidehvarfvets och segrarenas
råhet, ytterligare förhöjda af det religiösa
förföljelsenitet, vildsint och oförsonligt, såsom
ofta är fallet, i omvändt förhållande till vigten af
förefintliga skiljaktigheter i tro. Bland slagtoffren
var äfven den nyutnämnde kejsaren, som er tappades
under flykten .och nedstörtades från pelarna af
Theodosii stod. " Sorgespelet, värdigt vandalernas
tider, uppfördes den 12 April 1204.
Sedan segervinnarna släckt sin första blod- och
njutningslystnad, skred man till delning af rofvet,
det, som undanryckts förstörelsen élier ej kunde
förstöras. Ensamt i penningar sägas bortåt en half
million mark silfver fallit på fransmännens lott;
på venetianernas kommo derjämte de fyra ryktbara
brons-hästarna, hvilka numera kröna deras San
Marco-kyrkas portal: ett af de jämnförelsevis få bland
antikens mästerverk, hvilka bevarats intill vår tid
och som låta oss så mycket tydligare inse, hvad vi
med de öfriga förlorat. Hvad beträffar dyrbarheter
af mindre oberäkneligt värde, skall deras belopp
vid bytets sammanförande hafva uppgått till det
otroliga. Men ännu fanns ju, vid denna uppteckning -af
en ännu lefvandes dödsbo, något att skifta mellan de
fattiga pilgrimerna, de der ej längre voro hvarken
det ena eller det andra - ty* något korståg kom
naturligtvis ej vidare på tal. Det gällde delningen
af det så lättvindigt förvärfvade riket.
Tack vare venetianernas köpmännasnille, drogo de
i denna affär ingalunda det kortaste strået, utan
fingo nästan alla kuststräckorna vid Adriatiska,
Ägeiska och Svarta hafven samt Marmorasjön, större
delen af Peloponnesos (Morea) äfvensom
de flesta af Ägeiska och alla Adriatiska hafvets
öar. En naturlig följd af denna anordning blef den
uteslutande besittningen af handeln på Levanten;
rättvisan kräfver emellertid det erkännande, att
venetianernas kolonier inom de nyvunna landsträckorna,
i likhet med de flesta frihandelsstäder under
denna, i öfrigt råhetens och förfallets, tid inför
Europa afgåfvo de mest efterföljansvärda, om ock
ej efterföljda, prof på frisinnad samfundsanda,
fosterlandskärlek samt närings- och konstflit. Balduin
af Flandern bekläddes med kejsardömmet; Boni-facius
af Montferrat erhöll Makedonien och större delen
af Grekland samt titeln konung af Thessalonika,
hvaremot han till venetianerna afyttrade Kreta
(Kandia), som äfvenledes fallit på hans lott;
Geofiroy de Ville-Hardouin, af hvilken vi äga en
krönika om tilldragelsen, blef hertig af Akaja. Som
den heliga stolens lydiga barn verkställde nu äfven
de förbundna det så efterlängtade återförandet af
den vilseirrande grekiska kyrkan i de moderliga
armarna af den romerska; i patriarkatet insattes
en viss Morosini. Vidare begåfvades en mängd i
tåget deltagande ädlingar med större eller mindre
jordbesittningar, alla, i likhet med ,de förstnämnda,
ansedda såsom län af det latinska kejsardömmet,
hvilket sistnämnda emellertid var långt ifrån att
omfatta hela det område, hvaraf det byzantinska
utgjorts. I ett föregående häfte af tidskriften,
sid. 336, hafva vi redan haft tillfälle omnämna det
af en Komnenernas ättelägg vid denna tid stiftade
kejsardömmet Trapezunt, som omfattade det gamla
Pontus och Paphlagonien samt med några år till och
med öfver-lefde det ’återupprättade byzantinska
riket. Epiros med Ätolien och en del af Thessalien
försvarade, under Mikael, en annan Komnenernas
afkomling, framgångsrikt sin sjelfständighet, och
ändtligen hade Theodoros Laskaris i Mkäa grundat
ännu ett af latinernas oberoende kejsardömme,
hvilket, omfattande mindre Asiens vestra del, blef
den vigtigaste af alla dessa utbrytningar ur den
gamla ramen och sjelft i sin ordning den grundval,
från hvilken ett pånyttfödt byzantinskt välde, om ock
som sådant kortlifvadt och i starkt förminskad skala,
snart (1261) skulle resa sig, och Konstantinopel ända
till det återställda rikets störtande af turkarna,
förblifva sätet för en inhemsk herrskare-slägt, den
Paläologiska, och, intill våra dagar, för en af Kom
åter oberoende patriark.
A.. ErlaiaoLssoru
Eln
[är en gång - vi kunna ju antaga om tusen år eller
bortåt, då man sannolikt ej känner mer om vår samtid
och de storverk, öfver hvilka vi yfvas, våra prisade
gerningar, våra stora namn, än hvad vi känna om det
slägte, hvilket här lefde tusen år.före oss, och de
handlingar, som då fyllde dagens krönika och togo
dagens pris - när en gång det lyckliga och ljusmättade
slägte, hvilket i tjugonionde århundradet förvaltar
det mångfaldigt förstorade folk-arf, hvars vård
och förkofran redan nu väcka så mycket hufvudbry,
forskar i befintliga häfder och samlingar, för att
med undran och kanske ej så ringa ömkan taga kännedom
om, »huru de hade det för tusen år sedan» och hvad
folket då för tiden skattade som stort, vördnädsvärdt
och förtjent att taga vara på, skall kanske i något
museums skräpkammare återfinnas de föremål, hvilka,
nu förvarade i vårt nationalmuseum, äro aftecknade
å föregående sida.
Detta fynd skall kanske äfven då gifva någon
fornforskare anledning, att i gamla, nordiska krönikor
från nittonde århundradet - om nämnligen sådana då
finnas i behåll, något, hvarom tvifvel redan uppstått,
enär det papper, hvarpå nu så mycket nyttigt och
onyttigt tryckes, icke antages på långt när så länge
kunna motstå »tidens gnagande tand» - söka reda på
denna rustnings historia och hvarför hon, i olikhet
med många andra, blifvit förvarad såsom föremål för
en sen efterverlds undran.
Han skall då läsa om två vänsälla, af sina folk högt
värderade, nordens konungar, hvilka voro förenade i
ett innerligt vänskapsförbund, icke ett sådant, som,
bygdt på politiska intressen, våldför vänskapens
heliga namn, utan ett sådant, som knytes af två
mäns trofasta hjertan och samstämmiga sinnelag. Han
skall läsa derom och kanske i sin ordning i den
tidens Familj-Journal sprida berättelsen om, att
den ene af dessa konungar, Fredrik VII i Danmark,
bar denna rustning, då han uppträdde i spetsen för
sitt beridna garde, då han gaf större audienser
eller då han vid storartade hpffester samlat omkring
sig sitt folks stormän och i det lysande samqvämet
föreslog sitt lands och sina vänners välgångsskål,
bekräftande sina känslors uppriktighet med tömmandet
af den bräddade bägaren. Aldrig voro dessa fester vid
Fredrik VII:s hof mer glada och glänsande, än då den
kunglige grannen och vännen, Carl XV i Sverge, der
var gäst. Det låg derför också helt visst en alldeles
särskild personlig betydelse i den bestämmelse i
Fredrik VII:s testamente, enligt hvilken hans rustning
skulle öfverlemnas till Carl XV. Hon .skulle erinra
den efterlefvande vännen om deras lifs gemensamma,
soliga stunder - och så uppfattades ock vän-gåfvans
mening af mottagaren, som gaf rustningen plats i sitt
arbetsrum nära skrifbordet. Efter hans död blef hon
öfverlemnad till lifrustkammarens samlingar i vårt
nationalmuseum. Kasken är af stål och harnesket af
förgyldt silfver.
. E-g..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
